Salvien slog ned kappkragen. Jag upp-
täckte ers högvördighet för några minuter se-
dan, återtog han, men ni var sysselsatt och
i sällskap med en broder, hvilken är, om jag
ej misstager mig, kammartjenare hos chevalier
de Lussan, hvarför jag icke vågade nalkas.
Hvem vet ora ni icke tvärtom var ganska
belåten med att speja på oss, mig ovetande;
möjligtvis trodde ni er kunna upptäcka den
hemlighet som hitfört mig? sade abben strängt.
Akta er broder Salvien, ni spelar ett högt spel
emellan Czesar och oss. Kom väl ihåg att
vi hafva rysliga straff för menediga eller för-
rädiska bröder !
Salvien smålog omärkligt, hans egna ställ-
ning inom förbundet tillät honom uppträda
med säkrare och mera orädd hållning än nå-
gon annan; likväl svarade han ödmjukt:
pErs högvördighet anklagar mig orättvist;
jag tvekar ingalunda emellan templet och
Cesar; jag har redan längesedan aflagt mis
na prof, och ni vet sjelf att ett enda ord af
mig till polisministern skulle hafva ådragit
vår heliga orden alla möjliga slags förföljel-
ser; men jag har ingen jåg själ; mitt hjerta
är ädelt, mitt förstånd upphöjdt, och dertill äl-
skar jag vetenskaper ch konster. Om ers
högvördighet ändå ville afhöra den quatrain
som jag författade för en längre tid sedan och
som då förskaffade mig så stort ryktbarhet...
Afbryt detta ämne, sade abben häftigt;
jag vill och bör: vara främmande för alla
verldsliga saker. Men hvad gör ni här?fört-
for han; ni hade väl något skäl att intränga
på detta syndiga ställe?
Ja, stormästare,, svarade Salvien, jag pas-
sar på någon; kanhända misstar jag mig,
men titta då på markören der uppe på upphöj-
ningen och säg mig om ni icke också kän-
ner igen... aj, han märker att vi se på ho:
nom, så han vänder oss ryggen och drar nec