PARIS KATAKOMBER ). Af. ELIE BERTIET. Detta löfte, som troligtvis smickrade någon hemlig önskan : 1 den gamle Laurents själ, utplånade: allahans skrupler. Hau tog skrinet -under armen, bugade sig ödmjukt för stormästaren ;och lemnade med förnöjädt sinhe bollbuset. -Innan abben äfven aflägsnade sig, ville han Försäkravsigom att ingen spionerat på honom. Deaf spelarne, hvilka kastat bollen åt hans sida, tänkte ej vidare på detta,barnsliga puts, utan fortsatte med ny ifver sitt parti. En viss Jiteu! grupp sysslolösa hade visst kunnat b-märka främlingarne, men det lilla kapellets halfdager -borde hafya hindrat dem göra några riktiga igkttagelser. Således ansåg abbån sig kunna vara lugn, då hans örnblick plötsligen upptäckte mannen i vida. kappan, hvilken.orörligt stödde sig emot pelaren och hvars ögon, tydligt följde hvarje af stormästarens rörelser. Herr. de la: Croix rynkade. ögonbrynen, men som han-insåg, att han gjorde rättast i att tyst aflägsna. sig, vågade han ej fråga frimlingen om skälet till detta slags AKAN ehurm det tydligt oro de honom; Men just som, han snudda förbi den okände för att lenina; den. f; d. kyrkan, sade denne med låg ögt? j . far lejonety och helsad vare den höge stormästarenila -Ahben stannade hastigt vid. denna de utvaldes helsning. ij Må legonet blifva slaget! svarade han efter ett. ögonblicks tvekan. sÄr detni, broder Salvien? i NR ARIn:o 30—41, 43, 44, 46, 47, 49—59, 62—66, 68 och ;1—80. i