utan att hvarken se eller hörä hvad som föregår or
kring honom. Hans administrativa egenskaper är
utan all betydenhet och i detta afseende stär han ti
och tried under marskalken S:t Arnaud, hvilken ick
blott i spetsen för orientaliska armen utan äfven så
som krigsminister i Paris var ett verkligt mönster ö
vårdslöshet och oreda. Marskalken Vaillant har å!
skilligt att berätta derom. ÖCauroberts ofta upprepad
ord: .sman kan icke göra allt på en gäng, komme
honom slutligen att icke uträtta något, Kva mi
man veta att göra allt på en ng, men et ch trö yu
okufligt emot Canroberts litet omtu.. ande och trög:
sInatur. 2 oc
Bosquet eger allas aktning; han är tapper
bländar liksom sin medbroder genom sitt uppträdande,
men hans blick är vidsträcktare, hans själ mera prak-
tisk och ordnande. Ingen kan bättre än han draga
sig ur en svår ställning. Honom tillkommer äran af
Idägen vid Alma. Det var han som i rätta ögonblic-
ket bragte oordning i ryssarnes venstra flygel. Vid
Inkerman var det äter han, som räddade den allic-
sj:rade armen och för andra gängen engelsmännen.
Men såsom en klok man, hvilken vet att skona sin
framtid, blottställer han sig aldrig. Han frågar er
om er mening, ehuru hans egen skulle för er vara
bestämmande; han ätager sig icke ansvaret för något
och handlarlikväl blott efter sina egna åsigter. Hans
beteende är utmärkt af den största grannlagenhet.
Han är för öfrigt en kunnig officer, har läst mänga
militäriska arbeten och känner krigskonsten i botten.
Han hyser deltagande för sin vapenbroder och bekla-
gar hans brister, men endast inom de mest förtroliga
kretsar. Huru ofta sägo vi ej på hans läppar eit
bittert löje öfver de mänga fel, som begåtts vid denna
expedition; men aldrig tog han till ordet, aldrig gjorce
han en anmärkning. Kejsaren högaktar honom, men
älskar honom icke.
General Forey är endast soldat och verkställer icke
ens alltid de hefällningar som han mottager. Vid
Alma vägrade han att skicka i elden en af sina re-
servbrigader i ett: ögonblick, då denna brigads mei-
lankomst måste afgöra dagens öde. Endast med myc
-Å ket besvär förmädde generalstaben honom att afsända
-Å denna brigad för att understödja tredje divisionen vid
intagandet af byn Alma, hvilken hårdnackadt försva-
rades af ryska skarpskyttarne. Den innerligaste vän-
Å skap fäster honom vid general Canrobert, och bådas
generalerna ingifva hvarandra ömsesidigt förtroende.
Den 25 Okt. på morgonen hade vära batterie:s
eld just upphört, då vi hörde en kanonad österut.
Lägret hade icke väntat ett sådant uppvaknande. Inom
ett ögonblick var manskapet på benen, alla försig-
hetsmått voro på förhand vidtagna, och general Bos-
quets observationskär ilade under vapen. Franska
generalstaben företog en rekognoscering österut och
stötte snart på den britiska, som sprängde fram i ga-
lopp för att erfara hvad som tilldragit sig ofvan Ba-
laklava, på sluttningen af de kullar, hvilka åt detta
håll begränsade de allierades operationsterräng. Det
var ett af ryssarne klokt beräknadt och ännu bättrs
utfördt anfall mot nägra oroande redutter, som gene- I
ral Raglan låtit uppföra på denna sida. Vid gene-
ralernas ankomst var stridens första afdelning redan
slutad. Ryssarne, 22,000 man starka under general
Liprandi, hade stormat de fyra turkisk-britiska redut-
teroa, den ena efter den andra, samt uppställt siz
på vägen från Balaklava till lägret. Denna öfver-
rumpling lyckades förträffligt, och hade Liprandihaft
större styrka, skulle han bragt vår arimö i det be-
tänkligaste läge. Men lyckligtvis var hans kåricke
fulltalig och hans plan var blott att blokera oss frön
denna sidan, liksom vi redan voro det på den andra
af garnisonen och ryska armen vid Tschernaja.
Generalerna Canrobert och Raglan läto Vincennes-
jägare och högländare angripa ryska förposterna. Tyå
redutter återtogos af vära soldater med bajonetten,
och från Kadikois höjder, der vi stodo, applåderade
vi ät vära soldaters framgång, då en olycklig tilldra-
gelse försatte oss sjelfva i den högsta bestörtning.
Vid sitt återtåg förde ryssarne med sig kanonerna i
de två första redutterna, och generallöjtnanten grefve
Lucan sprängde fram i full karrier, för att härom
underrätta britiska generalen. Utan att närmare un-
dersöka fiendens och vär ställning lät lorl Raglan
befalla grefve Lucan att med lätta rytteriet störta sig
på de återtägande ryssarne och om möjligt vore åter-
taga de engelska kanoner som de bemäkltigat sig.
