Histiria. Och Ukväl haätva nans nandluUngar vid nvarje steg medfört sitt straff, och Europas öfriga stater ha blifvit anklagade för alltför stor fördragsamhet dä de sökt undvika någon af händelserna i denna strid. Man varnade honom ofta, kraftigt och i god tid, att om han fullföljde sin väg och icke beherrskade sin okaufliga stolthet, skulle han bli bannlyst af Europa, och man kan omöjligen föreställa sig annat än att förödm:ukelse och samvetsagg ändat hans lif. Detta utgör ett af de tänkvärdaste exempel på det band som förenar den menskliga storheten med förgängelsen, och i framtiden skall Nikolai regering betraktas såsom exempel på ett uselt slut på en bana, som offrades ät liga och förderfliga passioner, istället ait den kunnat fortgå i fred, ära och stort rykte., Morning Chroniele behöfver icke så många omvägar och SEvängningar som Times för att uttala sin förkastelsedom öfver Nikolsi olycksbringande politik, och egnar icke heller någon sådan till dyrkan gränsande beundtran ät den aflidne czarens tvetydiga oegennytta fom sistnämnde blad. Chronicles artikel har följande lydelse: ,Den tid är ännu icke kommen, då man kan bilda sig ett oväldigt omdöme beträffande kejsar Nikolai karakter. Vårt land har ännu i lifligt minne det brott mot hederns lagar, hvartill sjelfherrskaren gjort sig skyldig, det begräter ännu de tappra krigare som uppoffrats för att tillbakavisa hans ärelysinad; civili sationen bar blifvit hejdad i sitt lopp, och alla de framåtskridandets segrar, hvaröfver vart ärbundrade mo rätta är så stolt, hafva blifvit skymfligt förhänade. Kejsar Nikolaus framställer sig :ör engelska folkets föreställning såsom urtypen för allt hvad kunglig eller kejserlig elakhet har mest fasaväckande, ös m en tyrann i sitt eget land, säsom en nationernas fångvaktare, såsom öfversteprest för en den råa styrkans religion, säsom upphofsman till en trooch ärelös diplomati. Hvilken dom bkistorien än må fälla öfver hans bana, kunzva hans samtida knappast anklagas för orättvisa, huru sträng deras fördömelse än mä vara, emedan de lidit, lida ännu och måhända ytterligare under många kommande är skola lida utaf följderna af hans omättliga äregirighet och af det kombinerade system af .röfringar och korruption, som han ärft af sina företrädare, men som af honom blifvit bragt till den yttersta fulländning. Kejsar Nikolaus hade nägra af de herrskares bäde bättre och sämre egenskaper som innehaft tronen före honom. Hans 1:f har varit ett oafbrutet sträfvande att konsolidera sitt välde. Knappt uppstigen på tro nen, knappt trettio är gamal, hade en fruktansvärd sammansvärjning till förmån för den bror hvars plats haa intog, framkallat hela den hittills dolda krafien i bans karakter. Alltifrän det ögonblick, då denna uppresning blef qvå d i sin linda, visste Ryssland att det ha e en berrskare, och till den fanatiska vidskepelse, som det bekänner med afseende på sin crar, lade det nu ev särskild fruktan och vördnad för den monark som nu antog denna titel. Det är svårt att fatta huru en enda menniskas lif kunnat omfatta de ferstoringspia ner som blifvit realiserade af kejsar Niklaus. Han förenade med en Ludvig XI:s sluga statskonsi den förste Napoleons omättliga eröfringslystnad. Till läggom för rättvisans skull att han ;enom storheten af sina planer för sitt folks lyftning, för sitt lands framsteg i vetenskaper och konster, och slutligen för utvecklingen af sina militära resursser, sökte efterlikna den berömvärda sidan hos den sistnämnde herrskaren. Det är ej lätt att fatta huru Europa kunnat tåligt äse kejsar Nikolai eröfripgar och diplomatiska intriger. Ingen af den nyare tidens eröfrare kar ö at sitt omräde med så omätliga besittningar. Han betraktade sig som arftagaren och verkställaren af en