dade han, ehuru sönderslagen, andlös och nästan halfdöd af ångest ut på gården. Det var hög tid; han var knappast ute i det fria, innan en förfärlig explosion hördes under hans fötter, hvilken genast åtföljdes af ett hemskt dån. Marken darrade under honom; Chavigny trodde att de närliggande husen skulle instörta öfver hans hufvud: ; men allt stannade på sin plats, och bullret upphörde småningom; abben störtade in i sitt rum, hvarest han sanslös neddignade. Xx. BOLLSPELET. Som läsaren förmodligen minns, hade chevalieren lofvat sin så kallade son, att skicka skrinet med de vigtiga papperen till Philips hemvist vid gatan Saint Germain LAuzxerrois. Också såg man några minuter sednare Laurent med skrinet under armen, beredd att uträtta chevalier de Lussans befallningar. Den gamle kammartjenaren smickrade sig med att mera vara sin herres vän än tjenare, ty tillsammans hade de delat både goda och onda dagar; han bar ej heller något livrå, utan efter drägten skulle man: ha ansett honom för någon hodörlig och beskedlig rentier från Marais-qvarteret, hvars alla fredliga och ordentliga vanor han verkligen egde. Vid sitt utgående helsade han portvaktens dotter med ett beskyddande leende, som denna, ödmjukt nigande, besvarade; sedan nickade han vänligt åt kryddkrämaren midtemot samt mjölkförsäljerskan i huset bredvid, hans vanliga fournissörer ; derefter begaf han sig gatan framåt under många försök att bevara sina väl blankade skor från smuts, och han hade allt sina skäl dertill den hederlige Laurent, ty han måste vara sin egon skoputsare. Han hade knappt hunnit hundra steg från sin boning innan Han stötte emot en bärstol hvilken böll vid hörnet af gatan, Den syn