borde ofördröjligen anfalla fienden. Jag frågade honom dä: Hvar och hvad skall man anfalla? ty hvarken fiende eller kanoner syntes till. Med en föga vördnadsfull, men betydelsefull ton, svarade han, pekande mot yttersta ändan af dalen: Se der, mylord, edra fiender och edra kanoner. Ers herrlighets skrifna instruktion var, enligt min isigt, så uttrycklig, de af adjutanten framförda orderna sä bestämdt bekräftande och brådskande, att jag insig att det var min absoluta skyldighet att lyda. Jag underrättade lord Cardigan om den rörelse han hade att verkställa På de invändningar han gjorde — och i afseende på hvilka jag fullkomligt delade hans mening — svarade jag, att orderna kommo från ers herrlighet. Nödsakad: att, tvert emot min öfvertygelse, verkställa en manöver som jag ogillade, försökte jag att göra den så litet olycksbringande som möjligt. Jag formerade brigaden på två linier, och för att understödja den, lät jag tvenne regementen tungt kavalleri, de grå och de kungliga skottarne, framrycka. De borde göra halt på det ställe der de kunde b täcka kavalleriets reträtt, i händelse det skulle förföljas af fienden, och dä hvarje ytterligare framryckande, sedan en mängd officerare och soldater redan fallit för batteriernas och reduttens eld, skulle ha blottställt det för fullkomlig tillintetgörelse. Mylord, jag var vid tillfället, och jag är ännu, af den öfvertygelse att jag handlade på det enda sätt som stod mig öppet. Såsom generallöjtnant stod det mig utan tvifvel fritt att handla efter mitt eget goådtfinnande; men om jag tagit på mitt ansvar att icke åtlyda en skriftlig order af min öfverbefälhafvare några få minuter efterdetden blifvit meddelad, och hvilken order var utfärdad frän en höjd der man hade en fullkomlig öfverblick af alla batterierna och af fiendens position, det skulle ha varit ingenting mindre än att visa direkt olydnad mot gifna order, utan nägot anaat skäl än att jag ansäg min egen opinion bättre 4n min generals, och jag skulle i sädant fall ha blottställt mig och kavalleriet för insinuationer, mot hvilka vi skulle haft svärt att försvara oss. Det bör äfven ihågkommas att adjutanten, som var väl underrättad om sin generals afsigter och de ändamäl han hade i sigte, tog plats i fronten af en bland de främsta sqvadronerna, der han sjelf föll såsom det första offret. Jag vågade icke på sädant sätt visa ohörsamhet mot ers herrlighet, och alla de högre officerare inom armån för hvilka jag visat edra instruktioner, äro af ae äsigt, att det var mig omöjligt att handla annorlunda. Jag hoppas, mylord, ait jag, såsom jag önskat, på ett sansadt samt tillbörligt och vördnadsfullt sätt lagt i dagen förhållandena. Jag är öfvertygad, at ni ä er sida önskar göra mig rättvisa. Jag begär endast att ers herrlighet ville hafva godheten att ät detta bref gifva samma offentlighet som blivit gifven åt er rapport, då jag på det lifligaste önskar att inför min suverän, inför mina militära förmän och inför allmänheten ädagalägga, att jag vid ifrågavarande olyckliga tillfälle icke visat mig oförtjent af deras för:roende eller ovärdig det befäl jag innehar. Jag har äran etc. Lucan.n Då offentliggörandet af detta bref uteblifvit ända till dess lord Lucan blifvit skila från sitt befäl och återkommit till England, finner man att Raglan ej velat efterkomma hans önskan och att det ur med anledning häraf som schismen mellan dem uppstått. Af en telegrafdepesch erfar man, att hr Layard erhållit utmärkelsen att blifva vald till rektor för universitetet i Aberdeen. De engelska och utländska demokraterna firade den 27 Februari i London Februarirevolutionens årsdag. BELGIEN. Vid öppnandet af kamrarnes session d. 2 dennes uppläste utrikesministern, Brouckere, först i representanthuset följande förklaring: Mine herrar! Omröstningen, som nyligen försiggått rörande förslag, utgångna från inrikes ministeren, har bestämdt dennes chef att af konungen begära afsked (rörelse). Med afseende på detta beslut har en af ministrarne förklarat, att hans personliga ställning icke tillåter honom att inträda i en ny kombination och att således afsluta en ny politisk öfverenskommelse. De öfriga medlemmarne af kabinettet, som gilla bevekelsegrunderna för detta dubbla tillbakaträdande och äro ur stånd att dölja följderna deraf för sig, samt dessutom icke äro böjda att skilja sig från två kolleger, med hvilka de hittills beständigt hafva stått i bästa förstånd, hafva likaledes beslutat att nedlägga sina portföljer i konungens händer. Till följd häraf hafva alla kabinettets medlemmar haft den äran att till konungen öfverlemna sina afskedsansökningar. Sedan senaten mottagit detta meddelande fortsatte den sina arbeten, då deremot deputeradekammaren efter en kort diskussion beslöt att uppskjuta sammankomsterna tills presidenten åter sammankallar densamma. Indåp. anmärker, att ehuru en ministerkris alltid är beklaglig, kan den likväl under landets djupa lugn icke vid detta tillfälle oroa något intresse, TYSELAND. Från Berlin skrifves d. 3 Mars till Dagbladet i Köpenhamn: Prins Carl af Preussen reser i afton eller i morgon till S:t Petersburg för att kondolera och gratulera, hvilket till följd af den nära slägtskapen är ett mycket naturligt steg. Likväl tror jag att detta familjeband nu till en del skall lösas, ty Nikolaus var icke blott vår konungs svå ger, utan så att säga hans ungdomsvän och till en del hans lysande förebild, liksom ingen kan vilja neka, att han var en imponerande natur. Detta gestaltar sig nu helt annorlunda,. och det är lätt möjligt :att Preussen, ifall kriget skulle fortsättas, nu mycket lättare än för några dagar sedan går in på en allians med vestmakternar. Från Frankfurt skrifves till Wiärt. StaatsAnz.,, att diplomaterna nu hufvudsakligen äro sysselsatta med den förestående utnämningen af en förbundsfältherre. Bayern har i Wien föreslagit att den österrikiska kontingenten skulle förblifva under befäl af en österrikisk och den preussiska under en preussisk fältherre, och att en förbundsfältherre skulle utnämnas blott för de an lra kontingenterna. Preussen. I Berlin skall, enligt Berl. Nachr.n, grundas ett franskt dagblad i ryskt intresse, under namn Journal du Nord, och hvartill ryska regeringen redan anvisat betydliga summor från ryska utrikesdepartementets kassa. Öfveruppsigten öfver bladet skall utöfvas af ambassadrådet v. Schöppingk; den franske, såsom jesuiternas ifrigaste försvarare bekanta författaren Cretineau Jolly skall vara hufvudredaktör med biträde af två underredaktörer från den litterära propagandans hittillsvarande högqvarter i Brissel. Bladet skall utkomma ee a MW EK fo RA RA ke br MA fr kt DR FRE Pit FA Jr Hr PR rt