general, som armåens enhälli
såsom den värdigaste. Jag har: valt Canrobert 3.
träda i mitt ställe, tills kejsarens stadfästelse på denr :
atnämning hinner ankomma,. På ön viock af mar
skalken öfverlemnade nu Martimprey till Canrober
ett papper, som innehöll bans provisoriska utnämninr
men generalen mottog icke påpperet utan uppdrog ni
fickan ett paquet med kejserliga vannet, och hvars
utseende förrådde att det redan länge legat i hars
gömmor. Marskalken blickade upp, men tillkänna-
gal ingen förvåning. Hans hufvud sjönk tilsbaka. på
-bufvudgärden och han yttrade endast sakta: det ir
bra. Alla generalerna aflägsnade sig utom den nys
öfverbefälhafvaren, som med Martimprey qvarstan
nade till en hemlig konferens: i: marskalkens tält.
Den 26 och 27 intogo vi våra positioner från Cs
Uhersones till Balaklavä, och nu erkände alla, sedea
de -rekognoscerat terräng, det fel söm blifvit bo
gånget. Vi kunde endast kringränna den södra si-
dan; och från den norra förblefvokommunikationerr a
med Ryssland obehindrade. Vi hade trott att furst
Monschikoft dragit sig tillbaka öfver Belbeks höjder
till fästvingen, en villfarelse, ät hvilken lord Raglan
och general Canrobert isynnerhet gifvit fart, me-
dan utom nägra batterier, som försvarade nämde
höjder och hvilkas intagande skulle satt öss i stird
att från Sievernas kullar angripa norra fästet och
fort. Constantin, inga trupper funnos bakom Bel-
-bek utom några afdelningar af garnisonen, marin-
kompanierna och den brigad som hade uppdrag at
-besätta.. nyssnämda. bäda fästen. Menschikoff, i
allmänhet skicklig och försigtig, hade, förutseende
eller underrättad om vär rörelse. till Tschernaja, i
tid dragit sig tillbaka med sin arme-åt Baktschserai,
och engelska kavalleriet; hade, säsom bekant, stött på
hans eftertrupp. Uppenbart ville fursten, i stället för
att innesinta sig i fästningen, hälla sig på öppna fäl-
:tet för att afvakta sina förstärkningar och sålunda bi-
behålla förbindelsen mellan fästningen och södra Ryss-
Tand. Vi fingo snart erfara följderna af denna för-
träffliga position, hvarigenom fästringen blef sä godt
som ointaglig. Hvarje afton kunde den ånyo proviar.-
tera sig och oupphörligen draga till sig nya trupper
för att adlösa den uttröttade garnisonen: Öfverbeftl-
:hafvarnes fel blef ännu tydligare, då vi erforo att
Tyssarne vid Sebastopols inlopp sänkt:7-af sina fartyg,
hvarigenom ett anfall från sjösidan blef omöjligt, och
Tyssarne kunde ytverligare disponera öfver 500 kano-
Wer, som de tagit från dessa linieskepp; Spioner un-
derrättade oss snart om de betydliga förstärkningar,
som stött till furstens arnaå eller voro på väg dit, och
af en polsk officer erhöll generalstaben en uppgift på
deras hela styrka. Snart gjorde fursten en rörelse
framät och besatte höjderna norr om Sebastopol samt
Tschernajaflodens hela högra strand, Tillika satte
han sig i förbindelse ined öfverbefältafvaren i Bess-
arabien och guvernören i Odessa för att. trygga posi-
tionerna -Cherson, Nikolajeff, Perekop samt vägen från
näset till Simferopol. Dermed var vår landstigning)
på vestra kusten norr om Sebastopol förlorad. Vi
voro blokerade på Chersonesudden, frän staden på ena
sidan och frän Tschernaja på den andra, samt kunde
snärt löpa fara att se vår venstra flygel belägrad af
de undsättningstrupper, som under general Liprandi
anryckte i forcerade marscher: Detta skedde också
kort derefter.
