man redan vid flera riksdagar, har alltid befunnits
densamme, redbar och sjelfständig, flärdfri och an-
spräkslös. Affekterar iika litet att synas oppositions-
man, som att likt andra inlägga meriter till Wasa-
orden genom att göra sig be särkt på den motsatta
sidan. Denna orden tillföll deremot nu, redan efter
första riksdagskampanjen, hr brukspatron Rettig, a-
turligtvis ej utan derför inlagda förtjenster, möjligt
vis till sin halt lika väl uppskattade af ständet som
af regeringen.
Handlanden Norman från Umeå, också första gän-
gen riksdagsman, gjorde följaktligen nu äfven sin
skola säsom representant, men likväl icke — det an:
märkes till hans förtjenst — på den sidan der herrar
Kock och Indebetou voro preceptorer.
Representanten för Sundsvall, grosshandlaren Wal
lenberg, var också en ny acqvisition för borgarestäa-
det vid sistförflutne riksmöte, och en acqvisition af
stort värde. Hr Wallenberg är en man med energi
i karakteren och omfattande bildning. Hvad som i
allmänhet saknas i borgareståndet är mindre god vilja
än insigter samt politiskt mod och politisk blick. Hr
Wallenberg saknade ingendera. De sanningarne att
ståndet, ja att representationen i sin helhet ingenting
väsentligt förmår uträtta emot en dålig regering utan
ett starkt stöd af hela landets opinion, och att äfven
med bästa vilja och enighet representationen ensam
ändock icke är i stånd att gifva folket de behöfliga
reformerna så utarbetade, att de verkligen förtjena
detta namn, så vidt icke den först skaffar landet en
kraftfall regering, som ställer sig i spetsen för refor-
merna och som, för dessas utarbetning som sig bör,
kan och vill omgifva sig med nationens förnämsta :n-
telligenta förmågor och begagna all i Sverge befint-
lig sakkännedom, — dessa sanningar, tyvärr så li et
erkända äfven af de kunnigare bland riksståndens
medlemmar, hade icke undfallit hr Wallenberg. Att
den första uppgiften, den aldra angelägnaste omsor-
gen för representationen vid 1854 års riksmöte var
att göra slut på ansvaringsr- och allenastyrelsesyste-
met: att den hufvudsakligaste och vigtigaste af ala
reformer, hvarför oppositionen borde oaflåtligen arbeta,
var att reformera sjelfva regeringen — en synpunkt
som också ganska riktigt uppfattades af borgare- och
bondeståndens ledamöter i konstitutionsatskottet —
derom kunde följaktligen icke heller nägot tvifvelsmål
vara möjligt hos en representant med hr Wallenbergs
insigt och samvetsgrannhet. Men tyvärr ansägs ma-
joritetens osäkra och vacklande ställning icke tilläta
oppositionen att som sig borde fullfölja denna enda
riktiga och sannt fosterländska plan för riksdagen;
och statsutskottet, som skolat understödja konstitu-
tionsutskottet samt gifva kraft och eftertryck åt ut-
förandet af denna plan, hade dessutom blifvit bäde i
borgare- och bondeståndet så illa sammansatt, oh
oppositionens förhoppningar på flera utskottsmedlem-
mar så besvikne, att hvad nationen framför allt hade
rätt att fordra af 1854 ärs riksdag gick om iniet, att
sansvaringarnes sitta qvar och allenaregeringssysteriet
ännu florerar, landet hvarken till heder eller bätnzd.
Det må dock vara tillåtet att hoppas, det städernas
borgerskap och bruksegarne vid valen till nästa riks-
dag bättre skola inse och känna sin förbindelse till
fäderneslandet och jemväl sitt eget intresse. När
borgaren och brukspatronen icke kan höja sig till
medborgarens ståndpunkt och handla som sädan, så
äro de dock slätt icke annat än kälkborgare, vore de
huru rika som helst, kunde spela seigneurer och taga
later och skick af en dön Magnifico.
I hvad som i sednaste stycket yttras rö-
rande sammanhanget som borde ega rum mel-
lan konstitutions- och statsutskotten instärama
vi så mycket heldre, som vi nyligen sjelfva
trat oss i samma syftning. Dessa båda ut-
skott böra till hvarandra stå i samma förhål-
lande som teori och praxis, men dertill är
också nödigt att dechargebetänkandet ej upp-
skjutes till långt in uti riksdagen, utan före-
tages så snart ske kan efter dess början.
Hvad är nemligen naturligare än att gransk-
ningen af regeringsåtgärderna under det för-
flutna tidskiftet, och domen öfver det sätt
hvarpå kronans rådgifvare förvaltat sitt höga
och ansvarsfulla, kall föregår och bestämmer
statsregleringen , hvilken ger den praktiska
tillämpningen åt det genom konstitutionsut-
skottet uttalade gillandet eller ogillandet af
de följda regeringsgrundsatserna? Kan i sjelfva
verket något förvändare tänkas än att repre-
sentationen voterar åt ministören nya anslag
och förtroenden, innan den ännu meddelat
henne decharge för användandet af de gamla?
Vi hafva från flere håll hört yttras den ön-
skan, att författaren till uppsatserna i Fri-
skytten om borgareståndet vid 1854 års riks-
dag ville, sedan han slutat sin serie, utgifva
dem i samlad form såsom bok eller broschyr,
och i en solidare och beqvämare gestalt, än
strödda på några flyktiga tidningsblad, be-
stämma dem såsom ett ej värdelöst arf åt
nästkommande borgarestånd, både dess repre-
sentanter och konstituenter.