professo. .D:r Vogel, assistent till Hind och
god botanist, erbjöd sig till denna tjenst och
antogs dertill af lord John Russell. Den 20
Febr. 1853 lemnade Vogel i sällskap med 2
volontärer (af Sappörernas kår) Southampton,
och nådde Tripoli i Mars, der tiden till den
28 Juni användes med en massa nödiga
förberedelser. Murzuk hanns sedermera den
5 Augusti. Der uppehöll han. sig 2 månader,
hvarefter han begaf sig till Kuka, der man
hoppas han skall hafva inträffat i December
månad.
Omedelbart efter att hafva lemnat Tripoli
börjar öknen. Den öfre delen af Tagohna är
trädlös och vattentom, men icke så dess södra
sluttning. Derpå kommer Benioliddalen och
tätt af byar, palm- och olivskogar. Invå-
narne uppgå der till 12,000 och äro särdeles
rika på kameler. Efter att hafva passerat
Wady Sofijin, som slutar i Sidraviken och
är den bördigaste trakten af Fezzan, samt
under regntiden alldeles öfversvämmad, kom-
mer man till Banjem, som bland annat är
märgvärdig derföre, att detta är sista platsen,
hvarest loppan förekommer, men här ersatt
af tallösa flugor. Sukna, till hvilket man
sedermera anländer, är fullkomligt omgifvet
af berg, hvaraf de i öster kallas Svarta ber-
gen, hvilkas högsta topp är 2065 fot ö. h.
Djur och vegetation saknas alldeles i ;dessa
böga flata trakter, som lifligt återkalla bilden af
ett landskap i måuskenet. Derefter utbreder
sig öknen Ben-Afeen, som: sträcker sig till
Om el Abeed (slafvarnes moder) och sedan.
följer Zirrhen och Sebha.
Under d:r Vogels vandring från Tripoli till
Murzuk var all vegetation nästan uttorkad
och gräset förvissnadt; och ju längre sö-
derut man kommer desto torrare blir landet,
tills slutligen i Fezzan hvarje spår till vilda
växter försvinner, utom en buskig tamarix och:
en taggig ärtväxt. Hela dagen såg man en-
dast enstaka daddelpalmer under hvilka sand-
högar hopat sig liksom sökande att till och;
med begrafva dem. :
I trädgårdarne i Murzuks närhet odla in-
vånarne med stor svårighet åtskilliga sädes-
och lökväxter. Under vintern växer korn
och hvete, under sommaren ghussub och gha-
fuly. Den sednare är majsen (Zea Majs), och
så ringa är skörden i dessa trakter af verl-
den, att invånarne täcka majsaxen med små
korgar för att före deras mognad bevara den
för fåglarne. Bland träd är en Cornus det
vakraste, nående en höjd af 80 fot. Pega-
num Harmala, kallad Harmel, brukas myc-
ket mot ophthalmia: En annan växt, en gurk-
växt, ätes begärligt af strutsarne; den växer
ymnigt på sidorna af Svarta bergen. Den
enda prydnadsväxten är Solrosen (Helianthus
annuus) som når en höjd af 3—9 fot. Men.
den vigtigaste af alla odlade växter i Fezzan
är daddelpalmen, af hvars produkter halfva
Tripolitanien lefver, De fattigas hyddor äro
helt och hållet byggda af daddelpalmens blad;
hvarje dörr, hvarje dörrpost är förfärdigad af
dess ved. Grenarne lemna det vigtigaste
bränslet. Dess frukt utgör menniskors och
kreaturs föda; äfven stenkärnarne uppmjukas i
vatten och gifvas boskapen; ty i många di-
strikter finnes intet gräs, inga örter, hvarföre
kamelerna sändas hundradetals mil bort för
att ha tillräckligt bete. Antalet af odlade
daddelpalmer är derföre ofantligt. När Abdel
Gelil belägrade Sukna 1829, nedhögg han ej
mindre än 73,000 träd i afsigt att tvinga sta-
den att gifva sig; icke desto mindre äro der
ännu 79,000. Äfven från denna palm lemnar
koppen ett rusande palmvin.
I Tripoli finnas lemoner, oranger, apriko-
ser, mandlar, oliver, meloner, vattenmeloner
och vindrufvor i stort öfverflöd. Äpplen och
päron äro der också rikligen för handen. Af
körsbärsträd finnas endast 3. Potäter lyckas
der också väl, men valnötter icke. Till Mur-
zuk gå fikon, persikor, mandlar och drufvor,
hvilka sedan trifvas särdeles vid Tronasjöarne.
Mullbärsträden utsträcka sig till Sukna och
aprikosen till Sebha. Bomullsplantan når sin
yttersta nordgräns vid Barjem, hvarest den
finnes i trädgårdarne.