ternerar i detta parti. Hr R., som var vid
gyhmerligen god disposition; lyckades väl ej
alldeles att åt partiets lyriska del — egent-
ligen romansen i första akten — gifva den
romantiska färg; som kompositören åsyftat,
och hvilken är desto svårare att åstadkomma,
som den just icke förekommer i sjelfva Kom-
pösitiohen; men desto verksammare utveck-
lade han. sin dramatiska kraft uti de stora
scenerna i fjerde och femte akterna. I duon
med Valentine sparade han den med klok be-
räkning till det kritiska ögonblick, då passion
och pligt med lika styrka strida om:segern
och drifva. det patetiska uttrycket till dess
yttersta spets. Med mycken värma och kraft
skildrade hr RB. detta effektfulla moment,
hvilket, af fru Romani i sång och spel lika
lifligt uppfattadt, främkallade en ypperlig
totalverkan.). De båda förtjenstfulla artisterna
vunno: det Jifligaste.. bifall. — Öfverhufvud
gick det hela ännu säkrare denna afton, eme-
dan man var lugnare. I detta hänseende böra
vi ock nämna mlle Fundin, som isynnerhet
sjöng. sin cavatina ganska behagligt. Hr Hag-
hand: lyckades denna gång nästan ännu bättre
än förut i sin ypperliga skildring af den vilde,
men trohjertade fanatikern, hvarmed han sä-
kert väsentligen bidrager till den framgång
operan nu tyckes röna. Hr H. här förvärfvat
sin sceniska rutin under sitt engagement vid
italienska operasällskaper: ett nytt bevis att
det för våra sångare vid företagandet af ut-
rikes studieresor ej är tillräckligt att taga
sånglektioner och såsom åhörare besöka tea-
trarne; först genom det aktiva medverkandet
vid goda utländska skådebanor väckes den!
dramatiska anda, som inkarnerar sig uti lef-i
vande, individuelt utpräglade gestalter, och
skapar denna poetiska bild af verkligheten,
förutan hvilken operan såväl som hvarje an-
nat slags drama blifver ett oting.
) Endäst i.Valentines kärleksförklaring skulle vi ön-
skat ett mera fint och qvinligt uttryck.