År 763—64 tillfrös hela Svarta hafvet jemte Dar. danellerna ända till 30 tums djup; -800—801 ända till 50 tums djup; 860 var adriatiska hafvet tillfruset; 1133 södra delen af Rhone och Po; 1468 blefvo de frusna vinrationerna sönderhuggna med yxa, hvilka utdelades åt de mot Carl den Djerfves herravälde kämpande flandriska soldater ; 1493 tillfrös hamnen i Genua; 1507 hamnen i Maseille; 1544 frös i hela Frankrike vinet i källrarne och måste medyxa huggas i stycken; 1594 frös hafvet vid Marseille och Venedig; 1621—22 var den venetianska flottan infrusen vid Venedig; 1657—58 fortfor den stränga kölden i Frankrike ifrån den 24 December intill den 18 Februari i en oerhörd grad; 1684 färdades tungt lastade vagnar öfver Themsen vid London; 1767 sjönk temperaturen i Paris uthällande till 1829—30 föll den i Stuttgart ända till — 299 R.; under det att 6 breddgrader nordligare, t. ex. i Danzig, den visade blott — 132 R. Då med Mars mänads början i Stuttgart temperaturen åter steg till — 14? R., funno invå.. narne det varmt och helsade vårens ankomst. Annu större intresse för oss hafva följande underrättelser om sträng vinterköld,. som herrskat på kusterna af Östersjön och i deras grannskap under följande år: Är 1048 skola vargar hafva kommit öfver det frusna Kattegatt ifrån Novgorod till Danmark ; 1292 kunde man ifrån Christiania på isen rida öfver Skagerack till Jutland; 1322 red man från Läbeck till Köpenhamn och reste från Königsberg och Memel:till Läbeck öfver isen, på hvilken värdshus voro uppförda, men hvilka genom en hastigt uppkommen storm isolerades på drifvande isstycken och uppslukades af vågorna ; 1423—24, 1507, 1545 reste man på isen ifrån Mecklenburg till Danmark ; 1657—58 skedde Carl X:s tåg öfver Belt; kölden var, såsom äfven synes, allmän i hela Europa; 1676 och 1740 reste man åter utan fara ifrån Rostock, Wismar och Läbeck till Köpenhamn. Men den märkvärdigaste vintern af alla, i anseende till dess ihållande och starka köld, är likväl i vära trakter den af är 1459 om hvilken krönikeskrifvarna berätta, att man farit tvärsöfver Östersjön ifrån Stockholm till Reval och ifrån Memel till Carlskrona (bäda afstånden utgörande 75 till 80 geografiska mil), och att kommunikationen emellan Liffland och Sverge på isen dagligen och utan fara underhölls; det rädde en köld om hvilken förr än då ingen menniska kunnat göra sig begrepp. Det fallet att hela Östersjön varit tillfrusen, är -blott kändt om är 1459, under det man af föregående finner, att Östersjöns kuster under ätta århundraden; endast åtta gånger varit så tillfrusna, att man kunnat på isen göra längre resor till dem. Slädpartier öfver Sundet torde vara lika sällsynta som slädpärtier på beinen vid Paris, hvilken enligt noggranna observationer brukar vara tillfrusen i medeltal blott en gäng på tio är. Sår 1726 kunde man åka öfver det frusna undet. — Något för våra dramatiska författare att taga vara på. Don Jos Alvarez, statssekre-terare i Lima, gifte sig för ett år sedan med krigsrådet Don Christos dotter. Giftermälet var myckot lyckligt och Alvarez, som älskade sin sköna hustru, gaf henne den sällsyöta tillätelsen att medfölja sit sjuka moder till Copiapo, och der qvarblifva öfver sommaren. Men snart började sqvalleraktiga sennorors slåddrande tungor komma i rörelse om hemliga bekantskaper, otillbörliga sammankomster, som donna Alvarez skulle hafva på Copiapo, och detta allt högljuddare, så att det slutligen kom till den sorglöse, om sin hustrus trohet öfvertygade, don Alvarez. — Mer behöfdes icke att upptända hans svartsjuka och förvandla hans kärlek i hat, hämnd och förtviflan. Don Alvarez, antastad af alla onda andar, beslöt att öfverraska den otrogna och reste till Copiapo, och fann I — hvad han aldrig önskat — fann han i en löfsal af trädgården, vid en främmande -mans sida — sin hustru.; I högsta raseri hade han knappast sett den främmande aflägsna sig, förrän han som en tiger störtade fråm till: sin hustru och med ett dolkstygn, ) som träffade midt i det hjerta, som aldrig slagit för någon. annan än honom, sträckte henne liflös till marken. Han stötte till ännu en gång med dolken — men denna gåug i sitt eget bröst. Knappt var denna rysliga handling fulländad, förrän det förfärliga missförståndet upptäcktes. Den främmande, :sord! Alvarez ansåg för en rival, var hans--hustrus bror, hvilken dagen förut kommit från Brasilien, der han stod i krigstjenst, och rest hem för att öfverraska sina slägtingar som han ej sett på tolf är. Under de sista andedragen erfor don Alvarez denna: förskräckliga vppplysning och snart förlossade döden honom frän det rysliga qvalet af änger och förtviflan. Don Alvarez lik blef, som en mördares, offentligen brändt. EEE i vx sw