SLICI INOL 14 PCVIljaL AHIIHSINNUSICINUS 20I1S!1a5, att utgifterna för att krigsrusta och mobilisera den holstein-lauenburgska förbundskontingenten må tills vidare utgå ur den gemensamma statskassan. Till instundande vår äro följande marinofficerare utkommenderade: kapten Böcher såsom chef på ångfartyget Hekla, kapten Raffenberg på Bolger Danske, och kommendörkapten Meyer på linieskeppet Dannebrogp. Aktieegarne uti Köpenhamns Casino hade den 6 en generalförsamling, hvarvid bestyrelsen bemyndigades att för tre år engagera en direktör eller entrerpenör för de dramatiska representationerna. Bestyrelsen har för detta ändamål inledt underhandlingar med den äfvwen i Sverge väl bekante dramatiske författaren Es Bögh. De vid. militäriska varudepoten anställda amdersökningar ha bragt i dagen ett så vidt utgrenadt mutningseller douceursystem och kastat så mycken misstanka på depotens embetsimän, med undantag af direktören, att de allesammans blifvit suspenderade. I Folkethingets möte den 9, kom den nuvarande regeringens förhållande till Juliförordningen åter å bane, i anledning af utgiftsosten för riksrådet. -Premierministern afgaf vid detta tillfälle den förklaringen, att ehuru ministerens meddelanden förut varit ganska bestämda, ville han ännu en gång klart och tydligt. framställa regeringens mening. Den ämnar icke putföra förordningen af den 26 Juli; den hade tvertom förklarat sig vilja åstadkomma en ombildning af den statsordning, som genom denna förordning varit afsedd, så att en verklig konstitutionel helstatsförfattning med lagstiftande och skattebeviljande myndighet åstadkommes; men det vore bekant för alla, att regeringen i detta hänseende vore nödsakad att förhandla med den af konungen stiftade helstatsorganen, utan att den derföre ville bedömma det sätt, hvarpå denna tillkommit. Hade riksdagen förtroende till ministeren, som ärligt ärnade arbeta på en konstitutionel helstatsförfattning, så borde den icke förhindra ministeren att följa den enda möjliga vägen. FRANKRIKE. Det berättas att pariser-armån kommer att erhålla benämningen öst-armen och ställas under marskalk Magnans befäl. Paris skulle förblifva denna armås högqvarter; men den skulle förstärkas med några ytterligare divisioner, hvilka skulle echelonneras åt trakten af Metz och Strassburg. Moviteur de VArmåee bekräftar offciellt att två nya divisioner (sannolikt de båda första divisionerna af Lyonarmån) skola afsändas till Orienten under namn af 10:de och 11:te divisionerna, samt meddelar tillika redan flera utnämningar inom deras generalstab. Constitutionnel bekräftar den redan omnämda underrättelsen att en armå skall bildas i Paris af elitkårer. De tredje bataljonerna af franska armåns 100 infanteriregementen, hvilka bataljoner bilda dessa regementers depoter, hafva hvardera 2 elitkorepanier, ett af grenadierer och ett af voltigörer. Dessa kompanier skola kompletteras till 100 man hvarlera, och de häraf uppkommande 20,000 man skola samlas i Paris och bilda två divisioner, hvardera af 10,000 man, en grenadieroch en voltigördivision. Bomarsunds-divisionen, som sedan sin återkomst från Östersjön varit stationerad i Cherbourg, Rouen, Amiens etc., skall äfven stöta till Pariserarmeån; den skall utgöra kärnan af lägret vid Saint Maur, hvars bildande man sedan någon tid omtalar. Tron att kejarens resa till Orienten är nära förestående har fått ett stöd genom en befallning till förvaltningen af sydbanan, att hålla jernvägen i ordning för transport den 27:de förra månaden af kejsarens hästar. Ett detaschement af kejserliga. gardet skulle den 1 Mars inträffa i Lyon; andra detaschementer skulle vidare afgå den 3 d:s. Kejsarinnan sysselsätter sig redan med sin resetoilett. Man talar till och med redan om hennes afsigt att utsträcka sin resa ända till Jerusalem. Angående det regentskap som skall tillsättas för kejsarens frånvaro; förljudes nu att prins Jerome skall utnämnas till rikets generallöjtnant med biträde af ministerrådet, till hvilket Morny och Troplong äfven skulle höra. Akademien har den 1 Mars till ledamöter i stället för Saint-Aulaire och Ancelot valt hrr de Broglie och Legouvåe. Vi omtalade för någia dagar sedan att Berryer gjort sitt inträde i franska akademien. Han invaldes för omkring två år sedan till ledamot af detta samfund, men hade alltjemt uppskjutit den officiella inträdesceremonien, hvilken, såsom man vet, hufvudsakligen består i ett tal, som den nyinträdande håller till minne af den, hvars plats han intager. De politiska förhållandena gjorde det icke önskvärdt för leitimitetens gamle försvarare att offentligen la ett offiicielt tal, hvari han antingen skulle råka i kollission med det bestående, eller förneka sin öfvertygelse. Slutligen har han dock måst beqväma sig att hålla sitt inträdestal, som naturligtvis icke heller undgått att väcka stor uppmärksamhet, och man påstod till och med att det blifvit tidningarne förbjudet att upptaga detta tal med anledning af dess många och skarpa politiska hänsyftningar. Detta har emellertid visat sig icke vara händelsen; talet finnes aftryckt i flera tidningar, och la Presse beledsagar det med några anmärkningar, hvaraf vi medela följande: Hr Berryers intagande skulle vid intet tillfälle ha varit någon hvardagshändelse; man är icke förgäfves den man i Frankrike som sedan Mirabeaus tid bäst haft ordet i sin makt. Vid alla tillfällen skulle br Berryers tal ha bragt hela Paris på benen, som man säger; men i närvarande ögonblick var denna sammankomst, på grund af många egendomliga omständigheter, föremäl för en liflig nyfikenhet; de politiska passionerna voro i verksamhet, och detta kunde man skönja blott genom att betrakta auditoriet. Det var icke samma lugna auditorium som man ser vid de vanliga sammankomsterna när man mottager en ny akademiker eller bekransar poesien eller dygden. Ack! dygden och poesien, som likväl äro de skönaste ting i verlden, förmå icke att hos ett auditorium framkalla denna feberaktiga rörelse som herrskade i gär under institutets hvalf redan längt förr än sammankomsten öppnades, och hvilken gaf sig luft i bifallsrop dä hr