man med säkerhet och trots alla protester tror sig veta, inspirerat den pamflett om kriget på Krim, hvilken, såsom vi förut sett, utkommit i Priässel och der blifvit af franska regeringen förföljd med ett tryckfrihetsåtal. Emil Girardin tros vara författaren ehuru han offentligt förnekat det. Säkert är emellertid att Girardin står i nära förhållanden till prinsen, och deraf kan man förklara anledningen hvarför han under sednaste tiden börjat i sin tidning La Presse göra opposition mot kejsaren. Så tager han ensam konungen i Preussen i försvar, under det regeringens tidningar föra det häftigaste språk mot denne monark. Häri ligger en källa till stridighet inom sjelfva kejserliga familjens medlemmar, som måste alstra missnöje med den närvarande styrelsen, och man hör derför de förra oftare än förr göras till föremål för ett ganska elakt skämt som icke saknar sin betydelse. FT Allt detta synes göra det nödvändigt för kejsaren att företaga något som kan på en gång märkligt höja hans styrelse, och vi tro erföre näppeligen att han vill göra fred på sådana vilkor som Alexander skulle kunna antaga. Kasta vi nu ögonen på England, så finna vi, under olika förhållanden för öfrigt, samma eggelse att i trots af det lifligt kända fredsbehofvet göra något för äran. England är för närvarande djupt förödmjukadt i folkets egna ögon. Det har genom den Roebuckska undersökningskomiten ännu tydligare än förut visat sig att så är, och att Englands armå på Krim utan fransmännens bistånd hade varit ohjelpligen förlorad. Skulle England under sådana omständigheter och i ett ögonblick, då Nikolai död gjort det betydligt lättare att föra kriget med eftertryck, visa sig benäget att sluta fred på lumpna vilkor? Vi tro det ej, ty om regeringen än vore aldrig så fredligt stämd, så är folket en gång såradt i siv sjelfkänsla, och smärtan deraf ger sig luft i ressen, och i talrika meetings öfver hela andet, på ett sätt som icke kan misskännas. England har ännu mer behof att relevera sig än Frankrike; det behöfver, hvad Frankrike icke gör, att upprätta sig i sin bundsförvandte ögon. Det understöd franska armen på Krim lemnat sina engelska vapenbröder är större än man någonsin anat. De engelska tidningarne synas icke hafva velat säga ut hela sanningen i detta afseende, och de franska bladen hafva icke fått gtira det, men i enskilda kretsar göra frangmännen ingen hemlighet af saken. På samma gång man med rätia prisar de engelska krigarnes mod, tadlar man, i Frankrike lika bittert som i England, den usla ledningen och den ohjelpliga förvaltningen, som låtit dem lida brist på allt; och den skrytsamhet, hvarunder de usla förberedelserna egt rum, har i sin mån bidragit att hos bundsförvandterna väcka en dålig tanke om dem som under sednaste tiden ledt Englands öden. Om derför Napoleon III känner ett djupt behof att upprätta sig och Frankrike, så måste den samhällsklass som ännu af gammal vana i England har händelsernas högsta ledning i sina händer, i detta ögonblick icke mindre djupt känna nödvändigheten att visa sig icke alldeles ovärdig de utomordentliga företräcc som häfden och engelska folkets utomordentiliga långmodighet åt den inrymma. Och vore detta äfven icke förhållandet, skulle Englands aristokrati ännu en gång glömma hvad den är skyldig sig sjelf och sin nation, så skall dock aldrig engelska folket fördraga an utan de största ansträngningar nerlträngas från den höga plats det en gång intagit bland Europas nationer. Man kan således icke heller å Englands sida vänta några eftergifter, och det är , vår fulla öfvertygelse, att man i England antingen redan är, eller åtminstone snart nog skall blifva af den mening, att kriget just nu måste fortsättas med det största eftertryck, och att. detta är ett oundgängligt vilkor för att åt de allierades vapen vinna deltagande och bundsförvandter hos sådana folk, hvilka, om också mindre mäktiga genom folknummer och materiel rikedom, dock genom sina traditioner, sin stridbarhet och sin geografiska belägenhet betyda mycket när de finna tiden vara inne att kasta sitt svärd i händelsernas vågskål. reser