det första direkta steget till upphäfvande af landets särskilda privilegierade författning och riktade detta slag till en början mot stadsordningarne, som genom de från den hanseatiska tiden bestående slutna borgarekorporatiönerna gåfvo städerna mycken sjelfständighet och mötståndskraft mot det ryska väsendet; dessa skulle nu gifva rum för den vanliga ryska stadsordningen. Catharinas åtgärder i detta hänseende liksom iså många andra blefvo visserligen upphäfda af kejsar Paul; men de hade redan burit frukt, och den första länken var redan smidd uti den kedja, hvarmed den ryska regeringen sedermera konseqvent omslutit Östersjöprovinsernas dem garanterade egendömliga ställning och rättigheter. I städerna och i dessas styrelse hade redan en hop ryssar hunnit insmyga sig och med dem ryska Korräptioneti öch bedrägligheten i hittills allmänt aktade magistrater och domstolar. I förstäderna hopade sig massor af ryska handtverkare och Handlande, som tillegnade sig största delen af landthandeln. Det ligger någonting ormaktigt i det ryska väsendet; med en smickrande ödmjukhet, med en viss bonhowimi (som af ryskhetens beundrare oriktigt benämhes godhet och hjertlighet, emedan bjertat icke har någon del deri) ställer det sig in hos de obildade, under det de högre stående äro belåtna med den skenbara undergifvenheten; men det dröjer icke länge innan det visar sig i sin rätta dager, pockar på väldet och visar dei intolerans som ligger på bötteri af detsamma. Med skarorna af ryska småhandlande och arbetsfolk följa ryska poper; de öfver landet kringströdda ryska soldåterna inympa med all flit på befolkningen den ryska råhetens laster och vanor. Så tärer det ryska väsendet, när det någorstädes blott fått något insteg, omkring sig såsom ett smittänine, hvars första verkan och utbredning uti en sund kropp man icke lägger märke till, men af hvilket snart hela organismen är angripen. ; 5 Men för att kunna bli herre öfver den tyska nationaliteten i Östersjöprovinserna och låta densamma uppgå i den ryska, fordrades att äfven angripa fn ställning som adeln i dessa provinser intager, då den tillika med de större städerna utgjorde den tyska nationalitetens stöd. Denna adel hade man redan förstått att på mångfaldigt sätt fästa vid det ryska intresset. Den var icke mera en kompakt körporation, utan splittrad genom förlänande af höga statsembeten i: Petersburg, ambassadörsposter, ordnar, genom ryska familjeförbindelser o. s. v.; det gällde nu endast att göra sjelfva grunden under fötterna osäker, genom att ge deras underlydande en viss grad af. sjelfständighet. Det gällde för den ryska regeringen att kunna vidtaga anstalter, hvarigenom de estniska och liffländska bönderna kunde frigöras på ett sådant sätt, att de i sjelfva vVerket ingen frihet erhöllo, att deras andliga och materiella villkor icke förbättrades, utan fortfarande kunde vara mogna för det allmänna moskovitiska träldomsoket, men tillika så att de kommo undan. sina herrars hand, att de lättare kunde hemfalla till förryskningen och kunde användas såsom ett medel. att krossa den tyska adeln, såsom, i. viss mån sjelfständig korporation och fullkomligt absorbera densamma. Det var under Alexanders regering som denna plan grundlades; det är under Nikolaus som den blifvit genomförd på ett så förträffligt sätt, att adeln blifvit utarmad, folket är lika mycket eller nästan mera förslafvadt än. förut, och ryskheten gör framsteg. Under Nikolaus har russificeringen af Östersjöprovinserna gått planmässigt och med jättestora steg frammåt. Utsidar af det, ryska emancipationsverket i Estland och. Liffland ser, såsom fallet är med många s. k. reformåtgärder i Rysssland, ganska vacker ut, och det lämpar sig väl att panegyriskt omtalas vid högtidliga tillfällen. Bönderna äro, heter det, ej mera bundna vid jorden. Från lifegna ha deblifvit förpaktare, som kunna: begifva sig hvart de behaga. Men ser man närmare på saken finner man, att hela åtgärden utgår från helt andra motiver än frihetskärlek och önskan attlyfta och sjelfständiggöra folket. Hade det sgednare varit motivet, så skulle regeringen ha lättat för bönderna möjligheten att sjelfva förvärfva sin jord eller låtit dem, bli. arfförpaktare, hvilka endast efter lagligt dokumenterade grunder hade kunnat skiljas från den gård som de brukade. Men nu har regeringen lemnat dem helt och hållet i adelns hand; icke gifvit. dem någon rätt, med undantag. af den nämnda, att kunna lemna godset, hvilken äfven, ofta är illusorisk; det går lättare för den adliga herren att efter ett halft års uppsägning, i anledning af en nyck, ett tillfälligt. missnöje, drifva sina underhafvande från hus och hem, än det. går för bonden, äfven om han lider hårdt förtryck, att lemna den plats der hans förfäder bodt, der hans slägt och vänner bo och att göra bruk af rättigheten att. exilera sig sjelf... Den egennyttige herrefi har dessutom hundrade medel i sin hand att Hindra begagnandet. af denna rättighet, . Bonden som; i den betryckta ställning -hvari han: lefver, aldrig sjelf kan samla någon förmögenhet, behöfver alltid förskoiter af ett eller annat slag. Om han vill begifva sig bort, framkommer mai med sådana efterräkningar i afseende på inventarier m. m. att det oftast icke blir honom möjligt att röra sig ur fläcken. Adeln, som såg eller anade, hvilken rtoc-) ning ryska regeringen hade med hela åtgär-1. den, förbittrades; från dess sida börjades. genast en häftig-reaktion mot hela ,befrielsenverket. Öm någonstädes ett närmare och vänligare. förhållande egde rum mellan godsher