STOCKEOLM, den 28 Mars.
Svenska Tidningen kan omöjligen släppa
sin favoritid, att hr statsrådet Gripenstedt,
som lärer uppgjort den proposition i skatte-
förenklingsfrågan, hvilken vid 1851 års riks-
dag af regeringen hos ständerna framställdes,
varit den som har den hufvudsakligaste förtjen-
sten af det framsteg i vårt beskattnings- och
uppbördsväsende, som vunnits genom den af
rikets ständer vid sednaste riksdag i denna
del beslutade reform, och Sv. Tidn. kan icke
förlåta oss, att vi äro nog otacksamma att
icke vilja medgifva detta påstående.
Ett sådant medgifvande å vår sida skulle
likväl innebära en alltför stor glömska af allt
hvad som i denna sak både förut och efterät
passerat. Ty, om vi gå tillbaka, så är det
utan tvifvel i främsta rummet de af K. M.t
år 1846 förordnade, komiterade, hrr Sandströ-
mer, Stuart, Falkman, Fredin och Gasslander,
som tagit det kraftiga initiativet i denna fråga,
hvilket i sig innebar, den oundvikliga nöd-
vändigheten att bringa den till en snar lös-
ning. Det är från denna komites betänkande
och den klara utredning det lemnar af denna
sak, som hr Gripenstedt hemtat alla materia-
lier till sin proposition, hvartill visst icke er-
fordrats någon större hvarken arbetsförmåga
eller statsmannainsigt, än som kan belöpa sig
ungefär på en kammarskrifvare i kammarkol-
legium med vanligt tjenstemannaomdöme. Der-
med är således icke något särdeles att skryta.
Beträffande deremot de i hr Gripenstedts för-
slag påfunna afvikelser från komiterades och
ett par reservanters, så äro dessa samt och
synnerligen uppenbara försämringar, och vår
öfvertygelse är, att om regeringen hvarken
vid 1851 eller 1854 årens riksdagar framkom-
mit med något förslag utan hållit sig passiv,
så hade vi, med den fysionomi förra
riksdagen egde, troligen vunnit en långt full-
ständigare reform än som nu lyckades att
genomdrifva. Opinionen i denna fråga inom
landet var nemligen så fast och enbällig, att
den säkert, liksom tullfrågan, gått framåt, i
trots af regeringens motstånd.
De koncessioner, som å Ständernas sida nu
gjordes, att nemligen, i stället för att till pen-
ningar förvandla alla persedlar, som icke för-
klarades för hufvudräntor, låta en del af dessa
ingå i andra persedlar, hade säkert uteblifvit,
såvida icke regeringen proponerat denna ab-
surditet. Men ehuru vi villigt erkänna, att
herr Gripenstedt icke är upphofsman till det
sistnämde vanskapliga förslaget, utan att det
har att tacka herr friherre Palmstjerna för sin
tillvaro, så erinra -:vi likväl att hr Gripen-
stedts förslag bibehöll 12 hufvudräntor, d.
v. 8. utaf de af RB. St. derifrån uteslutna icke
blott dagsverksränten; som likväl utgör om-
kring 480,000 rdr årligen eller nära en femte-
de! (20 procent) af hela persedelskatten, utan
äfven kol, ved, strömming och lax, beräk-
nade till ett belopp.af 185,000-rdr, eller om-
kring Y,,:del, hvaremot den genom hr Gri-
penstedt föreslagna förenklingen icke gick ut på
mer än att till penningar förvandla de. s. k.
småpersedlarne, hvilka icke heller tillförene
utgjordes i natura och hvarå markegångspri-
sen merendels voro stående år efter år, och
i värde uppgående till endast 144;000 rår,
eller till icke fullt 3 proc. af grundräntan. Det
vill ungefär säga att herr Gripenstedts stats-
mannaplan, reducerade sig i detta hänseende
egentligen dertill, att befria häradsskrifvarne
från det myckna besväret vid debiteringen af
de många småpersedlarne, men utan någon
fördel i öfrigt för de skattdragande.
Vi fråga således: när nu Ständerna beslutat
en reduktion af nära 28 proc. af grundräntorna
och regeringen föreslagit en sådan till icke
fullt 5 proc., kan man då utan den blindaste
partiskhet påstå, att det varit den sednares
förslag som blifvit af R. St. antaget?
Vidkommande de två andra punkterna 1
hr Gripenstedts förslag, hvilka af Rikets Stän-
der vid 1851 års riksdag biföllos, eller om
ett förändradt sätt för hemmansräntornas ut-
görande, och förändrade grunder för marke-
gångens bestämmandep, så äro de långt ifrån
satt i någon enda punkt hafva varit hr Gri-
penstedts eller den nuvarande regeringens på-
fund. De inneburo endast ett förnyande af
K. M:ts från ofvanbemälde komiterades för-
slao härledda proposition vid 1848 års riks-
8, huru äfven den, i hvad den afvek från
rs vitera des hemställanden, långt ifrån inne-
om? tri
en för. bättring. - .
s PT, jr således ursäkta, att vi i denna
vå 2 icke kunna tillerkänna hennes protegå
br Gripenstedt någon statsmanna-förtjenst,
utan lärer han få åtnöja sig med priset för
de stora förtjenster han i öfrigt under. sin
törnbeströdda statsrådsbana inlagt; och hvilka,
hura de ännu äro undangömda för verldens
5 on, likväl möjligen komma att i en fram-
tid uppenbara varda och då opartiskt er-
kännas, -
— D. M. Könuogen och Drottningen hade
i går till middag 3 Rosendal inbjudit H. M,
Enkedrottningen samt den, öfriga kungliga fa-
miljen.