De IR AVIV ot YEPPYUCvE VVE SvB icke mera få ega rum i meddelanden emellan enskilda medborgare i de begge rikena, . utan att diplomatiens lögnspråk äfven dem emellan skall utgöra regeln, då hafva tyvärr de rätt, hvilka påstått att den verkliga unionen längesedan är slut, att föreningen numera blott qvarstår på papperet, och som anklagat den dynastiska unionspolitiken för att genom fyratioårig machiavellism, understödd i sednare tider af norsk afundsjuka och isoleringslystnad, hafva tillvägabragt detta sorgliga resultat. För vår del tro vi dock icke att det är så långt kommet. Det svar vi erhålla på de frågor vi nu skola göra kommer dock naturligtvis att mycket bestämma vår framtida opinion. Hvarföre skulle då de unionella förhållandena emellan Sverge och Norge närma sig till en oundviklig kris? Hvilka äro de. omständigheter som nödvändigt måste framtvinga en brytning emellan de begge rikena? Detta är frågan, hvarpå vi vänskapligt begära ett närmare upplysande svar, och isammanhang dermed torde vi ock böra tillägga: Skall en brytning oundvikligen framkallas deraf: att man på Sverges sida håller sig till föreningsfördragen, Norges grundlag och riksakten, och anser unionen vara något annat och mera än en blott dynastigemenskap (Unio personalis), att man anser den utgöra en verklig statsförening (Unio realis) i afseende på alla yttre och en del inre förhållanden, och : icke blott ett obestämdt, tvetydigt Statsfördund, som i sjelfva verket icke skulle innebära mer än en ständig defensiv-allians? eller deraf: att man på Sverges sida anser hvad i fördragen är stadgadt om unionskonungens helstatskonselj för krig och fred samt yttre förhållanden, och om de sammansatta I Svensk-Norska och Norsk-Svenska statsråden för gemensamma inre frågor, böra tillämpas i enlighet med fördragens anda och en sannt broderlig unionell politik, samt att dessa i fördragen stadgade sammanträden icke få anses och behandlas såsom blott tillfälliga kongresser eller konferenser emellan tvenne skilda och af hvarandra fullkomligt oberoende staters ministrar? eller deraf: att man på Sverges sida icke erkänner någon främmande makts rätt att blanda sig i de internationella förhållandena emellan begge rikena, utstakade från början i Kielertraktaten och sedermera uti de frivilliga öfverenskommelser dem emellan, som blifvit ingångna genom de tvenne fördragen Norges grundlag och riksakten? eller deraf; att man i Sverge anser mellanrikslagen vara en lycka och en fördel för begge folken; att man här önskar en tullförening, såsom för båda ännu fördelaktigare, och anser regering och representation på begge sidor böra gå framåt till detta redan i mellanrikslagen utstakade mål, men ingalunda tillbaka, och ändtligen att man bär med ledsnad och harm sett och ser alla regressiva bemödanden att motarbeta tullföreningen och stympa och sönderslita mellanrikslagen, dessa må hafv: kommit ifrån norska komiteer och auktoriteter eller utgått ifrån prohibitiva intressen och er prohibitiv regeringspolitik i Sverge samt ifrån svenska kollegier och embetsverk, som gått ärender åt dylka intressen och en sådan politik? eller deraf: att man i Sverge anser de gemensamma utgifterna för unionskonungen och hans familj, d. v. s. civillista och apanage, samt anslagen för den gemensamma diplomatien m. m. böra bestämmas genom formlig öfverenskommelse och efter pröfning af behofven utaf begge rikenas representationer, så att icke på någondera sidan det må kunna sägas att det ena riket bidrager till de gemensamma behofven för mycket, det andra för litet, och alla tvister derom förekommas? eller deraf: att man i Sverge förnekar tillvaron af de amalgamationsplaner, som aldrig funnits till utom i några norrmäns hjernor? eller ändtligen deraf: att man i Sverge såsom en orättvisa och en skymf emot svensk ära och svensk redlighet tillbakavisar alla de falska beskyllningarne, att Carl Johans mång s åriga stämplingar och försök att öfverändai! kasta Norges konstitution varit föranledda att Sverges intressen och påtvungna konungen af i svensk inflytelse? Vi skulle kunna framställa än flera sådana l I a S C mn ön få oh fm DA oc NR IR I -— JR KR VR TA om I HR KR br Fr a AA — frågor, öfver hvilka det är angeläget att tänkesätten och pressen i begge länderna komma till full klarhet och enighet. Men vi hafva förbundit oss att fullständigt och i sammanhang upptaga och afhandla alla ämnen, hvaröfver vi förmärkt stridiga åsigter röjas inom båda rikena, och det vore då olämpligt attånu i förväg närmare inlåta oss derpå. Detlr;f alldeles uteslutande intresse hvarmed sven, ska allmänheten en tid bortåt följt de stora 2 europeiska förvecklingarne och frågan om krig I e eller fred, har vållat att vi hitintills uppskjuk tit detta löftes uppfyllande. Lösningen atla frågan om krig eller fred synes nu icke länge I k kunna töfva, och sedermera skola vi ej hel-1, ler dröja att upptaga behandlingen af de uniof nella förhållandena. Lyckligtvis tyckes i alla lf händelser en sådan utgång på den stora verlds (; striden vara redan gifven, att skandinaviens . östra granne kommer att derifrån utgå medlg stäckad inflytelse och makt, och att således inga intriger från det bållet skola kunna hindra en vänskaplig uppgörelse i godo af dele tvistepunkter som kunna möjligen förefinnasa emellan brödrafolken. O s fi — Kongl. Maj:t har, enligt P. T., under den 12 innevarande månad, uppå derom gjorda ansökningar, beviljat nådiga afsked utur krigstjensten för: Kammarherren, Majoren i armån, generalstabsofficeren och riddaren af kongl. svärdsorden, friherre F. A. Friesendorff; sc Andre Majoren vii Westgöta regemente, riddaren )h af kongl. svärdsorden J. O. Erasmie, med pension; ) i F. d. Adjutanten hos högstsalig hans Maj:t Konung ) 2 Carl XIV Johan, kaptenen och kompanichefen vidh Svea lifgarde, generalstabsofficeren och riddaren af ej åket pr pv bör mn AN RR OK