lystnad. Frankrike och England kunna derföre
ej tveka längre. Man har antagit att Österrike
skulle bestämdt vara emot Polens återupprät-
tande, och till en viss grad måste väl detta
vara förhållandet, med afseende på denna
makts farhåga att på samma gång nödgas sä-
ga farväl åt sitt ungerska och sitt italienska
rike. Men å andra sidan har Österrikes re-
gering kommit till en allför liflig känsla ut-
af den verkliga beskaffenheten af det beskydd
som påtrugade henne en del af Polen och
hj Ipte henne att behålla Ungern. Österrike
lånade blott med motvilja sin hand till Po-
lens första delning, och endast fruktan för
ett krig med Ryssland och Preussen bevekte
Maria Theresia att foga sig efter dessa mak-
ters uppmaning. Vid sednare tillfällen
förklarade både Maria Theresia och hen-
nes efterträdare på tronen sin benägenhet
att återställa sin andel af Polen, om de båda
andra makterna ville göra detsamma med si-
na. Så länge trippelalliansen var i kraft kunde
det ej komma i fråga att tänka på ett återstäl-
lande; men icke dessmindre gjorde hvarken
Wienerkabinettet eller Habsburgska hofvet, un-
der polska insurrektionen 1830, någon hemlighet
af sina sympatier för insurgenternas framgång.
Hvad skulle nu kunna längre afhålla Öster-
rike från att utplåna en mörk fläck i sin hi-
storiz och godtgöra en orättvisa, hvars frukt
endast är en ständigt aggande törnetagg i dess
sida? Det heliga tremannaförbundet är brutet,
och Galicien är blott en skral ersättning för
olägenheten af Rysslands grannskap och vå-
dan af solidariteten med denna makt i dess
upprörande orättfärdighet. Mel Preussen blir
det en annan sak. Dess regeriog skall san-
nolikt icke godvilligt vilja afträda Posen, oak-
tadt det har för ögonen utsigten att en gång
i sin ordning få afträda Östpreussen till sin
rofgiriga granne, om det ej i tid vill med-
verka till hans stäckande. Men det finnes ett
ultima ratio som lärer äfven den oefterrättli-
gaste att taga reson, och Preussen har för
femtio år sedan förvärfvat en dyrköpt erfa-
renhet som dess folk ej så lätt glömmer, äf-
ven om dess regering skulle vilja förgäta den,
erfarenheten af dess dåvarande ryssvänliga
neutralitet.
För de nordiska folken är Polens återstäl-
lande en lifsfråga. De hafva ej glömt att
Polen en gång var den förnämsta makten i
norden och herrskade öfver 16 millioner men-
niskor. På dess fall byggdes czarväldets ho-
tande storhet. Polens och Sverges öden haf-
va i historien varit på mångfaldigt vis sam-
manflätade; hvarje suck ur denna ädla, af
gränslösa lidanden i århundraden hemsökta
nations bröst har funnit genljud i svenska
folkets hjerta, och fastän den tid är förbi då
en svensk eröfrare satte dess krona på spet-
sen af sitt svärd för att oegennyttigt bort-
skänka den åt en skyddsling, torde likväl den
tid snart vara inne, då det svenska svärdet
måste hjelpa till att återskänka Polen åt sig
sjelf. Endast på Polens jord kan Ryssland
verkligt besegras och Europas framtida lugn
och lycka varaktigt uppbyggas. På sådant
sätt endast kan kriget blifva kort och afgö-
rande och framgången otvifvelaktig. I Öster-
sjön, i Svarta hafvet kan Ryssland stympas
och försvagas; i Polen kan vidundret krossas.
Tag Polen från Ryssland, och du underminerar
sjelfva dess grundvalar, inskränker dess makt
och kastar det för alltid tillbaka inom dess
gamla gränser. Med Polen förlorar Ryssland
sin allmakt och sitt inflytande öfver Europa,
blifver ånyo en asiatisk makt, och blir så-
lunda åter anvisad att uppfylla sin rätta verlds-
historiska kallelse.
Polens återupprättande, säger en fransk
författare, som nyligen tillropat Europa att
hvarken fred eller trygshet gifvc; så länge
Ryssland fortfar att vara hvad detär; — Po-
lens återupprättelse är vårt tidehvarfs brin-
nande nödvändighet. Det är ett förfärligt va-
en mot Ryssland i vestmakternas händer.
Detta vapen måste nu lyftas, och i sanning,
nödtvånget att lyfta det är ovedersägligt, lo-
giskt, slår hvarje öga. Fördelarne af ett så-
dant bålverk mot Ryssland äro så ögonsken-
liga, att om intet Polen funnes till, måste det
bli nödvändigt att uppfinna ett sådant.