PARIS KATAKOMBER ).
Af. ELIE BERTIET.
Detta löfte, som troligtvis smickrade någon
hemlig önskan : 1 den gamle Laurents själ,
utplånade: alla- hans skrupler. Hau tog skri-
net -under armen, bugade sig ödmjukt för
stormästaren ;och lemnade med förnöjädt sinhe
bollbuset.
-Innan abben äfven aflägsnade sig, ville han
Försäkravsigom att ingen spionerat på honom.
Deaf spelarne, hvilka kastat bollen åt hans
sida, tänkte ej vidare på detta,barnsliga puts,
utan fortsatte med ny ifver sitt parti. En
viss Jiteu! grupp sysslolösa hade visst kunnat
b-märka främlingarne, men det lilla kapellets
halfdager -borde hafya hindrat dem göra nå-
gra riktiga igkttagelser. Således ansåg abbån
sig kunna vara lugn, då hans örnblick plöts-
ligen upptäckte mannen i vida. kappan, hvil-
ken.orörligt stödde sig emot pelaren och hvars
ögon, tydligt följde hvarje af stormästarens
rörelser.
Herr. de la: Croix rynkade. ögonbrynen, men
som - han-insåg, att han gjorde rättast i att
tyst aflägsna. sig, vågade han ej fråga frim-
lingen om skälet till detta slags AKAN
ehurm det tydligt oro de honom; Men just
som, han snudda förbi den okände för att
lenina; den. f; d. kyrkan, sade denne med låg
ögt? j .
far lejonety och helsad vare den höge stor-
mästarenila
-Ahben stannade hastigt vid. denna de ut-
valdes helsning. ij
Må legonet blifva slaget! svarade han efter
ett. ögonblicks tvekan. sÄr detni, broder Sal-
vien? i -
NR ARIn:o 30—41, 43, 44, 46, 47, 49—59,
62—66, 68 och ;1—80. i