ternerar i detta parti. Hr R., som var vid gyhmerligen god disposition; lyckades väl ej alldeles att åt partiets lyriska del — egentligen romansen i första akten — gifva den romantiska färg; som kompositören åsyftat, och hvilken är desto svårare att åstadkomma, som den just icke förekommer i sjelfva Kompösitiohen; men desto verksammare utvecklade han. sin dramatiska kraft uti de stora scenerna i fjerde och femte akterna. I duon med Valentine sparade han den med klok beräkning till det kritiska ögonblick, då passion och pligt med lika styrka strida om:segern och drifva. det patetiska uttrycket till dess yttersta spets. Med mycken värma och kraft skildrade hr RB. detta effektfulla moment, hvilket, af fru Romani i sång och spel lika lifligt uppfattadt, främkallade en ypperlig totalverkan.). De båda förtjenstfulla artisterna vunno: det Jifligaste.. bifall. — Öfverhufvud gick det hela ännu säkrare denna afton, emedan man var lugnare. I detta hänseende böra vi ock nämna mlle Fundin, som isynnerhet sjöng. sin cavatina ganska behagligt. Hr Haghand: lyckades denna gång nästan ännu bättre än förut i sin ypperliga skildring af den vilde, men trohjertade fanatikern, hvarmed han säkert väsentligen bidrager till den framgång operan nu tyckes röna. Hr H. här förvärfvat sin sceniska rutin under sitt engagement vid italienska operasällskaper: ett nytt bevis att det för våra sångare vid företagandet af utrikes studieresor ej är tillräckligt att taga sånglektioner och såsom åhörare besöka teatrarne; först genom det aktiva medverkandet vid goda utländska skådebanor väckes den! dramatiska anda, som inkarnerar sig uti lef-i vande, individuelt utpräglade gestalter, och skapar denna poetiska bild af verkligheten, förutan hvilken operan såväl som hvarje annat slags drama blifver ett oting. ) Endäst i.Valentines kärleksförklaring skulle vi önskat ett mera fint och qvinligt uttryck.