nu alldeles. : I den s.k. bondelagboken kon centrerade adeln, med ryska regeringens tyst bifall, hela sin vrede öfver lifegenskapen upphäfvande. Pligter, prestationer och oner: innehåller denna lagbok, men inga frioch rättigheter, utom den omtalade rättigheten at kunna gå sin väg. De förbindelser godsher ren förut hade att skydda och t. ex. i miss växtår understödja sina underhafvande äro n upphäfda. Bonden måste nu för sitt jord: stycke lemna oerhörda prestationer och skulle det lyckas honom att genom idoghet förbättre detsamma eller sjelf skrida framåt något i väl stånd, så uppsäges han genast, om han icke går in på ökade prestationer. Följden hal blifvit ett i hög grad fientligt förhållande melan godsherrar och bönder. Den enda er hållna rättigheten att kunna begifva sig bor togs under de. första decennierna mycket i anspråk, emedan man hyste en illusorisk förhoppning att under andra herrar kunna erhålla bättre vilkor. På detta sätt gick hemkänslan förlorad; den frihet man hade erhållit var hemlöshetens frihet. Både bönder och adel utarmades. Genom böndernas flyttningar väcktes ofta oenighet mellan godsherrar3ev Egendomarne sjönko i värde. Den ena stora konkursen följde på den andra. Af hela denna sakernas gång har Ryssland dragit förtel för sina planer. Stora massor af utarmade adelsmän voro nödsakade att taga sin tillflykt till statens jenst. Östersjöprovinsernas adel hade förut Il -mnat ett icke o5etydligt antal hofembetsmän och officerare åt andra europeiska stater. Numera är utlandet stängdt för dem, endast Ryssland står öppet. Det är icke längre endast i-egirighet och titelsjuka, utan rena bara nöden, som drifver dem i czarens och ryskhetens ok. Genom den s. k. frigörelsen har Ryssl-nd lyckats göra sjelfva herrarne till slafvar. En verksam rysk propaganda har under Nikolai regering fortgått i dessa provinser i afseende på språk och religion. Detkraftigaste medlet i detta hänseende var den ukas, nvarigenom czaren upplifvade och strängligen inskärpte den principen, att alla barn af blandade äktenskap, d. v. s. der antingen fadren eller modren är af ryska religionen, skola t!lböra den ryska kyrkan. Denna princip undergräfver den tyska nationaliteten såsom en oaflåtligt gnagande mask. De ryska embetsmännen i Östersjöprovinserna gifta sig der icke sällan med fattiga tyska flickor, och de ryskar, hvilka såsom embetsmän, läkare eller militärer begifva sig tillPetersburg eller till ryska gouvernementer, göra ofta goda partiera med rika ryska arftagerskor; ur dessa föreningar af ryska och tyska elementer, framgår sedermera ett rent ryskt element, icke blott i afseende på religionen, utan äfven i fråga om nationaliteten, ty att afsäga sig luteranismen, det vill här, liksom i Finland, säga detsamma som att bli ryss till kropp och själ, Tull följd, härafhar en fullständig amalgamering begynnt och man finner i Östersjöprovinserna redan en mängd sådana tyskryssar inom sambhällets alla klasser. Till och med af den tyska adelns förnämsta familjer ba särskilda grenar på detta sätt blifvit förryskade, så att många af dem sönderfalla i en rysk-grekisk och en tysk-lutersk linie. Så innag. t, ex. tyska och ryska frinerrar OstenSacken, Engelhardt, Victinghofo. s. v. Många stora gods i Östersjöprovinserna ha på detta vätt öfvergått i ryska familjers ego. Ett annat ryskt påbud har i samma rikt-: ning, varit verksamt i afseende på den lägre befolkningen, det nemligen att hvar och en som någon gång tagit nattvarden efter den grekiska kyrkans ceremoniel tillhör denna kyrka för alltid. På mångfaldigt vis förmå de listiga poperna att locka de enfaldiga esterna och letterna till detta steg, om hvars betydelse de oftast äro okunniga, och de ha nu ett friare spelrum i detta hänseende, sedan bönderna blifvit lösta från sitt förra förhållande. Följden visar sig nu deraf, att de tyska herrarne. alldeles försummat folkets religiösa bildning , hvarigenom dess luteranism hvilar på en helt lösligare grundval än i Finland, der folket i sin djupa religiösa öfvertygelse eger en af de bästa motståndskrafterna. mot det ryska väsendet. Esten står der nu med sin s. k. frihet fullkomligt värnlös, lössläppt och dock icke fri, åtnjutande den nåden att få med öfvermenskliga usträngningar bearbeta det jordstycke hans fäder före honom haft, men hvarje år utsatt för att blifva mera utpinad eller bortvräkt. Jå lockar honom den lägre ryska stadsbefolkningen i städerna, då säger honom popen, att skilnaden i de luterska och grekiska ;rosbekännelserna endast äro några obetydigheter, men att den ortodoxa bekännelsen ir, kejsarens, hans, som är herre öfver herarne och vill och kan skydda, de trogna. 38 vinkar honom Rysslands förföriska röst, så bländar honom kanske glansen i de ryska kyrkoceremonierna, så klingar i hans öra ett ord om den store czaren, Guds representant på jorden. Så låter den öfvergifne, nedryckte esten. för ett ögonblick förleda sig, ler går öfver.till det fientliga lägret, för att unna undfly hemmets elände. Han förtvifar, när han ser att de lofvade fördelarne ej vinnas, när han känner att ett nytt slafveri sommer till det gamla; men det är då för sent ut vända tillbaka; popen drager då helt lungt ram ukasen, som visar honom att hvarje vttrad önskan i detta afseende förer honom den sinaste vägen till Siberien. I sin förtviflan, och för att söka dölja sitt elände och öfverfinna isoleringen från de sina blir han nu ofta len argaste proselytmakare. Rekrvterinoen till rvska armån hvilken Ef.