stryk, som fortfarande håller det ännu alltjemt lika ärorika svenska svärdet i skidan. Den officiella tidningens artikel slutar. på följande sätt: Om Sverge således med lugn betraktar den pägående kampen, är det derföre att dess mäl icke rörer de Förenade Rikena. De så mycket omtvistade fyra ju inverka icke på Nordens förhällanden: de lösa i sanning ingen nordisk fråga. Mätte Sverge så länge som möjligt upprätthålla sin neutralitet, som tillskyndat oss bäde aktning och fördelar, dem ingen torde förneka; men mätte man, så väl iom som utom vära landamären, ej glömma att dena politik är klokhetens och den oväldiga pröfningens verk, ingalunda följden af bristande mod eller för-. svagade ikrafter!. Båda de ofvannämnda bladen hafva utialat den åsigt, att det närvarande kriget ej angår oss, ätt de fyra s: k. ;Svartahafs-punkternab icke; hafva något iniresse för norden, äfven när de utfäktas i Östersjön under våra ögon, och att de förenade rikenas medverkan ej bör Efhillas utan om stormakterna uttryckligen garåntera Rysslands territoriala ioskränkning. Vi ämna för tillfället ej inlåta oss på denna del af frågan. Vi hafva aldrig delat deras åsigter, som fordrat vårt deltagande i kriget ntan allt afseende på gränserna för dess, omfång och det mål Hu vestra makterna för detsamma uppställt. En strid som endast angår lokala stridigheter i Orienten bör visserligen i oss finna blotta åskådåre, ehuru. visserligen icke ointresserade. Det fordras en intimare kännedom af de diplomatiska förhandlingarne än den pressen i allmänhet eger, för att bedöma när frågan trädt ut öfver detta inskränktare omfång och antagit europeiska proportioner. Den oinskränkta rätten, liksom det odelade ansvaret, ligger i detta afseende på andra skuldror. Det är ganska sannolikt att de förbundna stormakterna ännu äro långt ifrån färdiga med den paragraf om Polens återställande, som Svenska -Tidningen fordrar att se främst i deras protokoll innan vi gripa till sväriet. Ännu längre aflägsen är utan tvifvel den paragraf som garanterar oss Finlands eröfring. Men om dessa europeiska revisionsplaner ännu ligga djupt: i bakgrunden af regeringarnes afsigter — ocr vi hafva sett att den genom telegrafen hitförda Palmerstonska frasen om Polen endast tills vidare tydde på bans egen personliga tanke, — så kan det ej misskänhas att den mäktiga folkopinionen, särdeles i England, allt igare och bestämdare drifver reseringarne i en sådan riktning. Långt ifrån yrkandet på att hufvudstupa kasta oss i Kriget utan tillräckliga garantier å vestmakterhas sida för dess kraftiga fortsättande, synes det oss emellertid nog tidigt atännu, under sväfvande underhandlingar och svigtande vapånlycka, uppsätta den fana som Europas samtliga regeringar hittills ansett liktydig med revolutionens. Svenskt och norskt blod är alltför dyrbart att spillas på äfventyrliga vågspel eller säljas för skenfagra förespeglingar; men svensk och norsk ära är alltför stor att tillåta vårt väpnade bistånd att säljas endast för riset af kontraktsmessigt betingade fördelar. et höfves oss väl att fordra deltagande i rådslagen, men mindre väl att kräfva på för-. hand vissa belöningar. Ett fritt folks blod uppväges ej med guld, och något annat än blott måteriel vinst måste tagas i beräkninVi måste förbehålla oss det materiella understöd som är ett oundgängligt vilkor för vårt deltagande, men vi böra å andra sidan ej ställa dessa fordringar sådana, att de ej kunna oss beviljas eller måhända ej ens anses motsvara värdet af det bistånd som derföre är beräknadt att förvärfvas. Särskildt måste vi inlägg: vår protest mot den ofta upprepade satsen, att garantien för Finlands återeröfring bör vara ett oundgängligt vilkor för vårt del agande i striden, Dynastipolitiken bör med detta deltagande intet ha att skaffa, och om än vi, liksom alla vänner af civilisation och frihet, både önska och hoppas att det härvarande kriget ej skall sluta utan att hafva sett det gamla Suomi rensadt från kossacker ch baschkirer, och örnens klo för alltid bortyckt ur dess skuldra, så anse vi det likväl Hdeles obehörigt att på förhand disponera leröfver, liksom en bytesvara. Det ädla doch raitfulla finska folket torde i första rummet rafva rätt att inlägga sitt ord, när det gäller utt bestämma dess framtida öde. Detta i förbigående. Det tycks ännu vara sod tid att tänka på Finlands öde, om: svenka regeringen fattat sitt beslut att motstå alla våtryckningar och, stödd på öfverensstämmelen med det danska hofvet, förblifva vid sin ;eväpnade neutralitet. Men hvad somi detta gonblick har mesta intresset, är att utgrunda nledningen hvarföre denna oryggliga neutraitets nödvändighet och klokhet nu blifvit så ftertryckligt af den officiella pressen proklanerade. När mot riksdagens slut regeringen flät sin proposition om det mindre kreditiets förhöjning, och en kompakt opinion höjde ig mot ytterligare anslag för den väpnade eutraliteten, som redan fordrat så betydliga ffer, då läto hennes vänner tydligen förstå tt det nya kreditivet ej afsåg neutralitetens pi vätthållande, utan tvertom just hade afsende på de behof som skulle uppstå dådenatnma ej längre kunde upprätthållas, ja, efr ett ryktbart förtroligt samtal hade till och ed en betydlig del af borgarståndets medmmar fått den öfvertygelsen, att ingen enda killing af det nya kreditivet skulle komma t användas förr än Sverges deltagande i riden var oundvikligen för handen, — en öfrtygelse sannolikt alldeles grundfalsk, då et nu visat sig att regeringen lyftat betydligt af editivet, under det den officiella pressen förarar neutralitetens politik allt fortfarande för an enda förnuftiga. ml ch rr RN TR Ke KA — EE tt AI om ns RS