MAJDAGARNE PÅ ÅLAND 1808.
Historisk novell
AF
PILGRIMEN ),
Dagen och natten samt flera timmar af an-
dra förmiddagen förflöto, fastän han ej hörde
urets knäpp, fastän han ej visste på hvilken
timma tidsmätaren visade; förtviflad, hung-
rande och tör-tande började han åter sin
vandring. Han erinrade sig klockorna han
hört, ehuru det var honom obekant hvilken
tid de ljudit i hans öron. Han egde en brin-
nande längtan att ånyo höra dem — men allt
var tyst; ingen menniskovarelse kom i hans
väg; ej ett djur, ej något lefvande som er-
inrade honom om den brokiga, rörliga verl-
den. Händelsen hade fört honom i den öds-
ligaste delen af skogen.
Ett ljud efter hvilket han så lifligt längtat
nådde ändtligen hans öra, men det var icke
malmens klang; det var menniskoröster som
korsade hvarandra, ty de tycktes komma från
motsatta håll; allt som han gick blefvo de
tydligare; den ena varen koral, den andra en
glädtig visa; kontrasten mellan dessa ljud
gjorde på honom ett sällsamt intryck. Hans
sinne emottog inflytande af dem båda; det
ena stämde hans själ till andakt, det andra
uppfriskade hans dystra sinne. Den förra
känslan var för honom fullkomligt ny; han
förstod ej sjelf hvad den betydde.
Slutligen var han vid utgången af skogen,
då han till venster såg ett täckt träkapell;
till höger öppnade sig en vik, utmed hvars
stränder gled en fiskarebåt, i hvilken en ung
bondgosse satt och utkastade nuten; det var
) Se A. B, n:ris 91—96, 98, 100, 102—104.