STOCKHOLM, den 15 Mars. Uti Aftonbladet för sistl. måndag och tisdag meddelades ur redogörelserna för -enIlska underhusets debatt för den 19 sistl. ebruari, dels ett tal af den för sina forskningar i Orienten och upptäckter från det gamla Niniveh bekante lärde, numera parlamentsledamoten Layard, innefattande interpellationer och anmärkningar emot den nu sednast bildade engelska regeribgen med afseende på förvaltningen af krigsangelägenheterna, dels också nuvarande premierministern lord Palmerstons svar på dessa anmärkningar. En granskande öfversigt af dessa båda tals innehåll och betydelse torde, fastän några dagar efteråt, icke vara utan intresse, Afven för omdömet om Sverges blifvande politik, såvidt fråga kan uppstå att vi skulle inblandas i den stora striden, måste det för att handla med tillbörligt förutseende dch utan förhastande, vara af stor vigt, ja, snart sagdt en lifsfråga, att förut hafva gjort sig reda för huru de styrande i Storbritannien betrakta sin ställning och sin uppgift, eller med andra ord, hvad de för sin del både vilja och förmå att åstadkomma emot Ryssland; och måhända har inom de offentliga afhandlingarnes gebiet på länge ingenting erbjudit ei: som lemnar ett intressantare tillfälle och rikare ämnen till slutsatser i detta hänseende än nyssnämda båda tal, om de sammanhållas med hvarandra. För att rätt uppfatta den lärdom som kan hemtas af en sådan öfversigt, äfven för Sverge, är det emellertid nödigt att väl hålla i minnet reda för det väsentliga och karakteristiska i den allmänna politiska situationen med hänseende till de materiella och moraliska krafter som stå väpnade eller väntande mot hvarandra. Alla oförvillade sinnen torde vara texoligen öfverensderom, att hvad som gör den ryska kolossen så hotande för Europas frantid, och enkannerligen för Sverges, som Jigger närmast i gapet på densamma, icke är den omständigheten att detta välde omsluter nära en sjundedel af hela jordytan och har en befolkning af mer än sextio millioner själar. Utan det är den omständigheten, att hela denna befolkning genom sina religionsbruk, sin historia, siba traditioner sedan årbändraden, genom det oblidkeliga skräcksystemet af sin styrelse, förvaltning och polis, uppvuxit-och sammanväxit med en fullständig undergifvenbet Under den föreställningen att ryska folket,ipolitiskt afseende betraktadt, icke är till annat än eåsom et verktyg för ozarens vilja, och för att genom denna vilja i sin ordning arbet: på och realisera: den asheliga missione. af det ryska rikets utsredande öfver verlden. Ett folk, som en gång hunnit bringas till en sådan fatalistisk tillintetgörelse af alla anspråk på eget menniskovärde, en afsägelse af alltanka på individuaktetens betydelse och på personliga rättigheter, och som derföre i nödfall kan till hälften eller trefjerdedelar låta sig uppoffras och utrotas, icke till försvar för egen friket och trefaad, utan blott för befordrandet af rikets utsträckning; hos hvilket fruktan för den makt, hvaraf den enskilde utan hjelp och utan barmhertighet krossas, lätt kan sammanpara sig äfven med en slafvisk dyrkan — på samma sätt som vilden dyrkar sin Gud för dess förskräcklighet — ett sådant folk, såsom ett lydigt redskap i en despots hand för dess eröfringslystna planer, måste för de öfriga nationerna verkligen vara hotande i samma mån som de inre resurseina hos detsämma få tillfälle att utbilda sig. Detta oakiadt hafva Englands och Frånkrikes folk icke dragit i betänkande att gå till strids mot den ryska kolossen, med full förhoppning att kunna stäcka dess öfvermakt och bringa den tillbaka inom behöriga gränser. Meh hvarpå bafva de egentligen bygg! denna förhoppning? Jo, dels på den öfvertygelsen, att Rysslands krafter, i följd af den inre rättenhet som är en följd af den -allmänna embetsmannakorruptionen derstädes, i sjelfva verket icke äro på långt när så stora i verkligheten, som de uppgifvas på papperet, dels också att vestinakternas härar, i följd af den bättre utrustning som kunde gifvas dem, skulle betyda långt mera i förhållande till sin numerär, än Rysslands. Vid krigets början såg och hörde man också denna omständighet ständigt framhållas till stöd för den öfvertygelse, att framgången icke kunde blifva tvifvelaktig. Sedan dess har en sorglig erfarenhet visat, att den allmänna förväntan öfver hela verlden i mycket bedragit sig härutinnan, hvad den engelska regeringens fillgörande beträffar. Vi benöfva icke påininna om de förvånande intryck, som enhvar tid efter annan erfarit, först af den tvetydiga obeslutsamhet som egt ram i den förra eller Aberdeenska ministerens Politik, och sedan af den förvirring och oskicklighet för hvilken större delen af den till Krim afsända armen dukat under; nog af, alla veta, att förbittringen deröfver hos engelska folket icke kunnat försonas med mindre än kabinettets slutliga bortgång och bildandet af en ny minister. ST detta ögonblick riktades allas ögon och allas förhoppningar på lord Palmerston, som nu trädt i spetsen för ärenderna. 7Det var af denna anledning som hr Layard i underhuset den 19 sistlidne Februari riktade sina interpellationer till lord Palmerston. Sedan han först framhållit åtskilliga af de