svårt att undvika någonting. Herr de Sartine
anser mer än balfva Paris hotadt af dessa
våldsverkare:
Bra, bra, bror Salvien, sade stormästaren
med bäftig sinnesrörelse; jag tackar er för
dessa underrättelser; Jag vill hålla mig be-
redd: Men framför allt, berätta: icke att
teräplet står i förbindelse med gångarne.s
Trör ni då att man är okunnig derom?
SDet är sannt, och jag måste skyndsamt
fatta nödiga försigtighetsmått.. Farväl; bror
Salvien; vår ordens intressen fordra min när-
varö å annat håll, men edra trogna tjenster
skola icke glömmas inför det heliga kapitlet.
Abben ville nuv äflägsna sig.
Ännu ett ögonblick, vördade stormästare,
återtog Salvien med glasögonen; ni har ju
sagt mig att ni fäste stor vigt vid att åter-
finna den gamle tyske drinkareh, hvilken flytt
från den heliga logen, hvars! väktare han var
då- templet stod öde?,
Ja, det är sannt; nu isynnerhet skulle
Salomon Hartmann kunna göra oss stora tjen-
ster, ty han ensam känner de underjordiska
hvalfven och skulle också möjligtvis kunna
lemna några upplysningar öfver de personer;
hvilka bruka uppehålla sig derstädes.
Då måste jag genast gripa honom; men
det är en stark gubbe... han lär nog: göra
motstånd; fördömdt att jag icke tog med mig
någon af minå handtlangare! ::
Är han då här? frågade abben förvånad.
Ja visst, detär just honom jag Passat på;
ban tjenstgör nu som markör vid bollspelet.
Men hvar är han?.. jag tror, vid alla djef-
lår, att den skurken flytt sin kos medan vi
pratati
Den misstänkte personen hade verkligen så
fort som möjligt skyndat derifrån, sedan han
märkt sig vara ett föremål för de begge hers
rarnes blickar. Men Salvien, hvilken hade