ende på den befintliga materielens (isynnerhet linie-
skeppens,, säsom frih. G. yttrat) omsorgsfulla un-
lerhållande och användbargörande till krigsbruk. Att
säledes kalla statsrådet Ulners förslag — hvilket vi
redan visat alldeles icke för närvarande omfatta el-
ler innehälla någon plan för framtida nybyggnader,
atan lemnat denna fråga öppen — att kalla detta
förslag för en fullkomlig reaktion mot det system,
som till en del antogs af frih. G., men modifiera-
des (!) af grefve von P. — är i sanning lindrigast
sagdt högst besynnerligt och oförklarligt. !?)
Vi ärd öfvertygade, ait hvarken statsrådet Ulner
eller nägon annan blifvande sjöminister, någonsin äm-
aar föreslå byggandet af nya linieskepp utan ång-
maschiner, och då har man ju belt och hället frih.
G:s system, möjligen med de förändringar i afseende
på fartygens antal och beskaftenhet, som han sjelf
i0gifvit säsom sannolikt behöfliga, efter sig utveck-
ande omständigheter, samt möjligen med den skill-
aad, att då han bestämdt uttalat principen om en
förminskning af skärgärdsfartygens antal, statsrädet
Ulner är fullkomligt oförhindrad att föreslå en tillök-
aing deri, ty han har, som sagdt,lemnat denna fräga
Sppen och blott på ett berömvärdt sätt gjort förslag
om päskyndande af iståndsättningsplanens fullbordan,
för att sedan så mycket fortare komma till planerna
för nybyggnad. !4)
Dä f rf. första jgången nämner statsrådet Ulners
system, tillägger han: eiller, säsom det äfven kallas,
Prins Oscars; och äfven pi ett annat ställe före-
sommer en insinuation om Prins Oscars inflytande.
Vi kunna icke annat än finna detta, ingalunda första
sängen förekommande inblandande af den unge fur-
stens personlighet, föga grannlaga mot honom och,
på det sätt det sker, ieke så litet förnärmande för
ministern, helst alla öevis både för och mot, i afse-
ende på rrinsens större eller mindre, och framför allt
obehöriga inflytande ligga utom möjlighetens gräns.
Vi tro oss sä mycket mer berättigade att anmärka
detta, som vi, tillhörande dem hvilka ogillade grefve
on Pilatens förslag, likväl vid hvarje tillfälle, enskilt
och offentligen protesterat emot de insinuationer, sora
lågo i att kalla hans system för Premierlöjtnant von
Steyerns, och som ej heller nu saknats, då vi t. ex.
hört Aftonbladsförfattarens artiklar kallas, öfverste
H:s, o. 8. v. Vi anse det tvärtom för en förtjenst,
att bäde ministrar och de skribenter, som afhandla
speciela ämnen, rädföra sig med personer, till hvil-
kas vetande eller omdömen de hafva förtroende; oc
att vilja sätta ett fullkomligt munnlås på en ung,
rikt begåfvad furste, som med lif och själ egnat sig
åt vapnet, i hans samtal med sjöministern, eller att
förbjuda dem att möjligen hysa lika äsigter, det torde
vara något för långt gänget. !5)
För öfrigt är det eget nog, att medan man här ta-
lar så mycket om prinsens förkärlek för stora flottan,
anser man honom i Carlskrona för en nästan alltför
varm vän af skärgårdsvapnet. Månne man icke just
häraf skall kunna draga den för honom HKedrande
slntsatsen, att han, utan partiåsigter, med lika kär-
lek omfattar de hvar för sitt ändamål lika väsent-
liga begge vapnen? Och hvarföre skall ice samma
omdöme få komma äfven sjöministern tillgodo? !5) Det
sätt, hvarpå den befintliga skärgärdsmaterielen så till
fartyg som förråd r, blifvit med tillgänglige medel
iståndsatt, ordnad och kompletterad, berättigar åt-
minstone icke till nägot annat, och härom torde hvem
som helst på Skeppsholmen, om förf. der vill göra
ett besök, kunna bära vittnesbörd, likasom förf. icke
konnat undgå att redan sjelf i viss mån göra.
Lika litet gentlemanlike är den äfven förr hörda
insinuationen, att de, som gilla linieskepps bibehål-
lande, skulle göra det, icke af öfvertygelse, utan
hufvudsakligen till följd af de många agrementer, det
aristokratiska skeppet erbjuder, och den vana detta
måste alstra att med liknöjdbet och förakt se ned
på skärgårdsvapnet. Skulle icke skärgårdsmän-
nen med harm tillbakavisa, om man fråndömde dem
att handla enligt öfvertygelse, utan endast hysa sym-
patier för skärgärdsfartygen af rädsla för öppna hbaf-
vet, eller af oförmäga att kunna handtera de stora
fartygen m. m.!7) Och hvartill tjenar dylikt, annat
än att ärva upprifva läkta stridssår, att utså nya
frön till split, oenighet och afund ?!?)
