de särskilda förmynderskapens ålder, eller skall denna företrädesrätt bestämmas i mån af de särskilda tider, då förmynderskapen blifvitn åt förmyndaren uppdragae?r I denna fråga voro meningarne delade inom så väl härvarande afdelning som de afdelninar, hvilka till bestyrelsen härstädes insändt siha yttranden. Några förmente, att då 17 kap: 8 handelsbaiken icke bestämmer någon ordning till företräde emellan särskilda omyndiges medel, ehvad förmyndaren den ena eller andra dylika befattningen förr eller xednare börjat: utöfva, dessa medel, der fråga allenast dem emellan uppstår, borde utgå med enahanda förmånsrätt. . Denna mening stödde sig dels på domar i Svea hofrätt, dels på en K. M:ts dom den 28 Januari 1830. De testa åter Ansågö att då I7 kap. 8 8 händelsbalken inhehölle, .att med förmånsrätt bör utgå barnaarf hos föräldrar eller förmyndare samt skuld tif! kronan eller fräilsemanh för uppbörd; patt-hos up bördsmån, hv:lken sedermera blif svit förmyndare, ege kronan eller frälseman sförmån till det som å uppbörden brister, men om han var förmyndare förr än han blef uppsbördsman, hafve barnagods företräde, samt sätt i händelse någon har inteckning i hans fasta gods innan han blef förmyndare, sådan fördringsegare njute sin inteckning till godo, af dessa stadganden måste följa, att ifall den, hvilken fått sig. flera förmynderskap anförtrödda; -under tiden tillträdt uppbördsmannabefattning, deri han åsamkat sig brist, eller ock låtit inteckna sin fasta Egendom; förmånsrätt för det äldre förmynderskapet eger rum framför ej mindre tppbörden eller den intecknade skulden, än det; efter dem, betalningsrätt egande yngre förmynderskapet; och då vid sådant förhållande, lagens mening ej kan antagas vara, att när tvist är endast de särskilte myndlingarne embllan, förmynderskapets ålder icke skall hafva någon inflytelse, utan således det äldres högre eller lägre betalningsrätt bero af den till fälligheten, huruvida; innan det yngre tillträddes, uppbördsmannabefattning eller inteckning mellankommit; borde ock den myndling ega företrädesrätt, för hvilken gäldenären först blef förmyndare; hvartill kunde läggas att när förmyndaremedel utgjorde likasom en tyst inteckning i förmyndarens egendom, dennas gällande: kraft väl borde; likasom den öppna inteckningen, beräknas från den tid då den tillkom. Till stöd för denna mening åberoee en annan K. M:ts dom af den 27 Juni Den andra frågan: Om eller i hvad män 4 kap. Jordabalken och;K. förordnisgen den 9 Nov. 1844, angående inteckning af afhandlingar om jord avse: vara till verksåmhet inskränkta genom K. förordniogen den 13 Juli 1853 (angående vissa ändringar i 1827 års förordning om hemmansklyfomg och jordafsöadring)? föranledde en ganska skarp kritik af 1853 ås K. förordning och de både statsekonomiskt olyckliga och till stör osäkerhet i egandeoch besittningsrätt af mindre hemmansdelar eller jordafsöndringar ledande föreskrifterna i denna författning, hvars upphäfvande vore i flera hänseenden önskligt. Så länge den i oförändradt skick qvarstode; ansågs den likväl såsom af konungen med rikåts ständer besluten, ovilkorligen inskränka den i allmän lag förut stadgade rätt att vinna lagfart för lagligen förvörfvade mindre hemmansdelar eller inteckhing för afsöndrade lägenheter. Tredje frågan: sär afbandling om fastighetsfåvg af allenast en man jemte en qvinna eller ock af två qvionor betittnad, inför lag giltig P ixSamtlige de ledamöter som yttrade sig voro ense derom att, enligt 17 kap. 10 Rätteångsbalken, qvinna, så gift som ogift, vore fika vittresgill som man. Fjerde frågan: Har borgenär, som försummat tt uti gäldenärs konkurs sin fordran bevaka, dymedelst förlorat all talån i afseende på sammö fordrans utbekommande, eller skall stdan borgenär anses hafya genom bevakningens försummande förlorat rättighet ällenast att sin fordran ur de afträdda tillgångarne utfå? besvarades allmänt efter den åsigt, att den borgenär, som, oaktadt han blifvit af gäldenär Ga EN 2 I 3. je uppgifven och i era ig ordnivg kallad, försummat att sin fördrat i konkursen bevaka, vore densämma qvitt, för hvilken mening synnerligast det skäl talade, att då gäldenär vore skyldig att med hvad han framdeles kunde ärfva eller förvärfvå ersätta den brist som i de bevakade fordringarne uppstode, bevakningen följaktligen icke grundlade rätt endast till de afträdda tillgångarne, utan äfven till de fråmtila, hvarföre det skulle väsentligen förnärma deras rätt, som bevakat fordringar, derest de, som sidan bevakning underlåtit, skulle kunna, efter konkursen, tillgripa den egendom, gäldenären sedermera då förvärfvat, till förfång för dem, som genom laga bevakning sin rätt förvarat. Sista frågan: Har inteckning freträdesrätt uti böpeskilling för utmätt och försåld fastighet, då inteckningen blifvit sökt efter utmä HögeaT gaf anledning till en ganska liflig diskusgion, deri de flestas mening svårligen kunde utrönas. Några voro af den tanken; att då erhållen utmätning vore en borgenär tillerkänd rätt till omedelbar betalning utur en. viss egendom, en sådan rätt-icke kunde rubbäs derigenoin att ei ånfän fofdringsegåre sedermeta uti samma egendom sökte säkerhet genom inteckning; hvarföre ock 30 i konkurslagen uttrycklin stadgat borgenärs Tätt till betalning? utur Etmätt segondöm, ng ifvit satt i dlmönt förvar eller under utmätningsmännens ög ling. Deremot yrkade andra den sats, att utmätning vore en åtgärd :som icke för sin giltigbet behöfde i rättens protokoll antecknas mnh anm frrdanelkuill inla kärla kö ga Öra.