Den 1 Okt. börjades förberedelserna till bombar-
dementet. Derjemte företog Canrobert en ny organi-
sation af armån, som delades i två kärer: belägrings-
armån under general Forey, omfattande divisionertå
Napoleon och Forey (den 3:dje och 4:de) samt obser-
vationsarmån under general Bosquet med divisionerr.a
Caurobert och Bosquet:(den 1:sta och 2;dra). Briti-
ska armen fördelades på samma sätt. Denna organi
sation var så till vida god som den satte oss i stånd,
att kunna utefter hela vär venstra flygel bjuda rys-
sarne spetsen; men tyvärr var den vidsträcktasite de-
len af denna linie besatt af engelsmännen, och lord
Raglan försummade äfven de enklaste försigtighets-
mått, som päkallades af omständigheterna. Utan ätt
tänka på nägra försvarsverk framför sina linier, hvilka
förblefvo obetäckta, var hän uteslutande sysselsatt med
första parallelens arbeten för det blifvande bombarde-
mentet. Från den 4 till den 8 Okt. erhöllo de allic-
rade 10,000 mans förstärkning, nemligen största de-
ten af 5:te divisionen (general Levaillant) och två ba-
taljoner af den 6:te (generäl Pate)..Armens hölso-
tillstånd var icke oroande; likväl sattes det utori allt
tvifvel att koleran åter visat sig i våra leder, särde-
les bland ngelsmännen, hvilka icke så bra som vära
soldater fördrogo de utomordentliga strapatserna. För-
;beredelserna varade till den:10 och belägringen före-
togs efter alla reglor. Den 17 kl. 6 f. m. börjades
det fruktansvärda bombardementet från landt och bjö-
sidan. Detaljerna deraf och resultatet äro kändes;
flottorna slogos tappert och förorsakade hamnbefäst.
mningarne svåra skador, men de nödgades efter för-
färliga förluster och starka hafverier att draga sig
tillbaka frän hamnen. Hvad oss angår, som i all-
mänhet stodo på 1000 metres afständ frän fästningers
längst framskjutna punkter, så gjorde vi henne vida
mindre skada. Sebastopols kanoner besvarade vär eld
oupphörligen och med en enhet, en kraft och en pre-
cision, som satte oss i förväning. Bombardementet
fortsattes nästan oafbrutet till den 24. I betraktande
af den ringa skada som kanonaden gjort, beslöt mar,
i hället krigsråd, att inställa den och fortsätta belt.-
gringen efter alla konstens reglor till tredje paralle-
len. Soldaterna, som började lida af vädret, fordrade
sånom flera kompanier, att mån skulle skrida till storm -
ning, och nägra högre officerare delade deras otålighet
-öch deras äsigt, men lord Raglan bemötte dessa yr-
ikanden med så konstfulla tal, att de skulle varit på
sin plats inom pärskammaren. — Vid denna tid er-
höll kejsar Napoleon förtroliga meddelahden om till-
dragelserna inom lägret. Han erfor att kanonaden
blott tjenade till att förbruka omätliga ammunitions-
förråd, samt att öfvertyga ryssarne om fästningsver-
kens styrka och det fäfänga i våra anfall. Utan tvif-
vel hade de lidit svära förluster; en af deras :amira-
Zler hade stupat inom fästningen, deras artillerister
voro decimerade och garnisonen hade från den 17 till
-den 24 förlorat 1800 man. Men vi hade ej kommit
:en linie framåt, och hvad vi förstört ena dagen vi-
:sade sig äter för våra blickar den följande, liksora
igenom ett trollslag.
Hade vi efter slaget vid Alma kunnat taga Se-
ibastopol genom att öfverrumpla de norra fästena?
Möjligtvis; i hvarje fall hade man bordt försöka i
stället för att vända sig mot södra sidan. Kunde vi,
en gång ditkomna, genom ett bombardement försvaga
fästningens motståndskraft, anlägga bresch och taga
den med storm? Detta var mera tvifvelaktigt; ställ-
ningen hade förändrats till vår skada, och om äfyveå
platsen inioges, hade vi ej kunnat bibehålla oss ibe-
sittniog deraf. Detta ådagalade tydligt general Bizot
och öfverofficerarne vid geniekären för en hvar, som
ville inse det, hvarvid de för att karakterisera våra
operationer icke just begagnade de mildaste termer.
Man säg frän lägret ryssarnes arbeten norr om fäst-
niogen på andra sidan redden, hvilka man först boret
söka eröfra, hvarigenom ofelbart och ögonblickligen
staden och flottan skulle fallit i vära händer. Det
vigtigaste bland dessa verk är fort Sieverna, beläget
på en ofruktbar högslätt, som beherrskar redder,
hamnen och staden. General Bizot och prins Napo-
leon frågade flera gånger deserterade officerare öfver
dessa befästningars betydenhet och de öfverensstämde
alla deri, att de voro armerade med 300 kanoner af
svär kaliber och försvarade af 3000 mans garnison.
Utan att innehafva denna kulminerade punkt vär det
onyttigt att företaga Sebastopols belägring, emedan
iatsen icke kan bibehållas, så länge fienden innehar
ort Sieverna Besynnerligt nog syntes öfverbefälhaf-
rarne icke ens tänka på detta binders tiilvaro. Deras
egeringar mäste gifvit dem befallningar, som nöd-
sade dem till tystnad och fördöljande af hindren för
ästningens intagande; ty hvarken i de öfver belägrin-
sen förda dagböcker eller i deras officiella rapporter
ller i deras samtal. omnämndes med ett ord dessa
värigheter, som uppfyllde alla med bekymmer. För
TR to -— KN KN PR OCD PN KJ IR AN ER RN LA ÄR KA RR