nu alldeles. : I den s.k. bondelagboken kon
centrerade adeln, med ryska regeringens tyst
bifall, hela sin vrede öfver lifegenskapen
upphäfvande. Pligter, prestationer och oner:
innehåller denna lagbok, men inga fri- och
rättigheter, utom den omtalade rättigheten at
kunna gå sin väg. De förbindelser godsher
ren förut hade att skydda och t. ex. i miss
växtår understödja sina underhafvande äro n
upphäfda. Bonden måste nu för sitt jord:
stycke lemna oerhörda prestationer och skulle
det lyckas honom att genom idoghet förbättre
detsamma eller sjelf skrida framåt något i väl
stånd, så uppsäges han genast, om han icke
går in på ökade prestationer. Följden hal
blifvit ett i hög grad fientligt förhållande mel-
an godsherrar och bönder. Den enda er
hållna rättigheten att kunna begifva sig bor
togs under de. första decennierna mycket i an-
språk, emedan man hyste en illusorisk för-
hoppning att under andra herrar kunna er-
hålla bättre vilkor. På detta sätt gick hem-
känslan förlorad; den frihet man hade erhållit
var hemlöshetens frihet. Både bönder och
adel utarmades. Genom böndernas flyttnin-
gar väcktes ofta oenighet mellan godsherrar-
3ev Egendomarne sjönko i värde. Den ena
stora konkursen följde på den andra. Af hela
denna sakernas gång har Ryssland dragit för-
tel för sina planer.
Stora massor af utarmade adelsmän voro
nödsakade att taga sin tillflykt till statens
jenst. Östersjöprovinsernas adel hade förut
Il -mnat ett icke o5etydligt antal hofembetsmän
och officerare åt andra europeiska stater. Nu-
mera är utlandet stängdt för dem, endast Ryss-
land står öppet. Det är icke längre endast
i-egirighet och titelsjuka, utan rena bara nö-
den, som drifver dem i czarens och ryskhe-
tens ok. Genom den s. k. frigörelsen har Ryss-
l-nd lyckats göra sjelfva herrarne till slafvar.
En verksam rysk propaganda har under
Nikolai regering fortgått i dessa provinser i
afseende på språk och religion. Detkraftiga-
ste medlet i detta hänseende var den ukas,
nvarigenom czaren upplifvade och strängligen
inskärpte den principen, att alla barn af blan-
dade äktenskap, d. v. s. der antingen fadren
eller modren är af ryska religionen, skola
t!lböra den ryska kyrkan. Denna princip
undergräfver den tyska nationaliteten såsom
en oaflåtligt gnagande mask. De ryska em-
betsmännen i Östersjöprovinserna gifta sig der
icke sällan med fattiga tyska flickor, och de
ryskar, hvilka såsom embetsmän, läkare eller
militärer begifva sig till- Petersburg eller till
ryska gouvernementer, göra ofta goda partiera
med rika ryska arftagerskor; ur dessa för-
eningar af ryska och tyska elementer, fram-
går sedermera ett rent ryskt element, icke
blott i afseende på religionen, utan äfven i
fråga om nationaliteten, ty att afsäga sig
luteranismen, det vill här, liksom i Finland,
säga detsamma som att bli ryss till kropp
och själ, - Tull följd, häraf- har en fullständig
amalgamering begynnt och man finner i Öster-
sjöprovinserna redan en mängd sådana tysk-
ryssar inom sambhällets alla klasser. Till och
med af den tyska adelns förnämsta familjer
ba särskilda grenar på detta sätt blifvit för-
ryskade, så att många af dem sönderfalla i
en rysk-grekisk och en tysk-lutersk linie. Så
innag. t, ex. tyska och ryska frinerrar Osten-
Sacken, Engelhardt, Victinghofo. s. v. Många
stora gods i Östersjöprovinserna ha på detta
vätt öfvergått i ryska familjers ego.
Ett annat ryskt påbud har i samma rikt-:
ning, varit verksamt i afseende på den lägre
befolkningen, det nemligen att hvar och en
som någon gång tagit nattvarden efter den
grekiska kyrkans ceremoniel tillhör denna
kyrka för alltid. På mångfaldigt vis förmå
de listiga poperna att locka de enfaldiga e-
sterna och letterna till detta steg, om hvars
betydelse de oftast äro okunniga, och de ha
nu ett friare spelrum i detta hänseende, se-
dan bönderna blifvit lösta från sitt förra för-
hållande. Följden visar sig nu deraf, att de
tyska herrarne. alldeles försummat folkets re-
ligiösa bildning , hvarigenom dess lutera-
nism hvilar på en helt lösligare grundval än
i Finland, der folket i sin djupa religiösa
öfvertygelse eger en af de bästa motstånds-
krafterna. mot det ryska väsendet. Esten
står der nu med sin s. k. frihet fullkomligt
värnlös, lössläppt och dock icke fri, åtnju-
tande den nåden att få med öfvermenskliga
usträngningar bearbeta det jordstycke hans
fäder före honom haft, men hvarje år utsatt
för att blifva mera utpinad eller bortvräkt.
Jå lockar honom den lägre ryska stadsbe-
folkningen i städerna, då säger honom popen,
att skilnaden i de luterska och grekiska
;rosbekännelserna endast äro några obetyd-
igheter, men att den ortodoxa bekännelsen
ir, kejsarens, hans, som är herre öfver her-
arne och vill och kan skydda, de trogna.
38 vinkar honom Rysslands förföriska röst,
så bländar honom kanske glansen i de ryska
kyrkoceremonierna, så klingar i hans öra ett
ord om den store czaren, Guds representant
på jorden. Så låter den öfvergifne, ned-
ryckte esten. för ett ögonblick förleda sig,
ler går öfver.till det fientliga lägret, för att
unna undfly hemmets elände. Han förtvif-
ar, när han ser att de lofvade fördelarne ej
vinnas, när han känner att ett nytt slafveri
sommer till det gamla; men det är då för sent
ut vända tillbaka; popen drager då helt lungt
ram ukasen, som visar honom att hvarje
vttrad önskan i detta afseende förer honom den
sinaste vägen till Siberien. I sin förtviflan,
och för att söka dölja sitt elände och öfver-
finna isoleringen från de sina blir han nu ofta
len argaste proselytmakare.
Rekrvterinoen till rvska armån hvilken Ef.