fortfarande ha samma motiver att handla såsom de bittills gjort. Den meningen, att några utsigter till fred icke öpprat sig genom Nikolai död, utv:cklas slutligen på ett särdeles klart och slående sätt uti en annan artikel i Daily News, hvilken vi här intaga: Ryska kejsarens död kommer att utöfva föga inflytande på de närmaste utsigterna för kriget. Frågan om Krim qvarstör ännu, och det är omöjligt att kriget kan bringas till slut förr än den blifvit på ett tillfredsställande sätt löst. Det är ytterst osannolikt, att en ny kejsare öfver ett stort och mäktigt land skulle vilja, såsom den första handlingen efter sin tronbestigning, vare sig påyrka eller medgifva en sädan ätgärd som eftergifter ät en fiende. Det är sannt, att den nuvarande csaren anses vara en fredlig och moderat man; men det är icke osannolikt, att just den omständigheten, att det är kändt att man tillskrifver honom en sådan karakter, skall förmå honom till någon utomordentlig kraftåtgärd uti fuollföljandet f fientligheterna mot oss, på det armåen ej mitte förlora modet genom det plötsliga försvinnandet af den prestige, som omgaf hans faders namn. Det far icke heller förgätas, att den aflidne movarkens politik framför allt var en nationel, och och icke en personlig politik. Rysslands afsigter på Turkiet ha legat i klar dag under generationer, och enhvar som blott förstod ABC i den europeiska politiken insåg att hvem helst, som sute pä Rysslands tron, skulle de djupast rotade traditionerna i detta lands politik ovilkorligen drifva det till ett angrepp på det osmaniska väldet så snart ett gynnsamt tillfälle öppnade sig för realiserandet af dess käraste förslag. Skulle emellertid den nye kejsaren allvarligt önska fred, är det dock ganska ovisst i hvad mån han icke blir nödsakad att gifva vika för de ytwure omständigheternas påtryckning. Kriget är afgjordt populärt i Ryssland. Den stora massan af nationen befioner sig ännu i ett halfbarbariskt tillständ; man har lärt ryssarne att betrakta kriget säsom ett religiöst korståg; och en fredlig kejsare skulle nu nödgas derra för den krigiska anda som blifvit tänd så vidt omkring och än ytterligare stegrad genom det anseende som det långvariga försvaret af Sebastopol synts gifva de ryska vapnen. Om den nye kejsaren, föl jande den för kriget obenägne Nesselrodes rådslag, skulle väga att trotsa det mäktiga parti som är för kriget, är det ytterst sannolikt att detta parti skul!e blifva farligt. I spetsen för krigspartiet står utan tvifvel storfurst Konstantin. En påtaglig afund bar alltid rådt mellan bröderna. Den nuvarande kejsaren säges vara likgiltig för maktens lockelser; man wor honom hysa afsmak för regeringsomsorgerna och regeringsbördan, Han är impopulär hos adeln. Denna sbger att spiran i hans hand är Ulysses bäge uti qvinoohänder. Deremot har Konstan ins djerfhet och äregirighet blifvit till ordspräk. Vi kunna ej rätt inse huru fred kan vara sannolik midt ibland sådana brännbara elementer som dessa. Ehuru vi må nska en red, så framt den erbjuder sogaste utsigt till att blifva trygg och hederlig, kunua vi dock icke dölja för oas a tsakerna, i korihet sagdi s.å som följer: — T1l dess Krim fallit, kunna vi svårlisen gå io på fred; och sedermera är det tvifvelakugt om ryska kejsaren vägar göra det. Ty ehvad vi Må tala om Alma, Balaklava och Inkerman, är det lock klart, att hitintills vårt nationella anseende lidit betydligt. Skulle vi söka eller ens samtycka till -n fred under närvarande omständigheter, borde vi wifve sutan tala stolt om våra segrar och såga at vi atan undantag drifvit ryssarne på flykten hvarhelsi ie vägat möta oss på fältet; men verlden skulle icke längre tro oss, ty vi skulle icke hafva nigot handcipligt bevis på våra framgångar — vi skulle icke bafva någonting att visa elier nägot att willförlitligt hoppas såsom priset för sä många förslösada Nf och skatter. Om emellertid ryska kejsaren skulle göra någon sådan eftergift, som kunde vara i nständ atv ti!ifredställa vår nationalära eller att l-da till de änJamål för hvilka kriget blifvit börjadt, är det allas deras åsigt hvilka äro fört-ogoa med förhållandena i Ryssland, att han skulle förlora sin -rona, och att om hän förlorade sin krona, skulle hon förflyttas på en mans hufvud, hvilken är Englands störste fiende., Uti de biografiska notiser som samma tidning meddelar, yttras med anledning deraf att en af kejsarens adjutanter sattes i spetsen för den heliga synoden: Detta listiga och ständiga framhållande af den verldslige herrskaren och öfverstepresten, i stället för religionens gudomliga ändamål, lyckades så väl, att Ryssland för en vecka sedan troligen skulle kunnat uppvisa 50,000,000 menniskor, för hvilka czaren var så godt som en gud. Den hemliga polisen utgjorde i Ryssland en förfärlig inqvisition; dess agenter, milda och leende, funnos öfverallt, för att taga vara på de godas ädla handlingar samt upptäcka och traffa brottet, såsom det hette. En fader angaf för icke längesedan sin son; det belönades såsom en hjeltebragd. Angifvelser och förräderi hafva under Nikolaus verkat derhän, att det är ytterst sällsynt att uti en rysk stad finna en man som kan se folk rakt i ansigtet. Att undertrycka den fria forskningen var alltid en af hufvudföremålen för den aflidne czarens omsorger. Rikets universiteter, som understöddes med stor skrytsamhet, upprätthöllos i ändamål att uppfostra män uti de vetenskaper, som kunna tillgodogöras i krig eller uti den ekonomiska förvaltningen. Adel och förädlande litteratur blef systematiskt förföljd. :ans vanor voro ända till skryt enkla, teatraliskt soldatlika. Läckerheterna på hans bord voro ej för sonom. Det var blott sällan man såg hans krigarcestalt innesluten i en täckt vagn. Hans arbetsförnåga var lika märkvärdig som hans måttlighet; för ut inspektera fästningar och mönstra armekårer kunde san resa dag och natt. Klos nog att alltid misstro in makts styrka, fordrade han att de yttre tecknen ill fruktan skulle möta honom hvar han visade sig, ch uraktlåtandet af en vördnadsbetygelse ådrog ofta örbrytaren fängelsestraff. Att imponera, att omge ig med en nimbus af majestät, var föremälet för ans aldrig hvilande bemödanden, antingen han gjorde a promenad i S:t Petersburg eller besökte någon främnande hufvudstad. En sjelfherrskare, :om oeständigt irde den förklaringen på sina läppar, att han heldre ille nedlägga regeringen än tilläta den minsta inränkning i sin makt, var ban beständigt ifrig att utforska hur han stod i allmänna opinionen. Han: :;ukade tidningar, ej de få svaga reaktionära tidninar som utgifvas i tria länder; dessa föraktade han, nen sådana tidningar som han väl visste represente-xde den sjelfständiga och intelligenta opinionen inom ie länder der de utgåfvos. En förteckning på de tidaingar som kejsaren dagligen genomögnade skulle med rätta synas mången förvänande. Väl för honom, om ban varit lika angelägen att draga nytta af deras :ärdomar som att skaffa sig dem. ät.) Till Redaktionen af Aftonbladet. För tvenne år sedan församlades ett större antal f strandegare vid Mälaren på Ekolssund. Anledninmm I