De närvarande betraktade hvarandra med
häpnad.
Min fröken,, hviskade Philip ömt, hvad
har jag gjort er? Har ni redan glömt edra
heliga löften?
Jag har ingenting lofvat! utropade Th-
röse förtviftad, lemna mig!.. jag vet ej om
hvad ni talar . , ett kloster och en slöja, se
der hvad som numera tillkommer mig.
Ett kloster! utropade abbedissan, är det
verkligen er önskan, min dotter? Har Gud
ändtligen rört ert Bjerta?
Min vän, bad fru de Villeneuve snyftande,
tänk på hennes tillstånd. .
Det tillkommer ingenv, afbröt abbedissan
och höjde rösten, att lägga sig emoten sann
kallelse! Hvarför skulle ej Theröse efter alla
dessa grymma pröfningar känna ett behof att
helga sig åt Gud? Jag vill i så fall endast
påminna vårt älskade barn att klostret Val-
de-Gråce är den mest passande tilldykts-
ert
os
Klostret Val-de-Gråce, afbröt Theråse dar-
rande, jag vill ej dit... Aldrig, aldrig! ..
dörren . . gångarne ... den mörka korrido-
ren... Aan. skulle åter taga mig: .. Jag vill
ej till Väl-de-Gråce!
Dörren söm ni talar om är nu stängd, och
så. snart polisagenterna.....
Min fru, inföll Philip hvars blod kokade
af vrede, anser ni detta ögonblick passande
för att afhandla dylika ämnen?
Liksom kufvad af sanningens röst, tystnade
slutligen fru deWerignac. Den unge mannen
fortfor vekt, vänd till fröken de Villeneuve
EDNI lider, arma Therese, och i utbrottet af
er. smärta misskänner ni edra vänners ömhet.
Men -de misströsta: ej, de upphöra ej att be:
Kläga och älska er. Dvilan och edra föräl-
drars ö omsorger. skola snart skingra.de
hemska drömmar som förfölja er; ooh då. s.