— I sammanhang med hvad som i lördagsbladet efter sEvangelisk Kyrkovän berättades om uppträdet i Nosaby vid Christianstad, meddela vi äfven följande skrifvelse till Rikets Ständers justitieombudsman, som blifvit oss meddelad med begäran om dess intagande i tidningen: Till Rikets Ständers hr Justitieombudsman. Då vi undertecknade äro ringa, fattiga och obetydliga medborgare i Sverges rike, men ändå tro att äfven vi ega skydd af lag till lif, personlig frihet och egendom, och dä vi icke sjelfva förstå på hvad sätt vi skola vinna upprättelse, i fall embetsmän göra öfvervåld och orätt emot oss, väga vi i största ödmjukhet vända oss till hr justitieombudsmannen och till dess välvisa ombepröfvande öfverlemna, huruvida det emot oss föröfrade tilltag, som vi här nedan sanningsenligt beskrifva, förtjenar att blifva föremål för offentlig beifran. Den 2 dennes kl. mellan 4 och 5 på e. m. inbjöd jag undertecknad några af mina vänner och bekanta, till ett antal af omkring 60 personer, och sedan jag undfågnat mina gäster med kaffe, bad jag studeranden P. Nymansson, som då var i mitt hus, att läsa för oss något ur Guds ord eller Lutheri skrifter, hvarförinnan likväl dörrarne blefvo lyckta, på det vi icke i vår andakt skulle störas af obehöriga personer. Vi började vär andakt med afsjungandet af ett par verser ur svenska psalmboken, hvarefter Nymansson uppläste Gal. 2 kap. 17 och följande verser och derpå d:r Lutheri förklaring öfver detta bibelställe; men bäst vi suto i all stillhet och afhörde det upplästa, hördes häftiga oeh starka slag på dörren, så att huset darrade. Emedan bultandet blef allt starkare gick jag omsider att öppna dörren, och dä inrusade väåldsamt stadsfiskalen Jubenlate från Christianstad, ätföljd af f. d. länsmannen Wiren, och dertill nödsakades jag, emedan en stor förskräckelse förorsakades och skall stadstiskalen hafva ropat, att dörrarne skulle upp, om han än skulle bryta upp dem. EE PESSSSESESSTTSSTE et vev. 6 ben Bi st AVR ÄRA IDR AR OR. ER TR RR