Författarens uppgift, att numera hvarken i Eng-
land eller Frankrike några segelskepp förvandlas till
skruflinieskepp, är icke noggrann; så sker ännu, har
åtminstone skett helt nyligen, och om man dermed
upphör, så är det derföre, att man förändrat så
många sädana som dertill ansågos tjenliga, och att
man der har medel. att bygga nya.!?) I Sverge afvak-
tade man med klok tvekan att se problemet löst,
innan man bestämde sig för dylika förändringar; det
skedde först sedan man från England och Frankrike
öfvertygat sig, att det kunde ske, med förekommande
af de flesta dervid befarade olägenheter, och försöket
med linieskeppet Carl XIV Johan har visat sig full-
komligt lyckadt.) Författarens uttryck, om planen
att förse de gamla linieskeppen med ångmaschiner,
är i alla fall åtminstone missledande, enär en plan
att förse alla de gamla linieskeppen med ängmaschi-
ner icke funnits eller finnes. fallning är endast
gifven om sådan förändring af 2:ne utaf de nyaste,
det ena ännu under byggnad; och sannolikt ifråga-
kommer sådant icke med fler än på sin höjd ett el-
ter två till, det ena likaledes ännu ofullbordadt och
3) Om ocksä uttrycket modifieradt i de förra ar-
tiklarne ej var fullt egentligt, hvilket må medgif-
vas, så har detta intet inflytande på hufvudfrägan
om hvad som bör vara; i ålla fall gick äfven baron
Gyllengranats tanke ut på att det gamla seglande
örlogsförsvaret, hvad linieskepp beträffade, ej borde
fortsättas. .
14) Ja! sedan penningsrne äro använda till de gamla
skräfvens reparerande, Man får väl ock se, i fall
systemet skulle fortsättas, om ej nya medel vid
nästa riksdag komma att äskas till nya ängskepp.
Hvad gagnet deraf blir är en annan fräga.
(!X Vi missunna visserligen icke insändaren tillfället
att få uttrycka sin loyeautet medelst artigheter åt den
unge fursten ; anmärka endast att ins. tagit sak på
bak. Vi hafva blott sagt, att man äfven kallat
det nuvarande systemet för prins Oscars system.
Det kan vara öfverflödigt att ingå i någon under-
sökning om detta har någon grund; det torde man
bäst känna inom flottan; men vi måste anmärka,
att i fall systemet beror af en inflytelse från prins
Oscar, så ligger icke det väsendtliga, hvarföre
sädant förtjenar att uppmärksammas, deruti, att
prinsen kan tänka lika med chefen för sjöförsvars-
departementet, utan deri att prinsen är en icke ansva-
rig person, hvarsinflytelse sannolikt fortfar, och att
han kan bestämma valet af nästkommande chef för
samma departement i fall den närvarande skulle
afgå. Det är från denna synpunkt som det inga-
lunda kan vara likgiltigt hvilka åsigter prinsen hy-
ser, och som vi skulle anse särdeles lyckligt, om
han, mera än man hittills ansett vara fallet, om-
fattade skärgårdsförsvaret sösom hufvudsak; Att
i detta fall hålla sig fast vid det konstitutionella
skenet, leder blott till en illusion. .
!6) Ja visserligen, ja, vid det han stödjer sig på ny-
byggandet af fyra kanorslupar!!
17) Att dessa båda frågor icke stä i lika casus lärer.
ej behöfva bevisas för någon som ej vill blunda för
verkliga: förhållandet. Må hvar och en i det fallet
lägga handen på sitt eget hjerta och pröfra sig
sjelf!
13) Detta kan sägas om alla stora och vigtiga tviste-
frågor. I samma män som sädana inverka till
stora följder i tillämpningen, måste de likvälalltid
äter uppstå tills de blifvit slitna. De skenbara be-
skedliggörarne, som vilja profitera af tystnaden,
blifva dä. de, som slutligen få minsta tacksägelsen
för besväret.
9) Till gendritvande af ins:s här yttrade förmodan
hänvisas till den så kallade navy list, som huftud-
sakligen bekräftar hvsd om denrca sak förut är
yttradt.
20) Härvid mäste. emellertid erinras, att, enligt en
Nnnngift I oicta höäöftat an TVÅ fr för Qi kvänon dat