konungamaktens förmenade prerogativ i detta :! hänseende. Svenska Tidningen yttrar sigl. omöjligen kunna undertrycka den förmodan, l. att någon fruktan för Storthing och press, (d.1. v. s. något afseende fästadt på den lagstiftande makten och den allmänna opinionen) som man någongång trott sig märka hos norska regeringen, här nedtystat både logik och statsskäl (d. v. s. det guvernementala maktbegäret och devouementet för konungamakten). För vår del skulle vi tro, att departementets åtgörande riktigast karakteriseras, om man säger, att det handlat diplomatiskt, att det funnit tiden vara mindre lämplig för utagerande af dylika frågor som den närvarahde, och att det derföre sökt åstadkomma ett status quo, genom att gifva efter i realiteten, på samma gång det genom en längre deduktion sökte hålla frågan öppen och reservera sig mot de kons qvenser, som skulle kunna dragas ur en dylik sanktion från den verkställande maktens sida. Slutligen meddelar Sv. Tidn. ett stycke ur Christianiaposten rörande sammansättningen af Storthingets komitå för utarbetande af en ny rättegångsordning, grundad på juryinstitutionen, och den egna äfven af oss förut vidrörda omständigheten, att blott en af denna komitås ledamöter är en bestämd anhängare af juryväsendet, hvaremot de fyra andra iafseende derpå yttrat större eller mindre betänklighet. I stället för att uppskatta det stora bevis af aktning och förtroende som Storthingets majoritet genom sitt val visade dessa män och erkänna, att Stortbinget visat sig önska att få frågan allsidigt och från grunden undersökt, finner Sv. T. detta endast löjligt och framställer, genom sitt sätt att här citera och kursivera, saken så som skulle flertalet af komitens ledamöter hyst betänkligheter om rättmätigheten af komitens nedsättande, hvilket man så väl af deras yttranden i Storthinget som af deras enhälligt fattade beslut om fortsättandet af komitns arbeten finner icke vara fallet. Svenska Tidningen yttrar slutligen den förhoppningen, att den genom detta sitt förnyade utfall mot Storthinget, sin utgjutelse mot norska justitiedepartementet och Morgenbladet samt sin citation ur Christianiaposten på samma gång äfven torde ha besvarat det mesta, af hvad Aftonbladet i sin lördagsartikel innehåller. Vi beklaga, att vi måste störa denna illusion; vi kunna nemligen ej finna annat än att Sv. T., långt ifrån att ha besvarat det mesta af våra anmärkningar, icke till besvarande, än mindre till vederläggning, upptagit någon enda af hufvudpunkterna i vår framställning. Vi sökte i nämde artikel visa, och anhålla att ytterligare få fästa Svenska Tidningens uppmärksamhet på det oriktiga uti, att med anledning af en statsrättlig tvistefråga, med så mycken förbittring rusa fram mot den ena af de norska statsmakterna samt tillåta sig de mest närgående personliga angrepp mot storthingskomitens ledamöter, för det att dessa fullgjort hvad de ansett vara sin oeftergifliga pligt. Som stöd för denna åsigt anförde vi att så väl storthinget som komitån icke saknat goda grunder för sina beteenden. och fästade oss a) vid Norges egendomliga ställning i afseende på lagstiftning, i det nationalrepresentationen är den högsta lagstiftande :-akten, emot hvilken regeringen saknar ett afgörande veto, hvaraf följer att lagars utarbetande här icke kan betraktas såsom en blott och bart administrativ angelägenhet som regeringen kan handhafva efter behag; 5) vid den omständigheten att den rätt, som grund-. lagens anda och hela ställningen i detta hänseende synas lemna storthinget, varit erkänd genom de kongl. approbationer som blifvit gifna åt storthingets föregående beslut i denna syftning, och att dessa approbationer, om något afseende i detta hänseende på dem skall fästas, innebära mera ett prejudikat för storthingets rätt att nedsätta och utvälja dylika komiteer, än för konungens rätt att vägra deras nedsättande; och c) vid det beteende från regeringens sida (den synbara ovilja den hade visat att efterkomma storthingets önskan att den skulle låta utarbeta förslag till ny rättegångsordning) som närmast framkallat det ifrågavarande beslutet från storthingets sida, Slutligen sökte vi ådagalägga att komitens ledamöter icke hade någon rätt eller kunde tilltro sig att afgöra, på hvilkendera sidan rätten var, utan måste öfverlåta detta åt ett framtida afgörande och för närvarande endast fullgöra det uppdrag de erhållit af den högsta lagstiftande myndigheten i Norge. Ingen af dessa omständigheter har Sv. T. velat fästa sig vid, utan anser det tillräckligt att ånyo upprepa sina beskyllningar och förebråelser mot norska Storthinget. För vår del ha vi endast velat ådagalägga det i hög grad opassande i dylika angrepp mot den ena af statsmakterna i brödrariket, utan att tilltro oss att kunna afgöra sjelfva rättsfrågan. Då Svenska Tidningen hoppas, att den rättänkande norska allmänheten skall dels ogilla, deis le åt Storthingets beteende, så synes, att dömma af pressens yttranden, detta ingalunda bli fallet; det vissa är, att alla-tänkandenorrmän, den norska regeringens ledamöter: icke ens undantagna, skola: med ogillande och harm se de utgjutelser mot norska: Storthinget och Norges statsskick, hvartill Sv. T. af denna fråga tagit sig anledning samt att detta ogillande delas af den stora majoritet af svenska allmänheten, som icke:hyser någon hemlig illvilja mot Norges demokratiska: institutioner och dess fria politiska och nationella utveckling. MEET EA TETEROSETT