År 763—64 tillfrös hela Svarta hafvet jemte Dar.
danellerna ända till 30 tums djup;
-800—801 ända till 50 tums djup;
860 var adriatiska hafvet tillfruset;
1133 södra delen af Rhone och Po;
1468 blefvo de frusna vinrationerna sönderhuggna
med yxa, hvilka utdelades åt de mot Carl
den Djerfves herravälde kämpande flandriska
soldater ;
1493 tillfrös hamnen i Genua;
1507 hamnen i Maseille;
1544 frös i hela Frankrike vinet i källrarne och
måste med- yxa huggas i stycken;
1594 frös hafvet vid Marseille och Venedig;
1621—22 var den venetianska flottan infrusen vid
Venedig;
1657—58 fortfor den stränga kölden i Frankrike
ifrån den 24 December intill den 18 Februari
i en oerhörd grad;
1684 färdades tungt lastade vagnar öfver Them-
sen vid London;
1767 sjönk temperaturen i Paris uthällande till
1829—30 föll den i Stuttgart ända till — 299 R.;
under det att 6 breddgrader nordligare, t. ex.
i Danzig, den visade blott — 132 R. Då
med Mars mänads början i Stuttgart tempe-
raturen åter steg till — 14? R., funno invå-
.. narne det varmt och helsade vårens ankomst.
Annu större intresse för oss hafva följande under-
rättelser om sträng vinterköld,. som herrskat på ku-
sterna af Östersjön och i deras grannskap under föl-
jande år:
Är 1048 skola vargar hafva kommit öfver det frusna
Kattegatt ifrån Novgorod till Danmark ;
1292 kunde man ifrån Christiania på isen rida
öfver Skagerack till Jutland;
1322 red man från Läbeck till Köpenhamn och
reste från Königsberg och Memel:till Läbeck
öfver isen, på hvilken värdshus voro uppförda,
men hvilka genom en hastigt uppkommen
storm isolerades på drifvande isstycken och
uppslukades af vågorna ;
1423—24, 1507, 1545 reste man på isen ifrån
Mecklenburg till Danmark ;
1657—58 skedde Carl X:s tåg öfver Belt; köl-
den var, såsom äfven synes, allmän i hela
Europa;
1676 och 1740 reste man åter utan fara ifrån
Rostock, Wismar och Läbeck till Köpenhamn.
Men den märkvärdigaste vintern af alla, i an-
seende till dess ihållande och starka köld, är
likväl i vära trakter den af är
1459 om hvilken krönikeskrifvarna berätta, att
man farit tvärsöfver Östersjön ifrån Stockholm
till Reval och ifrån Memel till Carlskrona
(bäda afstånden utgörande 75 till 80 geografi-
ska mil), och att kommunikationen emellan
Liffland och Sverge på isen dagligen och utan
fara underhölls; det rädde en köld om hvil-
ken förr än då ingen menniska kunnat göra
sig begrepp. Det fallet att hela Östersjön
varit tillfrusen, är -blott kändt om är 1459,
under det man af föregående finner, att Öster-
sjöns kuster under ätta århundraden; endast
åtta gånger varit så tillfrusna, att man kunnat
på isen göra längre resor till dem. Slädpartier
öfver Sundet torde vara lika sällsynta som
slädpärtier på beinen vid Paris, hvilken en-
ligt noggranna observationer brukar vara till-
frusen i medeltal blott en gäng på tio är.
Sår 1726 kunde man åka öfver det frusna
undet.
— Något för våra dramatiska författare att
taga vara på. Don Jos Alvarez, statssekre-
-terare i Lima, gifte sig för ett år sedan med krigs-
rådet Don Christos dotter. Giftermälet var myc-
kot lyckligt och Alvarez, som älskade sin sköna hu-
stru, gaf henne den sällsyöta tillätelsen att medfölja
sit sjuka moder till Copiapo, och der qvarblifva öf-
ver sommaren. Men snart började sqvalleraktiga sen-
norors slåddrande tungor komma i rörelse om hemliga
bekantskaper, otillbörliga sammankomster, som donna
Alvarez skulle hafva på Copiapo, och detta allt hög-
ljuddare, så att det slutligen kom till den sorglöse, om
sin hustrus trohet öfvertygade, don Alvarez. — Mer
behöfdes icke att upptända hans svartsjuka och för-
vandla hans kärlek i hat, hämnd och förtviflan. Don
Alvarez, antastad af alla onda andar, beslöt att öf-
verraska den otrogna och reste till Copiapo, och fann I
— hvad han aldrig önskat — fann han i en löfsal
af trädgården, vid en främmande -mans sida — sin
hustru.; I högsta raseri hade han knappast sett den
främmande aflägsna sig, förrän han som en tiger
störtade fråm till: sin hustru och med ett dolkstygn, )
som träffade midt i det hjerta, som aldrig slagit för
någon. annan än honom, sträckte henne liflös till
marken. Han stötte till ännu en gång med dolken —
men denna gåug i sitt eget bröst. Knappt var denna
rysliga handling fulländad, förrän det förfärliga miss-
förståndet upptäcktes. Den främmande, :sord! Alva-
rez ansåg för en rival, var hans--hustrus bror, hvil-
ken dagen förut kommit från Brasilien, der han stod
i krigstjenst, och rest hem för att öfverraska sina släg-
tingar som han ej sett på tolf är. Under de sista
andedragen erfor don Alvarez denna: förskräckliga
vppplysning och snart förlossade döden honom frän det
rysliga qvalet af änger och förtviflan. Don Alvarez
lik blef, som en mördares, offentligen brändt.
EEE i
vx
sw
