fortfarande ha samma motiver att handla så-
som de bittills gjort.
Den meningen, att några utsigter till fred
icke öpprat sig genom Nikolai död, utv:ck-
las slutligen på ett särdeles klart och slående
sätt uti en annan artikel i Daily News, hvil-
ken vi här intaga:
Ryska kejsarens död kommer att utöfva föga in-
flytande på de närmaste utsigterna för kriget. Frå-
gan om Krim qvarstör ännu, och det är omöjligt att
kriget kan bringas till slut förr än den blifvit på ett
tillfredsställande sätt löst. Det är ytterst osannolikt,
att en ny kejsare öfver ett stort och mäktigt land
skulle vilja, såsom den första handlingen efter sin
tronbestigning, vare sig påyrka eller medgifva en sä-
dan ätgärd som eftergifter ät en fiende. Det är sannt,
att den nuvarande csaren anses vara en fredlig och
moderat man; men det är icke osannolikt, att just
den omständigheten, att det är kändt att man till-
skrifver honom en sådan karakter, skall förmå honom
till någon utomordentlig kraftåtgärd uti fuollföljandet
f fientligheterna mot oss, på det armåen ej mitte
förlora modet genom det plötsliga försvinnandet af
den prestige, som omgaf hans faders namn.
Det far icke heller förgätas, att den aflidne mo-
varkens politik framför allt var en nationel, och
och icke en personlig politik. Rysslands afsigter på
Turkiet ha legat i klar dag under generationer, och
enhvar som blott förstod ABC i den europeiska poli-
tiken insåg att hvem helst, som sute pä Rysslands tron,
skulle de djupast rotade traditionerna i detta lands
politik ovilkorligen drifva det till ett angrepp på det
osmaniska väldet så snart ett gynnsamt tillfälle öpp-
nade sig för realiserandet af dess käraste förslag.
Skulle emellertid den nye kejsaren allvarligt önska
fred, är det dock ganska ovisst i hvad mån han
icke blir nödsakad att gifva vika för de ytwure om-
ständigheternas påtryckning. Kriget är afgjordt po-
pulärt i Ryssland. Den stora massan af nationen be-
fioner sig ännu i ett halfbarbariskt tillständ; man
har lärt ryssarne att betrakta kriget säsom ett reli-
giöst korståg; och en fredlig kejsare skulle nu nödgas
derra för den krigiska anda som blifvit tänd så vidt
omkring och än ytterligare stegrad genom det anse-
ende som det långvariga försvaret af Sebastopol synts
gifva de ryska vapnen. Om den nye kejsaren, föl
jande den för kriget obenägne Nesselrodes rådslag,
skulle väga att trotsa det mäktiga parti som är för
kriget, är det ytterst sannolikt att detta parti skul!e
blifva farligt. I spetsen för krigspartiet står utan
tvifvel storfurst Konstantin. En påtaglig afund bar
alltid rådt mellan bröderna. Den nuvarande kejsa-
ren säges vara likgiltig för maktens lockelser; man
wor honom hysa afsmak för regeringsomsorgerna och
regeringsbördan, Han är impopulär hos adeln. Denna
sbger att spiran i hans hand är Ulysses bäge uti qvin-
oohänder. Deremot har Konstan ins djerfhet och äre-
girighet blifvit till ordspräk. Vi kunna ej rätt inse
huru fred kan vara sannolik midt ibland sådana bränn-
bara elementer som dessa.