Grefve Lucan lät ord för ord denna ordre upprepas
för sig och begaf sig derefter till lord Cardigan, sora
i spetsen för sin brigad höll besatt slätten framför
Tschorgum. Mellan båda officerarne kom det till en
förklaring, som varade ungefär 7 å 8 minuter, och
med en blandning af häpnad och fasa sågo vi derpå
engelska kavalleriet, snabbt som blixten, störta sig
midt ibland de fientliga massorna. Det bröt igenom
ryssarne och syntes åter bakom dessas sista sqvadro-
ner, icke utan att hafva lemnat efter sig många tap-
pra ryttare. Men i detta ögonblick fana det sig om-
ringadt på alla sidor och nästan inom handgevärshåll
utsatt för en gevärs- och kartescheld, hvilken ned-
mejade dess leder liksom skördemannen det mogna
hvetefältet. Bosquet sprängde fram till öfverbefäl-
hafvarne för att utbedja sig ordres till anfall eller
åtminstone att skynda till den tappra ryttarskarans
understöd. General Canrobert svarade att det vora
för sent och utan nytta. Lord Raglan rörde sig icke;
med skenbar likgiltighet var han vittne till sitt lätia
rytteris tillintetgörelse — den omedelbara och nöd-
ata ul CM UClaj UL PÅ OVR TVITTBBS Ve mm Vv
vändiga följden af hans olycksaliga order. En kall d
rysning öfverfor de bataljoners leder som bevittnade -
denna förfärliga scen, och vi trodde att de, icke län- e
sre herrar öfver sig sjelfva, skulle framrycka utan ber
rder. Men generalernas hällning öfvertygade dem de
senast, att de måste med undergifvenhet bära den de
förlust som ryssarne tillfogat oss. Af hela brigaden så
ågo vi snart en trupp på 70 till 80 man komma till- ri
vaka jemte en mängd hästar, hvilka utan ryttare r,
sprungo bakom och bredvid dem. Hade ett anfall ve
skett för att understödja eller hämnas britiska kaval- ut
eriet, så tvifla vi icke på att det lyckats. Ryssarne är
kulle icke hållit stånd mot våra soldaters brinnande -
tridslystnad, hvilken på de höjder, der de qvarhöilos m
M generalerna tills olyckan var fullbordad, stegrades
ill raseri. Liprandis kår hade ovilkorligen blifvit d
illbakastad bakom Tschernajafloden och vi skulle icke
plifvit belägrade af denna division, som bibehöll två ?
f de eröfrade redutterna och orode oss med oupp- ar
vörliga skärmytslingar. Men brist på beslutsamhet ?
ulländade hvad som total brist på förutseende bör- ul
at. Man hade ej förstått att genom klokt beräkna- .
le försvarsarbeten förhindra Liprandis anfall, och nu j?
örstod man ej att kasta det tillbaka genom ett af sal
lessa djerfva beslut, hvilka äro krigets hemlighet och
ä hvilka den fulländade fältherren igenkännes. för
Sedan den 26 Okt. aftog vär eld smäningom, föl
Jess ringa verkan på fästningsverken blef allt tydli- E
are och otäligheten började på ett betänkligt sätt ö
inna insteg hos soldaterna. Våra förluster sedan pe
xpeditionens början voro ganska ansenliga, och sjuk-
omar grepo dagligen mera omkring sig. Man må-
te komma till ett slut, så lydde lösen inom alla de ?9!
ranska divisionerna. Armån var icke mindra -belä- !
rad än fästningen, och ett längre dröjsmäl. kunde 1
itta dess öde på spel. Dessutom erforo vi att fien-
en dagligen erhöll nya förstärkningar och sägo det
gonblick nalkas, då vi på alla sidor skulle öfverväl-
igas af öfverlägsna stridskrafter. Först var fråga om
st till den 2 Nov. utsätta dagen för stormningen, I
jen af åtskilliga anledningar, som voro främmande 1
ir krigsplanen, bestämdes slutligen att företaga storm-
ingen den 5 Nov., i hvad tillstånd de i fästnings-
erken gjorda brescher än måtte befinna sig. Elden
rifor å ömse sidor med omvexlande framgång till
imnde dag. Ryssarne gjorde täta utfall, hvilka I
inligen tilibakasiogos. De förlorade mycket folk, )ker
h från löpgrafvarne kunde vi med kikare iakttaga kan
ra bombers förstörande verkan i sjelfva staden. och
upphörligen sägs derinne nägot ställe brinna och doc
gornas ätersken mot himlens svarta och molnbe-
ckta bakgrund erbjöd nattetid åt inobillningskraften
t egendomligt skådespel. Vi öfvergå här haläorin-