betryggande tillfälle att vidtaga de åtgärder
som af omständigheter, hvilka ej kunna på
förband beräknas, möjligen skola föranledas,
cke blott i den skarpaste motsats mot de
temligen ofta hörda officiella fraserna om vår
vördnadsbjudande och imponerande ställning,
utan en skildring så mörk, så nedslående, att
om den vore sannfärdig så skulle, för att
nyttja den officiella tidningens ord, Sverge i
sanning vara att beklaga antingen det blefve in-
veckladt i ett försvars- eller i ett anfallskrig,
— bådadera ingalunda aflägsna möjligheter
bland dem som H. M. Konungen på rikssalen
förklarade ej kunna på förhand beräknas.
Men Svenska Tidningens utgifvare är sjelf
militär och dertill tjenstgörande stabsoffi-
cer, och äfven om vi ej af lång er-
farenhet kände Svenska Tidningens redak-
tions utomordentliga grannlagenhet och klo-
ka betänksamhet i allt hvad som rörer Sver-
ges politiska och militära ställning, skulle
vi på förhand anse för en ren omöjlighet, att
en man i sådan ställning skulle begå den in-
diskretionen att inför hela Europa framlägga
brister i vårt försvarsverk, som skulle göra
det till en uppenbar galenskap för oss att för.
söka en anslutning till vestmakterna, såvida
han ej vore på förhand förvissaa att hans
meddelande ej skulle af hung monark och
hans förmän upptagas med, ogillande eller miss-
hag. Följderna af e7, sådan indiskretion skulle
också sannolik! soke länge låta vänta på sig.
Hvad fjelfva uppenbarelsen af våra brister
beträffar, så, långt ifrån att dela vår insän-
deres förbittring deröfver, kunna vi för vår
del ej annat än gilla Svenska Tidningens öp-
renhet. Man vill icke sitt land rätt väl, om
man ej arbetar på afhjelpandet af alla de
brister som vidlåda dess inrättningar, och de
flesta sådana brister kunna ej afhjelpas utan
att de blottas för allmänhetens blickar. Det
är den uslaste och falskaste patriotism att
vilja förneka sin svaghet och skryta med en
storhet, hvars ihålighet man vet med sig.
Det må vara mindre smickrande för oss, så-
som en gammal, ärorik krigarnation, att höra
oss i detta ögonblick, då vi inbilla oss vara
så väl rustade, sakna generalstab, sakna tross,
sakna tillräcklig sjukvård, sakna fältläkare,
sakna armåorganisation för kriget, med ett
ord sakna så mycket af hvad vi behöfde
ega, och som större delen af landets in-
vånare, efter alla de vid sista riksdagen för
försvarsverkets ordnande på krigsfot bevil-
jade millionerna, trodde oss ega, för att
kunna, om nödvändigheten fordrade, upp-
träda på slagfältet; men det är bättre att
landets barn få veta det nu om det är grun-
dadt — ty de utländska makterna veta det
då sannolikt långt för detta — och icke först
behöfva, såsom engelsmännen, lära det af
den dystra erfarenheten.
Vi hålla således i detta afseende Svenska
Tidningen full räkning för dess öppna och
fosterländska förfarande, äfven om det skulle
hafva sönderrifvit några kära och smekande
illusioner; men vi önska derföre också desto
lifligare att Svenska Tidningen nu, då dess
dystra tafla fästat landets oroliga uppmärk-
samhet, ej måtte stanna på halfva vägen, utan
i grund blotta vidden af det ondas tillvaro
och ange möjligheterna af dess afhjelpande. Vi
befara att den officiella tidningens förklaring
ej mäktat hos allmänheten utplåna det af
Svenska Tidningen framkallade intrycket, ehu-
ru braskande den officielle än förklarar att
svenska svärdet ännu är detsamma som un-
der 30-åriga kriget försvarade och betryggade
vår evangeliska lära, som under Carl XII
förvånade verlden med sina väldiga hugg,,
och att, fastän dess stora hjeltar hvila i graf-
ven, det ännu ej felas en arm som mäktar
föra det. Vi tro ej att tiden längre är full
passande för dylika svulstiga hvardagligheter.
Ett ljus har blifvit kastadt öfver bristfällig-
heten i vissa delar af vår militäriska utrust-
ning. Det säges att visakna tross, sjukattiralj,
generalstab , armåorganisation, och man äl!
färdig att fråga sig om vi ej också händelse-
vis sakna generaler, skjutvapen, åtminstone
af det slag som numera visat sig ensamme
duga i krig, samt utrustning af ändamålsenlig
beskaffenhet i alla grenar som röra fältlif och
lägertjenst. De stora pålysta entreprenad-
auktionerna för komplettering af sjukvårds-
attiraljen hafva äfven bidragit att i detta af-
seende väcka frågor, till hvilka vi torde åter-
komma.
käSaken har nu blifvit föremål för så mycker
uppmärksamhet, att dess vidare diskuterande
på vetenskapligt militärisk väg svårligen vi-
dare kan undvikas. Det vore väl, om män aj
facket ville tillfullo utreda frågan och låte
det bli klart, om vi äro en makt, hvars svärd
väger så mycket i den pågående striden son
man velat låta påskina, eller om redan de
för alla kända bristerna i vårt försvarsväsen-
de, äro nog stora att hviska oss en efter
trycklig varning i örat mot hvarje inbland:
ning i andras tvister, då vi kunna slippa
Kunna vi ej med heder och hopp om fram:
gång uppträda på händelsernas skådeplats
göra vi som nation bäst, och äfven hederli
gast, i att beskedligt stoppa pipan i säcker
och sköta vår neutralitet utan de der bålstor:
fraserna om vår gamla ära och vår nya vig
för Europas händelser. Men är det verklige!
så beskaffadt, då förstå vi sannerligen ick
heller, huru vi skulle kunna tänka på ett ak
tift uppträdande, äfven om Svenska Tidnin
gens utmanande uppfordran till de europeisk:
stormakterna att ställa Polens namn främst
sina protokoller blefve ödmjukt och vördnads
fullt af dessa makter åtlydd. Om stormak
terna än proklamerade alla europeiska natio
naliteters, Polens, Ungerns, Italiens, pånytt