STOCKHOLM, den 15 Mars.
Uti Aftonbladet för sistl. måndag och
tisdag meddelades ur redogörelserna för -en-
Ilska underhusets debatt för den 19 sistl.
ebruari, dels ett tal af den för sina forsk-
ningar i Orienten och upptäckter från det gamla
Niniveh bekante lärde, numera parlamentsle-
damoten Layard, innefattande interpellationer
och anmärkningar emot den nu sednast bil-
dade engelska regeribgen med afseende på
förvaltningen af krigsangelägenheterna, dels
också nuvarande premierministern lord Pal-
merstons svar på dessa anmärkningar. En gran-
skande öfversigt af dessa båda tals innehåll och
betydelse torde, fastän några dagar efteråt, icke
vara utan intresse, Afven för omdömet om Sver-
ges blifvande politik, såvidt fråga kan uppstå
att vi skulle inblandas i den stora striden, måste
det för att handla med tillbörligt förutseende
dch utan förhastande, vara af stor vigt, ja,
snart sagdt en lifsfråga, att förut hafva gjort
sig reda för huru de styrande i Storbritannien
betrakta sin ställning och sin uppgift, eller
med andra ord, hvad de för sin del både vilja
och förmå att åstadkomma emot Ryssland; och
måhända har inom de offentliga afhandlin-
garnes gebiet på länge ingenting erbjudit ei:
som lemnar ett intressantare tillfälle och ri-
kare ämnen till slutsatser i detta hänseende
än nyssnämda båda tal, om de sammanhållas
med hvarandra.
För att rätt uppfatta den lärdom som kan
hemtas af en sådan öfversigt, äfven för Sverge,
är det emellertid nödigt att väl hålla i min-
net reda för det väsentliga och karakteristi-
ska i den allmänna politiska situationen med
hänseende till de materiella och moraliska
krafter som stå väpnade eller väntande mot
hvarandra.
Alla oförvillade sinnen torde vara texoligen
öfverens- derom, att hvad som gör den ryska
kolossen så hotande för Europas frantid, och
enkannerligen för Sverges, som Jigger när-
mast i gapet på densamma, icke är den om-
ständigheten att detta välde omsluter nära en
sjundedel af hela jordytan och har en befolk-
ning af mer än sextio millioner själar. Utan
det är den omständigheten, att hela denna be-
folkning genom sina religionsbruk, sin historia,
siba traditioner sedan årbändraden, genom det
oblidkeliga skräcksystemet af sin styrelse,
förvaltning och polis, uppvuxit-och samman-
växit med en fullständig undergifvenbet Un-
der den föreställningen att ryska folket,ipo-
litiskt afseende betraktadt, icke är till annat
än eåsom et verktyg för ozarens vilja, och för
att genom denna vilja i sin ordning arbet:
på och realisera: den asheliga missione. af det
ryska rikets utsredande öfver verlden.
Ett folk, som en gång hunnit bringas till
en sådan fatalistisk tillintetgörelse af alla an-
språk på eget menniskovärde, en afsägelse af
alltanka på individuaktetens betydelse och på
personliga rättigheter, och som derföre i nöd-
fall kan till hälften eller trefjerdedelar låta
sig uppoffras och utrotas, icke till försvar för
egen friket och trefaad, utan blott för befor-
drandet af rikets utsträckning; hos hvilket
fruktan för den makt, hvaraf den enskilde
utan hjelp och utan barmhertighet krossas,
lätt kan sammanpara sig äfven med en slaf-
visk dyrkan — på samma sätt som vilden
dyrkar sin Gud för dess förskräcklighet —
ett sådant folk, såsom ett lydigt redskap i en
despots hand för dess eröfringslystna planer,
måste för de öfriga nationerna verkligen vara
hotande i samma mån som de inre resurseina
hos detsämma få tillfälle att utbilda sig.
Detta oakiadt hafva Englands och Frånk-
rikes folk icke dragit i betänkande att gå till
strids mot den ryska kolossen, med full för-
hoppning att kunna stäcka dess öfvermakt
och bringa den tillbaka inom behöriga grän-
ser. Meh hvarpå bafva de egentligen bygg!
denna förhoppning? Jo, dels på den öfver-
tygelsen, att Rysslands krafter, i följd af den
inre rättenhet som är en följd af den -all-
männa embetsmannakorruptionen derstädes, i
sjelfva verket icke äro på långt när så stora
i verkligheten, som de uppgifvas på pappe-
ret, dels också att vestinakternas härar, i följd
af den bättre utrustning som kunde gifvas
dem, skulle betyda långt mera i förhållande
till sin numerär, än Rysslands.
Vid krigets början såg och hörde man också
denna omständighet ständigt framhållas till
stöd för den öfvertygelse, att framgången icke
kunde blifva tvifvelaktig.
Sedan dess har en sorglig erfarenhet visat,
att den allmänna förväntan öfver hela verlden
i mycket bedragit sig härutinnan, hvad den
engelska regeringens fillgörande beträffar. Vi
benöfva icke påininna om de förvånande in-
tryck, som enhvar tid efter annan erfarit,
först af den tvetydiga obeslutsamhet som egt
ram i den förra eller Aberdeenska ministe-
rens Politik, och sedan af den förvirring och
oskicklighet för hvilken större delen af den
till Krim afsända armen dukat under; nog af,
alla veta, att förbittringen deröfver hos en-
gelska folket icke kunnat försonas med min-
dre än kabinettets slutliga bortgång och bil-
dandet af en ny minister.
ST detta ögonblick riktades allas ögon
och allas förhoppningar på lord Palmerston,
som nu trädt i spetsen för ärenderna.
7Det var af denna anledning som hr Layard
i underhuset den 19 sistlidne Februari rik-
tade sina interpellationer till lord Palmerston.
Sedan han först framhållit åtskilliga af de