sjelfva tilldragelsen först omtalades) insändt en lärd
afbandling, deri han söker bevisa att spåren härrört
frän uttrar. Denna åsigt förklarar visserligen hurn
spären kun:s förekomma på begge flodstränderna,
men icke den omständigheten att de äfven sågos på
tak, i trädgårdar o. s. v. Några dagar efter upp-
täckten förbredde sig ett rykte att tvenne kängurus
undsluppit från ett menageri som förevisades i Sid-
mouth, hvarföre man tillskref spåren dessa djur; men
detta rykte har sedermera visat sig ogrundadt. För
öfrigt öfverensstämma spårens form icke med kängu-
ruas fötter. — Kort derefter skötos i Otterton tvenne
texnor, och folket ansåg spåren härröra från dem.
Deck blef denna förmodan snart vederlagd af ätskil-
l;ga zoologer. — En annan korrespondent påstår att
de mäste hafva varit ett ganska litet djur, ty han
hade upptäckt spåren i sin trädgård under krusbärs-
baskar och följt dem tills de förlorat sig i en liten
grop af blott 6 tums diameter. Äfven hade han helt
t diigt sett aftrycken efter klor. — Efter en annan
äter borde spåren tillskrifvas trappen (Otis tarda),
och menar han, att om man noggrannare undersökt
dem, så skulle man hafva upptäckt aftryck af denna
fogels stortå. Slutligen tro andra att de härröra från
råttor, räfvar, kattor, märdar o. s. v. — I korthet sagdt,
:o menet tycks ännu icke vara fullkomligt utredt.