. Korrespondens från Finland. Följande enskilda bref från Helsingfors, som hitkommit med särskild lägenhet, torde för svenska läsare vara af intresse både för de underrättelser det meddelar och för det vittnesbörd det bär derom, att hos den bildade ungdomen i Finland rör sig en helt annan anda än den som kommer till synes i de ryskcensurerade bladen och i de bref som äro underkastade den icke särdeles blidare post-censuren. Brefvet har följande lydelse : Helsingfors den 2 Mars 1855. Efter en lång tystnad tager jag mig åter friheten att skrifva några rader till vännen på andra sidan af Bottenhafvet och att sqvallra litet ur skolan om huru vi här lefva, isynnerhet då jag nu fått tillfälle att få det säkert fram till ort och ställe. Våren nalkas med stora steg. Hurudant skall Finlands öde blifva? Skola vi få fred eller ej? Se der den stora fråga som nu sysselsätter hela Europa och hvaröfver äfven alla menniskor tänka och tala i det undangömda Suomi. Här rustas förtvifladt. Ofantliga transporter af kanoner, ammunition och proviant släpas till alla delar af Finland. I och omkring Helsingfors komma att stå ofantliga massor af militär (så vill man låta veta åtminstone). Skulle Old Charles vetat i våras, att det fanns blott några kanoner på Sveaborg af sådan qvalitet att de dugde till något, så skulle väl det ej mera existera; men det stora rykte som denna fästning hade om sig räddade den då. Gawle Charles tänkte väl att den måste vara en förfärlig bjesse, då han ej en gång vågade en enda kula på den, ehuru den då befann sig i ett ömkligt tillstånd. Men nu har väl ryssen någorlunda hunnit reparera den. Mars, som spelat en så vigtig rolinordens historia, har äfven detta märkvärdiga år visat för den stoltaste och mäktigaste despot, at: han dock blott var ett svagt rö i den Allsmäktiges hand. Budskapet om hans död emottogs här med bestörtning blandad med tvifvel. Alla sågo på hvarandra; ingen ville tro denna nyhet, så plötsligt kom den. Hvar och en tycktes liksom vilja utforska den andres tar.kar. Hela staden var irörelse; alla gingo ut för att gapa, jag vet ej på hvem — om ej på hvarandra. De första dagarne buro många flor. — Hvar tror du? Jo, för ögo nen. Alla skulle fira gubben Niklas, allas vår faders graföl; — men fiolerna fingo vi sjelfva bestå. — Sedan firades åter den dag då man skulle svära trohet åt den nye czaren och då universitetet fick sig en ny kansler, och slutligen sista lördagen, gamla herrens begrafningsdag, då man ännu måste dricka, på det han skulle få ro i grafven. — Något kan jag säga dig: icke såg man åtminstone några tårar. Nej inga tårar, till och med militären säg ganska nöjd ut. När czar Nikolaus förra året, just vid denna tid, var här i Helsingfors med alla sina söner — hvem kunde då ana att han nu, vid samma tid ett år sednare, skulle hvila i Petropawlowska fäst