stryk, som fortfarande håller det ännu allt-
jemt lika ärorika svenska svärdet i skidan.
Den officiella tidningens artikel slutar. på föl-
jande sätt:
Om Sverge således med lugn betraktar den pägå-
ende kampen, är det derföre att dess mäl icke rörer
de Förenade Rikena. De så mycket omtvistade fyra
ju inverka icke på Nordens förhällanden: de
lösa i sanning ingen nordisk fråga. Mätte Sverge
så länge som möjligt upprätthålla sin neutralitet,
som tillskyndat oss bäde aktning och fördelar, dem
ingen torde förneka; men mätte man, så väl iom
som utom vära landamären, ej glömma att dena
politik är klokhetens och den oväldiga pröfningens
verk, ingalunda följden af bristande mod eller för-.
svagade ikrafter!.
Båda de ofvannämnda bladen hafva utialat
den åsigt, att det närvarande kriget ej angår oss,
ätt de fyra s: k. ;Svartahafs-punkternab icke;
hafva något iniresse för norden, äfven när de
utfäktas i Östersjön under våra ögon, och att
de förenade rikenas medverkan ej bör Efhil-
las utan om stormakterna uttryckligen garån-
tera Rysslands territoriala ioskränkning. Vi
ämna för tillfället ej inlåta oss på denna
del af frågan. Vi hafva aldrig delat
deras åsigter, som fordrat vårt deltagande i
kriget ntan allt afseende på gränserna för
dess, omfång och det mål Hu vestra makter-
na för detsamma uppställt. En strid som
endast angår lokala stridigheter i Orienten
bör visserligen i oss finna blotta åskådåre,
ehuru. visserligen icke ointresserade. Det for-
dras en intimare kännedom af de diplomati-
ska förhandlingarne än den pressen i allmän-
het eger, för att bedöma när frågan trädt ut
öfver detta inskränktare omfång och antagit
europeiska proportioner. Den oinskränkta
rätten, liksom det odelade ansvaret, ligger i
detta afseende på andra skuldror.
Det är ganska sannolikt att de förbundna
stormakterna ännu äro långt ifrån färdiga med
den paragraf om Polens återställande, som
Svenska -Tidningen fordrar att se främst i
deras protokoll innan vi gripa till sväriet.
Ännu längre aflägsen är utan tvifvel den pa-
ragraf som garanterar oss Finlands eröfring.
Men om dessa europeiska revisionsplaner ännu
ligga djupt: i bakgrunden af regeringarnes af-
sigter — ocr vi hafva sett att den genom
telegrafen hitförda Palmerstonska frasen om
Polen endast tills vidare tydde på bans egen
personliga tanke, — så kan det ej misskänhas
att den mäktiga folkopinionen, särdeles i Eng-
land, allt igare och bestämdare drifver
reseringarne i en sådan riktning. Långt ifrån
yrkandet på att hufvudstupa kasta oss i Kri-
get utan tillräckliga garantier å vestmakterhas
sida för dess kraftiga fortsättande, synes det
oss emellertid nog tidigt atännu, under sväf-
vande underhandlingar och svigtande vapån-
lycka, uppsätta den fana som Europas samt-
liga regeringar hittills ansett liktydig med
revolutionens. Svenskt och norskt blod är
alltför dyrbart att spillas på äfventyrliga våg-
spel eller säljas för skenfagra förespeglingar;
men svensk och norsk ära är alltför stor att
tillåta vårt väpnade bistånd att säljas endast för
riset af kontraktsmessigt betingade fördelar.
et höfves oss väl att fordra deltagande i
rådslagen, men mindre väl att kräfva på för-.
hand vissa belöningar. Ett fritt folks blod
uppväges ej med guld, och något annat än
blott måteriel vinst måste tagas i beräknin-
Vi måste förbehålla oss det materiella
understöd som är ett oundgängligt vilkor för
vårt deltagande, men vi böra å andra sidan
ej ställa dessa fordringar sådana, att de ej
kunna oss beviljas eller måhända ej ens an-
ses motsvara värdet af det bistånd som der-
före är beräknadt att förvärfvas. Särskildt
måste vi inlägg: vår protest mot den ofta
upprepade satsen, att garantien för Finlands
återeröfring bör vara ett oundgängligt vilkor
för vårt del agande i striden, Dynastipolitiken
bör med detta deltagande intet ha att skaffa,
och om än vi, liksom alla vänner af civilisa-
tion och frihet, både önska och hoppas att det
härvarande kriget ej skall sluta utan att hafva
sett det gamla Suomi rensadt från kossacker
ch baschkirer, och örnens klo för alltid bort-
yckt ur dess skuldra, så anse vi det likväl
Hdeles obehörigt att på förhand disponera
leröfver, liksom en bytesvara. Det ädla doch
raitfulla finska folket torde i första rummet
rafva rätt att inlägga sitt ord, när det gäller
utt bestämma dess framtida öde.
Detta i förbigående. Det tycks ännu vara
sod tid att tänka på Finlands öde, om: sven-
ka regeringen fattat sitt beslut att motstå alla
våtryckningar och, stödd på öfverensstämmel-
en med det danska hofvet, förblifva vid sin
;eväpnade neutralitet. Men hvad somi detta
gonblick har mesta intresset, är att utgrunda
nledningen hvarföre denna oryggliga neutra-
itets nödvändighet och klokhet nu blifvit så
ftertryckligt af den officiella pressen prokla-
nerade. När mot riksdagens slut regeringen
flät sin proposition om det mindre krediti-
ets förhöjning, och en kompakt opinion höjde
ig mot ytterligare anslag för den väpnade
eutraliteten, som redan fordrat så betydliga
ffer, då läto hennes vänner tydligen förstå
tt det nya kreditivet ej afsåg neutralitetens
pi vätthållande, utan tvertom just hade afse-
nde på de behof som skulle uppstå dåden-
atnma ej längre kunde upprätthållas, ja, ef-
r ett ryktbart förtroligt samtal hade till och
ed en betydlig del af borgarståndets med-
mmar fått den öfvertygelsen, att ingen enda
killing af det nya kreditivet skulle komma
t användas förr än Sverges deltagande i
riden var oundvikligen för handen, — en öf-
rtygelse sannolikt alldeles grundfalsk, då
et nu visat sig att regeringen lyftat betydligt af
editivet, under det den officiella pressen för-
arar neutralitetens politik allt fortfarande för
an enda förnuftiga.
ml ch rr RN TR Ke KA — EE
tt AI om ns RS