främsta rummet gäller det att stänga halfön Krim för ryssarne, att afskära Sebastopols förbindelser med det öfriga ryska riket ch isolera furst Menschikoff ifrån de förstärsningar, om Donauarmen kan lemna honom. För detta äaiamål måste man bemäktiga sig näset vid Perekop och uppställa der två divisioner i en oangriplig posiion, under skydd af ängfartygens art eri. Derpi måste man besätta Simferopol för att från denr: centralpunkt försäkra sig om tillförsel af lifsmedel och andra förnödenheter från Iadets alla delar. Först derefter kan man vända sig mot Sebastopol, belägra eller intaga det med storm. Men utan dessa föregående operationer är expeditioänen ett äfventyr, såsom franske vice amiralen riktigt Ykallat den, och ett äfventyr, som slutar med ett vinerfälttåg på rysk jord, d. v. s. en dårskap. Marskalken S:t Arnaud svarade ganska häftigt och anspelade dervid på prinsens politiska ider och förfbindelser (med emigranterna); men denne afbröt hoinom med anmärkningen ait han (prinsen) väljer sina personliga vänner efter eget godtycke och hemtar sina ider frän Frankrikes intressen och kejsardömets traditioner, hvaröfver han endast sjelf eger döma. General Canrobert understödde marskalkens plan och utvecklade resultaterna af den omtalade rekognoisceringen. Han framställde svårigheterna vid en landstigning på södra Krim, men betecknade kusten vid Eupatoria såsom särdeles lämplig, synnerligast på ett ställe, der man ännu ser ruinerna af en gammal be fästniog. Derifrän kunde armen inom 3—4 dagar uppnå Sebastopol. Ställde sig ryska armåa i vägen, sä skulle dess nederlag medföra fästoingens fall. Men hvad skall ske, frågade lord Raglan, om platsen står emot och är väl befästad ? Marskalken svarade: att man då måste skrida till dess belägrande. Så snart man bemäktigat sig de nordliga fästena, vore man herre öfver staden. Men skulle dessa fästen visa sig förstarka, kunde man kringgå Sebasiopolsviken och vända sig mot södra sidan och med tillhjelp af flottorna, hvilka i Balaklava finna god ankargrund, börja en regelmessig belägring. Man ingick nu i de närmare detaljerna af denna plan, och oaktadt sina kloka invändningar afgaf slutligen lord Raglan ett bifallande votum; detsamma gjorde general Bosquet — detta var ett fel. De enda, som vidhöllo sin opposition, voro viceamiralerna Hamelin och Dundas, hertigen af Cambridge och prins Napoleon. främsta — detta är i gen ordentlig stridsplan. I