I majoritet ett föreslaget amendement till det
lagförslag. som innehåller förbud för milisen
att hålla politiska satämankomster. Med an-
ledning häraf tog man för gifvet att lagför-
slaget skulle gå igenom, oaktadt den häftiga
opposition det möter från en minoritet inom
cortes.
Regeringen har för cortes framlagt ett lag-
förslag om tillstånd att anlägga en kyrkogård
för främmande trosbekännare.
ITALIEN.
Om den nyligen utnämde sardineke krigs-
ministern Durando meddelar en korrespondent
ifrån Turin följande:
Jacques Durando är i sin kroftfull ste ål-
der, han är född i Mendovi, och studerade
med mycken framgång juridiken. 1831 för-
följdes han af politiska skäl; lemnade riket
jemte sin äldre bror och -begaf sig till Bel-
gien. Vid sitt inträde i det smärtsamma lands-
flyktlifvet lemnade han den juridiska banan
och tog värfnisg i främlingslegionen som gick
att strida till en början i Portugal emot Don
Miguel, sedan i Spanien emot Don Carlos.
Han utmärkte sig genom sin tapperhet och
skicklighet, och vann alla sina grader med
svärdsudd. Vid spanska borgerliga krigets
slut var han öfversie. 1844 tillät man ho-
nom att återse sitt fädernesland, och han till-
bringade sedan åren 1845 och 1846 i Paris,
der han skref ett lärdt och patriotiskt arbete
under titel af Della Nazionalitå Italiana hvaruti
man fann de djupaste militära kunskaper
jemte ett skärpt och upphöjdt politiskt för-
stånd. Detta verk förskaffade honom en stor
popularitet, och man löser det ännu i dag
med nyita och med intresse. Då konung Carl
Albert beviljade tryckfrihet i Piemont, utgaf
öfverste Durando tidningen Opinione, som då
var och ännu fortfar att vara den bästa tid-
ning i Piemont. Då revolutionen i Loinbar-
diet utbröt i Mars 1848, lemnade hr Durando.
pennan och återtog svärdet. Vid föltlågets
slnt var han general och adjutant hos konung
Carl Albert. Mondovis och Garessios val-
kollegier täflade om hedern ett sända honom
till kammaren; han bestämde sig för Mon-
dovi, och blef en af kammarens vicepresiden-
ter under det första sammanträdet. Någon
tid fullgjorde han äfven uppdraget at. vare
kunglig kommissarie i Genus. Konung Vik-
tor Emanuel bekräftade general Durandoi dess
adjutantsbefattning. Från 1850- till 1855 har
den värde generalen lifligt deltagit i lagstift-
aingens arbeten, och nästan alltid varit: före-
dragande för krigsbudgetten. I sessionen d.
3 sistlidne Februari, då allianstraktaten, med
vestmakterna afhandlades, understödde Du-
rando ifrigt denna traktat, och vann en af
dessa oratoriska segrar, hvaraf man ännu ej
haft något exempel i Italiens parlamentariska
annaler.
GREKLAND.
Konung Otto vidtager anstalter för att mot-
taga kejsaren och kejsarinnan af Frankrike.
Ännu alltjemt herrskar förvirring i landet.
Penningsummor tillhörande statskassan ha blif-
vit tagna af röfvare.
Svarta Hafvet.
Monitören för den 6:te dennes meddelar ef-
ter en telegrafdepesch en utförlig rapport af
general Canrobert om fäktningen utanför Ma-
lakowtornet d. 23 Mars. Enligt denna rap-
port hade 15,000 man på ryska sidan tagit
del i striden. Det officiella bladet förmäler
att kejsaren i följd af denna strid utdelat tal-
rika belöningar.
Efter Ind. belge meddela vi ur denna be-
rättelse följande:
Emot midnatt mellan den 22 och 23 Mars an-
grepo ryssarne med ganska betydlig styrka de allie-
rades arbeten på högra flygeln framför den höjd
som ligger framför Malakowtornet. Fransmännen
hade sedan någon tid sökt skjuta sina arbeten från
parallelen längre fram. De voro nära att hinna fram
till de ryska skarpskyttarnes längst framskjutna värn,
till venster om denna parallel, och att sätta sina ar
beten i förbindelse med hvarandra genom grafvar,
förmedelst hvilka skulle bildas en vapenplatsiför att
upptaga de trupper som skulle skydda de arbeten
hvilka borde framskjutas ännu längre. Dessa opera-
tioner hade börjat denna natt, dä femton ryska ba
taljoner, hvardera med full styrka af 1000 man,
hastigt pä två kolonner framträngde för att an
gripa parallelen och spetsen af sappen. Striden var
utomordentligt härdnackad, fortfor flera timmar,
började med bajonetten och fortsattes med kolfven,
ja till och med med stenar: Tre gånger vek
fienden tillbaka, och tre gänger förnyades: anfallet;
officerarne uppeldade soldsterna. Försvaret utfördes
af 3:dje zuavregementets kompanier under bataljons-
chefen Banon. Vår förlust var betydlig, men fien
dens måste hafva Varit vida större och svarande mot
den truppstyrka han använde. Öfverste Janin vid
1:sta zuavregementet ledde våra manövrer och käm-
pade sjelf med sällsynt energi. Han var betäckt af
blod frön två sår i hufvudet, men hvilka lyckligtvis
icke äro svära.
Då fienden icke kunde uträtta annat än omkull-
störta de skanskorgar som ännu ieke voro: fyllda,
vände han sig mot vär parallels venstra del, emotEKa-
rabelnajahålvägen, der han lifligt emottogs med hand-
gevärselden och icke kunde framtränga. Detpå ka-
stade ban sig plötsligen på högra delen af engelska
parallelen, der han stormade öfver bröstvärneti och ho-
tade i ryggen vär venster, som ett ögonblick: var ut
satt för en mördande eld. General dAutemarre tog
sina dispositioner med utmärkt raskhet och hjeltemo-
dig kallblodighet. -Fjerde: bataljonen fotjägare kom
till undsättning; kastade sig ned i hålvägen och stör-
tade emot fienden, som med betydliga förluster blef
tillbakaslagen och icke mera återkom.
Längre till venster emottogo engelsmännen, som
ännu icke kunde uppställa mer än underlägsna strids
krafter, fienden med vanlig tapperhet, och efter en
ganska liflig strid blef han tvungen att retirerå. Ännu
längre till venster angrepos äfven engelsmännen: ge-
nom ett utfall som blott tycktes vara en diversion.
Detta företag var helt olika alla de öfriga som
hittills blifvit försökta emot vära arbeten. För att
utöra det hade, oaktadt garnisonen förut var gan-
ska talrik, två regementen (8 bataljoner) ankom
mit utifrån. Det vår ett slags al mänt anfall mot