gropen rasar tillsammans måste den ofta timmerbeklädas, och sedan måste vattnet utpumpas både dag och natt. Mången tar sin död vid detta arbete, dels genom tillfälliga olyckor och dels genom förkylningar under det man är tvungen att oupphörligen stå och gå i vatten. Helsotillståndet är för öfrigt godt, så vidt man afräknar diarrhgerna, som äro ganska vanliga. Jag har Gudi lof icke haft ringaste penhamn. Jag slöt mig till två andra, och vi arbetade allt hvad vi förmådde, utan att likväl lyckas. Sen ene af mina kompanjoner blef sjuk och ville åter till Melbourne för att kommå på lasarettet. När vi sträfvat i 5 veckor utan att få något guld; besvärade af vattnet, som sade att vi måste vänta i 2 månader för att arbeta på den platsen, så beslöt jag gå tillbaka till Melbourne och sökaarbete i garfveri. Vi hade icke fått för en-riksdaler guld, :och mina två kamraters penningar voro slut. : Vi sålde derföre tält och redskaper och när jag kom tillbaka till Melbourne hade jag på den spekulationen förlorat )4 . Ehuru i Melbourne finnas 4 eller 5 garfverier, kunde jag likväl i början ej få plats vid något sådant, emedan man saknade Bark. Jag måste således göra som alla andra, företaga mig hvad som helst. Den ene: går som murarehandtlangare; den andre som vägarbetare, en tredje sitter och krossar sten, såsom korrektionisterna på Långholmen. Paglönen var i början af sommaren 10 å 12 shilling per dag men blef sedan något högre. Mitt första arbete blef hos en doktor; jag biträdde i hans trädgård. Härför erhöll jag !0 sh. om dagen. Då man hade eget tält och sjelf kokade sin mat, kunde man lefva för 10 å 12 sh. i veckan. Sedan erhöll jag plats i garfveri med :31, i veckan; men om jag finge arbete på styck så kunde jag förtjena 6 å 8 iveckan. Garfveriet här är deladt, så att vissa blott bårka, och andra blott svärta och göra färdigt. Det ) sednare arbetet är på styck och engelsmännen söka gerna derna sysselsättning. Men min garfvare slutade med garfveriet. Jag kunde ej få annan plats i samma yrke, och blef derför skomakare. Om vintern är här mycket smutsigt, och den stora mängd skodon, som hitkomma äro visserligen ganska billiga, men också mycket dåliga, sh de efter en veckas begagnande äro alldeles förstörda. känning af sjukdom, sedan jag reste från KöI straxt fyllde vår grop, och de gamla diggarne I att) Jag och en dansk hyrde oss ett rum för 4 i veckan och började att arbeta åt en annan skomakare. Sedan utsatte vi skylt, och jag fick ganska godt om arbete. så länge det lär vått på gatorna, men nu börjar det att blifva bättre väglag, så att Jag vet ej orm det). länge kommer att löna sig. För ett par nya stöflor får jag 3 och 5 sh. å 3 10 sh. Ett par halfsulor kosta 11 å 12 sh, Ett par nya stiftade kängor, hvilka mycket brukas af engelsmännen, IV, .! Ett par klackar 4 sh. Lädret är ej dyrt; då. v. s. sulläder till ett par halfsulor kostar ungeför 1 sh. Jag är nu ensam och bori ett litet jernhus, så stort ungefär som ett vanligt marknaädsstånd. För det betalar jag 35 riksdaler riksgälds i hyra för veckan, och! har temligen godt om arbete. i Här ankommer en så ofantlig mängd menniskor, att jag ej vet hvad de skola taga sig till, -synnerligen som nu är värsta tiden. Byggnadsarbetena upphöra och minorna gifva föga vinst. Menniskorna gå till minorna och förstöra de få pund de ega, återvända så till staden och söka arbete för att åter samla några pund med hvilka de åter vilja fresta fortuna i guldtrakten. ; Efter 4 eller 5 sådana fåfänga försök vändes dock deras håg från minörna. Det är icke en bland hundra af guldsökarne som får ett pund sterling om dagen, och icke en bland 1000 som gör sin lycka der. : i Förlidne året kunde både handtverksarbetare och andra få arbete här, men den ofantliga mängden af tillströmmande menniskor gör det nu svårare. Många engelsmän be-4. gifva sig hem igen med samma fartyg som Jförde dem hit, och amerikanare hafva gjort -på samma sätt sedan de sett ställningen här. Hvarje vecka annonseras i tidningarne om nya guldanledningar och nya diggings; folk strömmar dit i tusental, men oftast är det blott ett påhitt på det envärdshusidkare som anlagt värdshus i närheten skall få förtjenst. Hvad som äfven hindrar landets uppkomst är att det ej kan odlas öfverallt, utan: blott utmed floderna der det finnes vatten. Gräfvas djupa brunnar, så fås salt vatten; man brukar derföre -gräfva stora diken i jorden, sådana som vi derhemma ha vid landsvägarne. Under regntiden fyllas de med vatten; som man sedan skall ha under den torra årstiden. Den nya guvernören, som är kommen till Victoriakolonien, säges hafva nedsatt lönerna för tjenstemän, äfvensom aflöningen vid alla :llmänna arbeten, såsom vägoch hamnanläggningar och dylikt, är nedsatt till hälften af hvad den förr var. På restaurationerna är lika dyrt som förr. ) Man betalar 2 å 21, pund i veckan för kost och logis. Vanliga priset för dag är nu 8 å 10 shilling. f andsmän har jag träffat ganska många såsom två musikanter från Svea garde vi amn Lundborg och Berg; Eriksson, som varit verkmästare på myntet, och hans bror samt flera andra, ehurn jag ej minnes deras namn. Musikanterna äro anställda vid teatern, och de andra arbeta på landsvägsarbetet, såsom schåarne vid Stockholms kajbyggnader. Det är icke sällsynt här att få se fina herrar arbeta som schåare på gatorna, i hamnen och på landsvägen eller med en säck på ryggen vandra ut på landsbygden för att söka arbete hos landtbrukarne för blott maten, om de ej kunna få något annat. Det är både löjligt och sorgligt att se dessa fina herrar komma hi. I början äro de uppsträckta och stolta liksom hemma, men när de varit här några dagar och deras lilla kassa är uttömd, AR — 6