storartad plan till en tniversalmonarki, på hvilken alla hans företrädare hade arbetat. Han trodde sig ämnhad att fullända detta verk. Måhända var det ålderdomen och aningen om en nära förestäende död, som förmådde honom att frångå sin vanliga försigtighet, då han mot vestmakterna lössläppte det krig, hvari de nu äro invecklade. Han trodde sig finna dem söndrade; han säg dem mera eniga än nägonsin; han har hört sitt namn förbannas i verlden, emedan han skingrat den gloria som tillätit honom att beskydda dem mot de insurgerade nationaliteterna, emedan han, genom att anfalla dem, ännu fastare tillknutit deras förbund. Bedragen i sin diplomati och sina militäriska operationer, har han dödt med det medvetande att han förlorat det rykte han under sin länga och alltför lyckliga bana förvärfvat. Skall Nikolai död följas af en inre revolution i Ryssland ? Skall kriget ha sin gäng eller skall man begagna sig af denna händelse för att med heder dra sig ur en ställning som ej mer låter försvara sig med mindre än man har för afsigt att trotsa en hel verld i vapen? Sådana äro de två stora frågor som upptaga E-rropas uppmärksamhet. Vi uppmana allmänheten att taga sig väl tillvara för en sak. Må man ej tro att en enda mans död är ett systems död. Nikolaus var blott ett lydigt verktyg åt ödet. Hans förtjenst låg i ryssarnes ögon i hans oerhörda energi och hans outtröttliga nit att fullända sin bestämmelse. Hans efterträdares personliga karakter kan för nägon tid modifiera det ryska systemet, men han skall alltid ha en stor ärftlig pligt att uppfylla. Det är möjligt att, som lord Clarendon sagt, Nikolai död utöfvar ett stort inflytande på den ryska politiken. Men efter allt hvad vi nu under de sista två åren lidit af denna den ryska politikens inkarnerade anda, skulle det vara mer än svaghet att rygga tillbaka i förhoppning att vinna nägot af efterträdarens personliga karakter. Denna äsigt om det ryska systemets fortlefvande utgör äfven grundtanken hos Daily News, som yttrar : Nikolaus Paulowitsch är död; men kejsaren af Ryssland lefver än. Huru gränslös den aflidne kej sarens ärelystnad:än var, och huru oböjlig hans vilja, var han dock mindre fruktansvärd såsom individ än säsom en del af det moskovitiska styrelsesystemet. Ehuru för honom redogörelsens timma slagit, fortfar dock Peter den stores och Catharina I1I:s anda att lifva kabinettet i S:t Petersburg ). Det af Menschikoff, Siniavin och patriarken i Moskva anförda moskovitiska partiet, som besegrade Nesselrodes invändningar och dref czaren sjelf till angreppen på Turkiet, qvarlefver med oförminskad styrka och oförändrade grundsatser. Suveränens död kan blott föranleda en ögonblicklig paus uti den ryska regeringens operationer. Daily News är derföre af den tanka, att det vore dåraktigt af vestmakterna att vänta det någon omedelbar förändring i deras för hållanden till Ryssland nu skall inträda. Tvertom, menar detta blad, böra de begagna sig af det tvifvel och den tveksamhet som Nikolai död ofelbart kommer att framkalla hos de ryska generalerna på Krim, för att gifva ett dråpslag åt det moskovitiska väldet på denna halfö. i Daily News anser för öfrigt, att den ryska regeringens politik för den närmaste framtiden kommer att till stor del bero på i hvad grad tr,ckningen af kriget börjat låta känna sig. Om köpmännen blifvit bragta i för!ägenhet, om adeln finner sin lyx inskränkt, om folket lider och knotar under utskrifningarne, skall denna politik blifva foglig. Men antingen denna politik blir foglig eler djerf, skall den ryska regeringen dock icke öfvergifva de syftemå, som vestmakterna nu stå väpnade för att motverka och bekämpa. Bladet tror dessutom icke att Nikolai frånfälle 0 Ake Kr pm mm re m rr Mono mm mm mm ur ms Am ms pe mA f