Ehuru vi må nska en red, så framt den erbjuder
sogaste utsigt till att blifva trygg och hederlig, kunua
vi dock icke dölja för oas a tsakerna, i korihet sagdi
s.å som följer: — T1l dess Krim fallit, kunna vi svår-
lisen gå io på fred; och sedermera är det tvifvelak-
ugt om ryska kejsaren vägar göra det. Ty ehvad vi
Må tala om Alma, Balaklava och Inkerman, är det
lock klart, att hitintills vårt nationella anseende li-
dit betydligt. Skulle vi söka eller ens samtycka till
-n fred under närvarande omständigheter, borde vi
wifve sutan tala stolt om våra segrar och såga at vi
atan undantag drifvit ryssarne på flykten hvarhelsi
ie vägat möta oss på fältet; men verlden skulle icke
längre tro oss, ty vi skulle icke hafva nigot hand-
cipligt bevis på våra framgångar — vi skulle icke
bafva någonting att visa elier nägot att willförlitligt
hoppas såsom priset för sä många förslösada Nf och
skatter. Om emellertid ryska kejsaren skulle göra
någon sådan eftergift, som kunde vara i nständ atv
ti!ifredställa vår nationalära eller att l-da till de än-
Jamål för hvilka kriget blifvit börjadt, är det allas
deras åsigt hvilka äro fört-ogoa med förhållandena i
Ryssland, att han skulle förlora sin -rona, och att
om hän förlorade sin krona, skulle hon förflyttas på
en mans hufvud, hvilken är Englands störste fiende.,
Uti de biografiska notiser som samma tid-
ning meddelar, yttras med anledning deraf
att en af kejsarens adjutanter sattes i spetsen
för den heliga synoden:
Detta listiga och ständiga framhållande af den
verldslige herrskaren och öfverstepresten, i stället för
religionens gudomliga ändamål, lyckades så väl, att
Ryssland för en vecka sedan troligen skulle kunnat
uppvisa 50,000,000 menniskor, för hvilka czaren var
så godt som en gud. Den hemliga polisen utgjorde
i Ryssland en förfärlig inqvisition; dess agenter,
milda och leende, funnos öfverallt, för att taga vara
på de godas ädla handlingar samt upptäcka och traffa
brottet, såsom det hette. En fader angaf för icke
längesedan sin son; det belönades såsom en hjelte-
bragd. Angifvelser och förräderi hafva under Niko-
laus verkat derhän, att det är ytterst sällsynt att uti
en rysk stad finna en man som kan se folk rakt i
ansigtet. Att undertrycka den fria forskningen var
alltid en af hufvudföremålen för den aflidne czarens
omsorger. Rikets universiteter, som understöddes med
stor skrytsamhet, upprätthöllos i ändamål att upp-
fostra män uti de vetenskaper, som kunna tillgodogö-
ras i krig eller uti den ekonomiska förvaltningen.
Adel och förädlande litteratur blef systematiskt förföljd.
:ans vanor voro ända till skryt enkla, teatraliskt
soldatlika. Läckerheterna på hans bord voro ej för
sonom. Det var blott sällan man såg hans krigar-
cestalt innesluten i en täckt vagn. Hans arbetsför-
någa var lika märkvärdig som hans måttlighet; för
ut inspektera fästningar och mönstra armekårer kunde
san resa dag och natt. Klos nog att alltid misstro
in makts styrka, fordrade han att de yttre tecknen
ill fruktan skulle möta honom hvar han visade sig,
ch uraktlåtandet af en vördnadsbetygelse ådrog ofta
örbrytaren fängelsestraff. Att imponera, att omge
ig med en nimbus af majestät, var föremälet för
ans aldrig hvilande bemödanden, antingen han gjorde
a promenad i S:t Petersburg eller besökte någon främ-
nande hufvudstad. En sjelfherrskare, :om oeständigt
irde den förklaringen på sina läppar, att han heldre
ille nedlägga regeringen än tilläta den minsta in-
ränkning i sin makt, var ban beständigt ifrig att
utforska hur han stod i allmänna opinionen. Han:
:;ukade tidningar, ej de få svaga reaktionära tidnin-
ar som utgifvas i tria länder; dessa föraktade han,
nen sådana tidningar som han väl visste represente-
-xde den sjelfständiga och intelligenta opinionen inom
ie länder der de utgåfvos. En förteckning på de tid-
aingar som kejsaren dagligen genomögnade skulle
med rätta synas mången förvänande. Väl för honom,
om ban varit lika angelägen att draga nytta af deras
:ärdomar som att skaffa sig dem.
ät.)
Till Redaktionen af Aftonbladet.
För tvenne år sedan församlades ett större antal
f strandegare vid Mälaren på Ekolssund. Anlednin-
mm I