det första direkta steget till upphäfvande af
landets särskilda privilegierade författning och
riktade detta slag till en början mot stads-
ordningarne, som genom de från den han-
seatiska tiden bestående slutna borgarekorpo-
ratiönerna gåfvo städerna mycken sjelfständighet
och mötståndskraft mot det ryska väsendet;
dessa skulle nu gifva rum för den vanliga
ryska stadsordningen. Catharinas åtgärder i
detta hänseende liksom iså många andra blef-
vo visserligen upphäfda af kejsar Paul; men
de hade redan burit frukt, och den första län-
ken var redan smidd uti den kedja, hvarmed
den ryska regeringen sedermera konseqvent
omslutit Östersjöprovinsernas dem garanterade
egendömliga ställning och rättigheter. I stä-
derna och i dessas styrelse hade redan en hop
ryssar hunnit insmyga sig och med dem ry-
ska Korräptioneti öch bedrägligheten i hittills
allmänt aktade magistrater och domstolar. I
förstäderna hopade sig massor af ryska handt-
verkare och Handlande, som tillegnade sig
största delen af landthandeln. Det ligger nå-
gonting ormaktigt i det ryska väsendet; med
en smickrande ödmjukhet, med en viss bon-
howimi (som af ryskhetens beundrare oriktigt
benämhes godhet och hjertlighet, emedan
bjertat icke har någon del deri) ställer det
sig in hos de obildade, under det de högre
stående äro belåtna med den skenbara under-
gifvenheten; men det dröjer icke länge innan
det visar sig i sin rätta dager, pockar på väl-
det och visar dei intolerans som ligger på
bötteri af detsamma. Med skarorna af ryska
småhandlande och arbetsfolk följa ryska po-
per; de öfver landet kringströdda ryska sol-
dåterna inympa med all flit på befolkningen
den ryska råhetens laster och vanor. Så tä-
rer det ryska väsendet, när det någorstädes
blott fått något insteg, omkring sig såsom ett
smittänine, hvars första verkan och utbredning
uti en sund kropp man icke lägger märke till,
men af hvilket snart hela organismen är an-
gripen. ; 5
Men för att kunna bli herre öfver den ty-
ska nationaliteten i Östersjöprovinserna och
låta densamma uppgå i den ryska, fordrades
att äfven angripa fn ställning som adeln i
dessa provinser intager, då den tillika med
de större städerna utgjorde den tyska natio-
nalitetens stöd. Denna adel hade man redan
förstått att på mångfaldigt sätt fästa vid det
ryska intresset. Den var icke mera en kom-
pakt körporation, utan splittrad genom förlä-
nande af höga statsembeten i: Petersburg, am-
bassadörsposter, ordnar, genom ryska famil-
jeförbindelser o. s. v.; det gällde nu endast
att göra sjelfva grunden under fötterna osäker,
genom att ge deras underlydande en viss grad
af. sjelfständighet. Det gällde för den ryska
regeringen att kunna vidtaga anstalter, hvar-
igenom de estniska och liffländska bönderna
kunde frigöras på ett sådant sätt, att de i
sjelfva vVerket ingen frihet erhöllo, att deras
andliga och materiella villkor icke förbättra-
des, utan fortfarande kunde vara mogna för
det allmänna moskovitiska träldomsoket, men
tillika så att de kommo undan. sina herrars
hand, att de lättare kunde hemfalla till för-
ryskningen och kunde användas såsom ett
medel. att krossa den tyska adeln, såsom, i. viss
mån sjelfständig korporation och fullkomligt
absorbera densamma. Det var under Alexan-
ders regering som denna plan grundlades; det är
under Nikolaus som den blifvit genomförd på
ett så förträffligt sätt, att adeln blifvit utar-
mad, folket är lika mycket eller nästan
mera förslafvadt än. förut, och ryskheten gör
framsteg. Under Nikolaus har russificeringen af
Östersjöprovinserna gått planmässigt och med
jättestora steg frammåt.
Utsidar af det, ryska emancipationsverket
i Estland och. Liffland ser, såsom fallet är
med många s. k. reformåtgärder i Rysssland,
ganska vacker ut, och det lämpar sig väl att
panegyriskt omtalas vid högtidliga tillfällen.
Bönderna äro, heter det, ej mera bundna vid
jorden. Från lifegna ha deblifvit förpaktare,
som kunna: begifva sig hvart de behaga. Men
ser man närmare på saken finner man, att
hela åtgärden utgår från helt andra motiver
än frihetskärlek och önskan attlyfta och sjelf-
ständiggöra folket. Hade det sgednare varit
motivet, så skulle regeringen ha lättat för bön-
derna möjligheten att sjelfva förvärfva sin jord
eller låtit dem, bli. arfförpaktare, hvilka endast
efter lagligt dokumenterade grunder hade kun-
nat skiljas från den gård som de brukade.
Men nu har regeringen lemnat dem helt och
hållet i adelns hand; icke gifvit. dem någon
rätt, med undantag. af den nämnda, att kunna
lemna godset, hvilken äfven, ofta är illusorisk;
det går lättare för den adliga herren att efter
ett halft års uppsägning, i anledning af en
nyck, ett tillfälligt. missnöje, drifva sina un-
derhafvande från hus och hem, än det. går
för bonden, äfven om han lider hårdt förtryck,
att lemna den plats der hans förfäder bodt,
der hans slägt och vänner bo och att göra bruk
af rättigheten att. exilera sig sjelf... Den egen-
nyttige herrefi har dessutom hundrade medel
i sin hand att Hindra begagnandet. af denna
rättighet, . Bonden som; i den betryckta ställ-
ning -hvari han: lefver, aldrig sjelf kan samla
någon förmögenhet, behöfver alltid förskoiter
af ett eller annat slag. Om han vill begifva
sig bort, framkommer mai med sådana ef-
terräkningar i afseende på inventarier m. m.
att det oftast icke blir honom möjligt att röra
sig ur fläcken.
Adeln, som såg eller anade, hvilken rtoc-)
ning ryska regeringen hade med hela åtgär-1.
den, förbittrades; från dess sida börjades. ge-
nast en häftig-reaktion mot hela ,befrielsen-
verket. Öm någonstädes ett närmare och vän-
ligare. förhållande egde rum mellan godsher-