borde ofördröjligen anfalla fienden.
Jag frågade honom dä: Hvar och hvad skall man
anfalla? ty hvarken fiende eller kanoner syntes till.
Med en föga vördnadsfull, men betydelsefull ton,
svarade han, pekande mot yttersta ändan af dalen:
Se der, mylord, edra fiender och edra kanoner.
Ers herrlighets skrifna instruktion var, enligt min
isigt, så uttrycklig, de af adjutanten framförda or-
derna sä bestämdt bekräftande och brådskande, att
jag insig att det var min absoluta skyldighet att
lyda. Jag underrättade lord Cardigan om den rörelse
han hade att verkställa På de invändningar han
gjorde — och i afseende på hvilka jag fullkomligt
delade hans mening — svarade jag, att orderna kommo
från ers herrlighet.
Nödsakad: att, tvert emot min öfvertygelse, verk-
ställa en manöver som jag ogillade, försökte jag att
göra den så litet olycksbringande som möjligt. Jag
formerade brigaden på två linier, och för att under-
stödja den, lät jag tvenne regementen tungt kaval-
leri, de grå och de kungliga skottarne, framrycka.
De borde göra halt på det ställe der de kunde b -
täcka kavalleriets reträtt, i händelse det skulle för-
följas af fienden, och dä hvarje ytterligare framryc-
kande, sedan en mängd officerare och soldater redan
fallit för batteriernas och reduttens eld, skulle ha
blottställt det för fullkomlig tillintetgörelse.
Mylord, jag var vid tillfället, och jag är ännu, af
den öfvertygelse att jag handlade på det enda sätt
som stod mig öppet. Såsom generallöjtnant stod det
mig utan tvifvel fritt att handla efter mitt eget goådt-
finnande; men om jag tagit på mitt ansvar att icke
åtlyda en skriftlig order af min öfverbefälhafvare nå-
gra få minuter efterdetden blifvit meddelad, och hvilken
order var utfärdad frän en höjd der man hade en full-
komlig öfverblick af alla batterierna och af fiendens
position, det skulle ha varit ingenting mindre än att
visa direkt olydnad mot gifna order, utan nägot an-
aat skäl än att jag ansäg min egen opinion bättre
4n min generals, och jag skulle i sädant fall ha blott-
ställt mig och kavalleriet för insinuationer, mot hvil-
ka vi skulle haft svärt att försvara oss.
Det bör äfven ihågkommas att adjutanten, som var
väl underrättad om sin generals afsigter och de än-
damäl han hade i sigte, tog plats i fronten af en
bland de främsta sqvadronerna, der han sjelf föll så-
som det första offret.
Jag vågade icke på sädant sätt visa ohörsamhet
mot ers herrlighet, och alla de högre officerare inom
armån för hvilka jag visat edra instruktioner, äro af
ae äsigt, att det var mig omöjligt att handla annor-
lunda.
Jag hoppas, mylord, ait jag, såsom jag önskat, på
ett sansadt samt tillbörligt och vördnadsfullt sätt lagt
i dagen förhållandena. Jag är öfvertygad, at ni ä
er sida önskar göra mig rättvisa. Jag begär endast
att ers herrlighet ville hafva godheten att ät detta
bref gifva samma offentlighet som blivit gifven åt
er rapport, då jag på det lifligaste önskar att inför
min suverän, inför mina militära förmän och inför
allmänheten ädagalägga, att jag vid ifrågavarande
olyckliga tillfälle icke visat mig oförtjent af deras
för:roende eller ovärdig det befäl jag innehar. Jag
har äran etc. Lucan.n
Då offentliggörandet af detta bref uteblifvit
ända till dess lord Lucan blifvit skila från
sitt befäl och återkommit till England, finner
man att Raglan ej velat efterkomma hans ön-
skan och att det ur med anledning häraf som
schismen mellan dem uppstått.
Af en telegrafdepesch erfar man, att hr
Layard erhållit utmärkelsen att blifva vald till
rektor för universitetet i Aberdeen.
De engelska och utländska demokraterna
firade den 27 Februari i London Februari-
revolutionens årsdag.
BELGIEN.
Vid öppnandet af kamrarnes session d. 2
dennes uppläste utrikesministern, Brouckere,
först i representanthuset följande förklaring:
Mine herrar! Omröstningen, som nyligen för-
siggått rörande förslag, utgångna från inrikes
ministeren, har bestämdt dennes chef att af
konungen begära afsked (rörelse). Med af-
seende på detta beslut har en af ministrarne
förklarat, att hans personliga ställning icke
tillåter honom att inträda i en ny kombina-
tion och att således afsluta en ny politisk
öfverenskommelse. De öfriga medlemmarne
af kabinettet, som gilla bevekelsegrunderna
för detta dubbla tillbakaträdande och äro ur
stånd att dölja följderna deraf för sig, samt
dessutom icke äro böjda att skilja sig från
två kolleger, med hvilka de hittills bestän-
digt hafva stått i bästa förstånd, hafva lika-
ledes beslutat att nedlägga sina portföljer i
konungens händer. Till följd häraf hafva
alla kabinettets medlemmar haft den äran att
till konungen öfverlemna sina afskedsansök-
ningar. Sedan senaten mottagit detta med-
delande fortsatte den sina arbeten, då deremot
deputeradekammaren efter en kort diskus-
sion beslöt att uppskjuta sammankomsterna
tills presidenten åter sammankallar densam-
ma. Indåp. anmärker, att ehuru en minister-
kris alltid är beklaglig, kan den likväl un-
der landets djupa lugn icke vid detta tillfälle
oroa något intresse,
TYSELAND.
Från Berlin skrifves d. 3 Mars till Dag-
bladet i Köpenhamn: Prins Carl af Preus-
sen reser i afton eller i morgon till S:t Pe-
tersburg för att kondolera och gratulera,
hvilket till följd af den nära slägtskapen är ett
mycket naturligt steg. Likväl tror jag att
detta familjeband nu till en del skall lösas,
ty Nikolaus var icke blott vår konungs svå
ger, utan så att säga hans ungdomsvän och
till en del hans lysande förebild, liksom in-
gen kan vilja neka, att han var en impone-
rande natur. Detta gestaltar sig nu helt an-
norlunda,. och det är lätt möjligt :att Preus-
sen, ifall kriget skulle fortsättas, nu mycket
lättare än för några dagar sedan går in på
en allians med vestmakternar.
Från Frankfurt skrifves till Wiärt. Staats-
Anz.,, att diplomaterna nu hufvudsakligen äro
sysselsatta med den förestående utnämningen
af en förbundsfältherre. Bayern har i Wien
föreslagit att den österrikiska kontingenten
skulle förblifva under befäl af en österrikisk
och den preussiska under en preussisk fält-
herre, och att en förbundsfältherre skulle ut-
nämnas blott för de an lra kontingenterna.
Preussen. I Berlin skall, enligt Berl. Nachr.n,
grundas ett franskt dagblad i ryskt intresse,
under namn Journal du Nord, och hvartill
ryska regeringen redan anvisat betydliga sum-
mor från ryska utrikesdepartementets kassa.
Öfveruppsigten öfver bladet skall utöfvas af
ambassadrådet v. Schöppingk; den franske,
såsom jesuiternas ifrigaste försvarare bekanta
författaren Cretineau Jolly skall vara hufvud-
redaktör med biträde af två underredaktörer
från den litterära propagandans hittillsvarande
högqvarter i Brissel. Bladet skall utkomma
ee a MW EK fo RA
RA ke br MA fr kt DR FRE Pit FA Jr Hr PR rt