dade han, ehuru sönderslagen, andlös och nä-
stan halfdöd af ångest ut på gården.
Det var hög tid; han var knappast ute i
det fria, innan en förfärlig explosion hördes
under hans fötter, hvilken genast åtföljdes af
ett hemskt dån. Marken darrade under ho-
nom; Chavigny trodde att de närliggande
husen skulle instörta öfver hans hufvud: ; men
allt stannade på sin plats, och bullret upp-
hörde småningom; abben störtade in i sitt
rum, hvarest han sanslös neddignade.
Xx.
BOLLSPELET.
Som läsaren förmodligen minns, hade che-
valieren lofvat sin så kallade son, att skicka
skrinet med de vigtiga papperen till Philips
hemvist vid gatan Saint Germain LAuzxerrois.
Också såg man några minuter sednare Lau-
rent med skrinet under armen, beredd att ut-
rätta chevalier de Lussans befallningar.
Den gamle kammartjenaren smickrade sig
med att mera vara sin herres vän än tjenare,
ty tillsammans hade de delat både goda och
onda dagar; han bar ej heller något livrå,
utan efter drägten skulle man: ha ansett ho-
nom för någon hodörlig och beskedlig rentier
från Marais-qvarteret, hvars alla fredliga och
ordentliga vanor han verkligen egde. Vid sitt
utgående helsade han portvaktens dotter med
ett beskyddande leende, som denna, ödmjukt
nigande, besvarade; sedan nickade han vän-
ligt åt kryddkrämaren midtemot samt mjölk-
försäljerskan i huset bredvid, hans vanliga four-
nissörer ; derefter begaf han sig gatan framåt
under många försök att bevara sina väl blan-
kade skor från smuts, och han hade allt sina
skäl dertill den hederlige Laurent, ty han må-
ste vara sin egon skoputsare.
Han hade knappt hunnit hundra steg från
sin boning innan Han stötte emot en bärstol
hvilken böll vid hörnet af gatan, Den syn-