.
Korrespondens från Finland.
Följande enskilda bref från Helsingfors,
som hitkommit med särskild lägenhet, torde
för svenska läsare vara af intresse både för
de underrättelser det meddelar och för det
vittnesbörd det bär derom, att hos den bil-
dade ungdomen i Finland rör sig en helt
annan anda än den som kommer till synes
i de ryskcensurerade bladen och i de bref
som äro underkastade den icke särdeles bli-
dare post-censuren. Brefvet har följande ly-
delse :
Helsingfors den 2 Mars 1855.
Efter en lång tystnad tager jag mig åter
friheten att skrifva några rader till vännen på
andra sidan af Bottenhafvet och att sqvallra
litet ur skolan om huru vi här lefva, isynner-
het då jag nu fått tillfälle att få det säkert
fram till ort och ställe.
Våren nalkas med stora steg. Hurudant
skall Finlands öde blifva? Skola vi få fred
eller ej? Se der den stora fråga som nu
sysselsätter hela Europa och hvaröfver äfven
alla menniskor tänka och tala i det undan-
gömda Suomi. Här rustas förtvifladt. Ofant-
liga transporter af kanoner, ammunition och
proviant släpas till alla delar af Finland. I
och omkring Helsingfors komma att stå ofant-
liga massor af militär (så vill man låta veta
åtminstone). Skulle Old Charles vetat i vå-
ras, att det fanns blott några kanoner på
Sveaborg af sådan qvalitet att de dugde till
något, så skulle väl det ej mera existera;
men det stora rykte som denna fästning hade
om sig räddade den då. Gawle Charles
tänkte väl att den måste vara en förfärlig
bjesse, då han ej en gång vågade en enda
kula på den, ehuru den då befann sig i ett
ömkligt tillstånd. Men nu har väl ryssen
någorlunda hunnit reparera den.
Mars, som spelat en så vigtig rolinordens
historia, har äfven detta märkvärdiga år visat
för den stoltaste och mäktigaste despot, at:
han dock blott var ett svagt rö i den Alls-
mäktiges hand. Budskapet om hans död emot-
togs här med bestörtning blandad med tvif-
vel. Alla sågo på hvarandra; ingen ville tro
denna nyhet, så plötsligt kom den. Hvar och
en tycktes liksom vilja utforska den andres
tar.kar. Hela staden var irörelse; alla gingo
ut för att gapa, jag vet ej på hvem — om
ej på hvarandra. De första dagarne buro
många flor. — Hvar tror du? Jo, för ögo
nen. Alla skulle fira gubben Niklas, allas
vår faders graföl; — men fiolerna fingo vi
sjelfva bestå. — Sedan firades åter den dag
då man skulle svära trohet åt den nye cza-
ren och då universitetet fick sig en ny kan-
sler, och slutligen sista lördagen, gamla herrens
begrafningsdag, då man ännu måste dricka,
på det han skulle få ro i grafven. — Något
kan jag säga dig: icke såg man åtminstone
några tårar. Nej inga tårar, till och med
militären säg ganska nöjd ut. När czar Ni-
kolaus förra året, just vid denna tid, var här
i Helsingfors med alla sina söner — hvem
kunde då ana att han nu, vid samma tid ett
år sednare, skulle hvila i Petropawlowska fäst-