fästa. något afseende vid den lilla abbens bö-
ner.
Deras jagt hade redan varat i öfver en
qvarts timma; och de kommo allt d upare och
djupare in i hvalfven. Flera gånger hade de i
de vida atelierna varit nära att förlora spå-
ret, men en oväntad omständighet förrådde
alltid den flyendes väg, ty oaktadt Måedards
vana att utan ljus kringirra i denna under
jordiska verld, kunde han ej springa lika fort
som Philip, hvilkens väg upplystes af Cha-
vignys ljus; våra begge hjeltar syntes gsåle-
des segern temligen nära.
På en gång delade galleriet sig i tvenne
grenar. Hvilkendera hade Mådard följt? Phi-
lip tvekade ej länge; om Chavigny tog der
ena vägen och han sjelf den andra, så borde en
af dem nödvändigt komma på hämnarens spår;
han ropade således till Chavigny.
Fort till. venster I
Sjelf störtade han in korridoren till höger,
medan den lille abben modigt fördjupade sig
i den venstra.
Här var Philip i fullkomligt mörker, men
ett sakta buller upplyste bonom l:sväl om att
han var den flyende på spåren. Måedard, som
förmodligen trott sig räddad se:sn han ej
längressett ljnsskenet, tycktes hafva saktat
sitt Jopp; Lussan sprangderföre djerft framåt.
Olyckligtvis märkte ban nu att galleriet var
slut, och en atelier: vidtog, i hvilken har
omöjligen fann någon vägledning; han måste
således stenna för att lyssna om:ej. Mådarde
steg kunde upplysa honom i hvilken riktning
han försvunnit, men endast det aflägsna och
dofva bullretraf det: oupphörligt stigande vatt-
net träffade hans öra.
P sitr oro: sökte han: efter elddon.-t, som den
arme Hartmann lemnat honom, för att slå eld;
huru måla, hans bestörtning och ängslan! Enög-