redogorelse tor den under general Hess befå koncentrerade armån. Derigenom: har det vi sat sig, att Österrike gjort mera än förbunds: beslutet föreskrifver i afsee.:.de på beredskaj för kriget. Grefve Buol anmärker vidare, at den preussiska befullmäktigade har föreslagi att besluta, det förbundskontingenterna skulle uppställas: uteslutande: inom gränserna för för. bundets område. Detta förslag har blifvit förkastadt af militärkommissionen. I sjelfva ver. ket var vid detta tillfälle icke blott fråga om förbundsfördraget, utan äfven om konventionen af den 20 April 1854 och de förbundsbeslut, som hade till ändamål att skydda förbundets område, som ock att göra fredsgarantierna gällande. Det preussiska sändebudets förslag misskänner det sammannvang. som finnes mellan beslutet af den 8 Februari och de den 24 Juli och den 9 December af förbundet: fattade beslut. Cirkulärdepeschen anmärker slutligen derjemte, att i sessionen d. 22 Febr. det preussiska sändebudet v:d emottagandet af den meddelade noggranna upplysningen om österrikiska armåns styrka ifrågasatte att beslutet af d. 8 Febr. hade sammanhang med dessa förra beslut. Han påstod, att hvad som rörde Donaufurstendömena icke mera hade någon tillämplighet på de närvarande omständigheterna, och att beslutet af d. 8 Febr. hade en ny basis, nemligen: nödvändigheten att under nuvarande för Europa hotande omständigheter intaga en ställning som är beredd på krig mot hvilken sida som helst. Han förklarade att han i preussiska regeringens namn uttydde den på detta sätt. Han tillade vidare, att Preussen skulle föreslå förbundet att sätta förbundsfästningarne Landau, Rastadt, Mainz och Luxemberg i beredskap för kriget, såsom en naturlig följd af de förra vis å vis alla vidtagna åtgärder och för att försäkra sig på alla sidor. Wienerkabinettet frågar, huru sådana förslag, som det preussiska kunna förenas med missionerna till London och Paris. Till och med om Preussen icke skulle vilja ingå de förpligtelser emot nämde makter, hvilka Österrike ingått och icke skulle vilja afsluta något fördrag sådant som det af d. 2 Okt., så skulle man dock kunna anse att det minsta borde vara attförblifva neutral: och icke visa någon fientlic eller hotande hållning emot Frankrike. Preussiska kabinettet måste finna sig nödsakadt att förklara sig öfver denna punkt, eljest skulle man kunna tro, att det blott tänkte på att låta förbundet iakttaga en beväpnad neutralitet. Wienerhofvet anser för sin pligt att uppmana förbundet att i Tysklands enighets intresse undvika skenet af en beväpning, som skulle hafva annat ändamål än utförandet af besluten af den 24 Juli och den 9 December. Om icke förbundet ställer sig på denna åsigts sida, så skulle Wienerhofvet finna sig förpligtadt att helt öppet och tydligt uttala sig emot manifestationer, sådana som dem Preussen föreslagit och på förhand afskudda sig all avsvarighet för de följder som dessa åtgärder skulle kunna hafva: Det skulle anse hvarje beslut, som gick ut på att inskränka förbundskontingentens användande till tyskt område, såsom ett uppgifvande af tyska intressen och icke tveka ait betrakta förslaget att på krigsfot försätta garnisonerna i de åt franska sidan liggande för bundsfästningarne såsom en onyttig utmaning Det österrikiska sändebudet har fått befallning att i detta afseende förklara sig ganska bestämdt. Wienerhofvet hoppas att dess förbundna äfven skola uppbjuda alla sina krafter, om icke underhandlingarne skulle lyckas, och framförallt att de icke skola gifva något kabinett anledning att missförstå förbundsbeslutets verkliga mening. Det önskar att alla tyska regeringar uppfatta frågans vigt och i samma syfte gifva instruktioner åt sina representanter vid förbundsdagen. SPANIEN. Enligt det förslag, som nu blifvit förelagdt cortes rörande försäljningen af stats-, kommunaloch kyrkogodsen, skola från försäljningen uteslutas de för statens behof bestimda domäner och byggnader, de byggnader som för närvarande innehafvas af välgörenhetsinrättningar; de skogar och skogsmarker, hvilkas försäljning regeringen icke anser lämplig; Almadens qvicksilfvergrufvor, saltverken, de gods som behöfvas för allmänt gagn, samt hvarje domän och hvarje byggnad, hvars försäljning regeringen af giltiga skäl icke anser rådlig. Köparne af de gods som blifva försålda skola erlägga köpeskillingen kontant, 10 procent genast, och återstoden på årliga terminer med 8 å 7 procent, så att hela summan skall vara erlagd inom 14 år. Hvad beträffar inkomsten af dessa gods försäljning, så skall dermed betäckas den eventuella bristen i detta års budget, och återstoden fördelas i lika parter till inlösen af statsskulden och till utförande af byggnader för allmänt agn. g Vu coörtes session den 2 Mars föreslog deuteraden Battles afskaffandet af alla festeagar, med undantag af söndagarne, men han återtog sitt förslag sedan utrikesministern upplyst, att regeringen redan öppnat underhandlingar med romerska hofvet om förminskande af högtidsdagarnes antal. Regeringen har gått in Nm författningsutskottets förslag om den politiska edens afskaffande. Cortes hafva beslutat att icke mottaga nåär petitioner mot de beslutade grunderna för Ö) rfattningen. ITALIEN. Sardiniens rape mot Ryssland, utfärdad den 4 Mars, är af följande innehåll: Redan länge betraktar: Europa med välgrundadt misstroende Rysslands fortfarande förstoring i östern, hvilken det anser såsom en fortgående tillämpning af det af Peter den store invigda system, som har sitt rotfäste längt mera i nationens natur än i de mosko vitiska fornminnena. Detta system sträfvar med alla sina hemliga och uppenbara krafter efter Konstanti nopels eröfring, och det icke som ett slutligt mäl, utan som utgängsoch stödjepunkten för vida längre sig sträckande ärelystna sträfvanden. Dessa Rysstands planer hota den europeiska jemnvigten med omstörtning. de hota foölkslarens frihet och nationernas sielf