Ja det gör jag visst, mitt barn... Men vet du, Jeanneton, du bor bra långt bort, det vore samvetslöst att låta en flickunge som du springa kring gatorna så här dags. Måste du nödvändigt vara hemma i qväll? Nej, Gud bevars, det behöfver jag visst icke, bara jag är hemma i morgon bittida. . . .n Hm! deöt der är en frihet, som hvarken hedrar dig eller dina patroner. ... Men efter du inte har brådtom kan du ju stanna qvar häri natt? Jag tror bestämdt inte att Mådard kommer upp; utom dess har jag inte ofta tillfälle att språka bort en stund; stanna qvar gå är du snäll... visst fan skola vi äta upp våra bakelser och dricka ur vår likörbutelj . . . När vi inte orka prata längre, skall du få ligga tillsammans med mig, eller om du heldre vill, kan jag bädda åt dig på golfvet. I morgon bittida, så snart du fått litet mat, må du gå din väg.e Detvar just dit Sylvia ville leda Martha; för skenets skull gjorde hon ännu några invändningar och talade, till gummans stora förnöjelöe, isynnerhet om huru rädd hon var om sitt rykte. Nå, som ni. vill gudmor,, svarade hon slutligen och låtsade. fatta ett raskt beslut, det är väl så godt jag ligger qvar. Jag skall söga att jag har på mig en del af mina sparpenningar, och det är inte utan att jag är litet rädd. Se här,; tillade Hon och -räckte Martha tre nya guldstycken; efter ni varit så god och lofvat vara min skattmästarinna, så tag de bär penningarne; när jag,behöfver dem säger jag till. Gumman gjorde stora ögon. Och det är genom att dansa på lina: du förtjenar så här inycket 2 utföpade hon darrande af glädje. Hvilken Guds välsignelse!,.. Du bär väl till mig resten med? Har du många sådana der guldfiskar qvar, sög?