De IR AVIV ot YEPPYUCvE VVE SvB
icke mera få ega rum i meddelanden emel-
lan enskilda medborgare i de begge rikena, .
utan att diplomatiens lögnspråk äfven dem
emellan skall utgöra regeln, då hafva tyvärr
de rätt, hvilka påstått att den verkliga unio-
nen längesedan är slut, att föreningen numera
blott qvarstår på papperet, och som anklagat
den dynastiska unionspolitiken för att genom
fyratioårig machiavellism, understödd i sed-
nare tider af norsk afundsjuka och isolerings-
lystnad, hafva tillvägabragt detta sorgliga re-
sultat. För vår del tro vi dock icke att det
är så långt kommet. Det svar vi erhålla på
de frågor vi nu skola göra kommer dock
naturligtvis att mycket bestämma vår fram-
tida opinion.
Hvarföre skulle då de unionella förhållan-
dena emellan Sverge och Norge närma sig
till en oundviklig kris? Hvilka äro de. om-
ständigheter som nödvändigt måste framtvinga
en brytning emellan de begge rikena?
Detta är frågan, hvarpå vi vänskapligt be-
gära ett närmare upplysande svar, och isam-
manhang dermed torde vi ock böra tillägga:
Skall en brytning oundvikligen framkallas
deraf:
att man på Sverges sida håller sig till
föreningsfördragen, Norges grundlag och riks-
akten, och anser unionen vara något annat
och mera än en blott dynastigemenskap (Unio
personalis), att man anser den utgöra en verk-
lig statsförening (Unio realis) i afseende på
alla yttre och en del inre förhållanden, och :
icke blott ett obestämdt, tvetydigt Statsför-
dund, som i sjelfva verket icke skulle inne-
bära mer än en ständig defensiv-allians?
eller deraf: att man på Sverges sida anser
hvad i fördragen är stadgadt om unionskonun-
gens helstatskonselj för krig och fred samt
yttre förhållanden, och om de sammansatta I
Svensk-Norska och Norsk-Svenska statsråden
för gemensamma inre frågor, böra tillämpas
i enlighet med fördragens anda och en sannt
broderlig unionell politik, samt att dessa i
fördragen stadgade sammanträden icke få an-
ses och behandlas såsom blott tillfälliga kon-
gresser eller konferenser emellan tvenne skilda
och af hvarandra fullkomligt oberoende sta-
ters ministrar?
eller deraf: att man på Sverges sida icke
erkänner någon främmande makts rätt att
blanda sig i de internationella förhållandena
emellan begge rikena, utstakade från början i
Kielertraktaten och sedermera uti de frivilliga
öfverenskommelser dem emellan, som blifvit
ingångna genom de tvenne fördragen Norges
grundlag och riksakten?
eller deraf; att man i Sverge anser mellan-
rikslagen vara en lycka och en fördel för begge
folken; att man här önskar en tullförening,
såsom för båda ännu fördelaktigare, och an-
ser regering och representation på begge sidor
böra gå framåt till detta redan i mellanriks-
lagen utstakade mål, men ingalunda tillbaka,
och ändtligen att man bär med ledsnad och
harm sett och ser alla regressiva bemödanden
att motarbeta tullföreningen och stympa och
sönderslita mellanrikslagen, dessa må hafv:
kommit ifrån norska komiteer och auktoriteter
eller utgått ifrån prohibitiva intressen och er
prohibitiv regeringspolitik i Sverge samt ifrån
svenska kollegier och embetsverk, som gått
ärender åt dylka intressen och en sådan po-
litik?
eller deraf: att man i Sverge anser de ge-
mensamma utgifterna för unionskonungen och
hans familj, d. v. s. civillista och apanage,
samt anslagen för den gemensamma diploma-
tien m. m. böra bestämmas genom formlig
öfverenskommelse och efter pröfning af be-
hofven utaf begge rikenas representationer, så
att icke på någondera sidan det må kunna
sägas att det ena riket bidrager till de ge-
mensamma behofven för mycket, det andra för
litet, och alla tvister derom förekommas?
eller deraf: att man i Sverge förnekar till-
varon af de amalgamationsplaner, som aldrig
funnits till utom i några norrmäns hjernor?
eller ändtligen deraf: att man i Sverge så-
som en orättvisa och en skymf emot svensk
ära och svensk redlighet tillbakavisar alla de
falska beskyllningarne, att Carl Johans mång- s
åriga stämplingar och försök att öfverända- i!
kasta Norges konstitution varit föranledda att
Sverges intressen och påtvungna konungen af i
svensk inflytelse?
Vi skulle kunna framställa än flera sådana l
I
a
S
C
mn ön få oh fm DA oc NR IR I -— JR KR VR
TA om I HR KR br Fr a - AA —
frågor, öfver hvilka det är angeläget att tän-
kesätten och pressen i begge länderna komma
till full klarhet och enighet. Men vi hafva
förbundit oss att fullständigt och i samman-
hang upptaga och afhandla alla ämnen, hvar-
öfver vi förmärkt stridiga åsigter röjas inom
båda rikena, och det vore då olämpligt attå-
nu i förväg närmare inlåta oss derpå. Detlr;f
alldeles uteslutande intresse hvarmed sven- ,
ska allmänheten en tid bortåt följt de stora 2
europeiska förvecklingarne och frågan om krig I e
eller fred, har vållat att vi hitintills uppskju- k
tit detta löftes uppfyllande. Lösningen atla
frågan om krig eller fred synes nu icke länge I k
kunna töfva, och sedermera skola vi ej hel-1,
ler dröja att upptaga behandlingen af de unio- f
nella förhållandena. Lyckligtvis tyckes i alla lf
händelser en sådan utgång på den stora verlds- (;
striden vara redan gifven, att skandinaviens .
östra granne kommer att derifrån utgå medlg
stäckad inflytelse och makt, och att således
inga intriger från det bållet skola kunna hin-
dra en vänskaplig uppgörelse i godo af dele
tvistepunkter som kunna möjligen förefinnasa
emellan brödrafolken. O
s
fi
— Kongl. Maj:t har, enligt P. T., under
den 12 innevarande månad, uppå derom gjor-
da ansökningar, beviljat nådiga afsked utur
krigstjensten för:
Kammarherren, Majoren i armån, generalstabsof-
ficeren och riddaren af kongl. svärdsorden, friherre F.
A. Friesendorff; sc
Andre Majoren vii Westgöta regemente, riddaren )h
af kongl. svärdsorden J. O. Erasmie, med pension; ) i
F. d. Adjutanten hos högstsalig hans Maj:t Konung ) 2
Carl XIV Johan, kaptenen och kompanichefen vidh
Svea lifgarde, generalstabsofficeren och riddaren af ej
åket - pr pv
bör mn AN - RR OK