tt bättre skick, än de under
dära ett halft sekel befunnit sig, så är den likväl j
mänga hänsenden visserligen icke på längt när i ett
sädant skick, att man i förlitande derpå bör lättsin-
nigt öfvergifva neutraliteten, om det kan undvikas,
och, för blotta nöjet att få vara med, obetänkt ka-
sta sig in i ett krig, hvars alla vändningar och slut-
liga risk för oss icke äro lätta att förutse eller be-
räkna. .
Slutligen mäste vi påpeka åtskilliga af de öfriga
misstag, vi anse förf. hafva begätt — att göra det
med alla medgifver icke utrymmet.
Förf. har naturligtvis anslagit den gamla strån-
gen om linieskeppens dyrhet, och att landet, dä
det icke har räd att underhälia dem, måste i
stället använda tillgångarne på ett utvidga och
föröka skärgärdsvapnet, en sats hvars otillför-
litlighet och i flera bänseenden oriktighet redan ofta
blifvit ådagalagde. Det har nemligen visat sig, att
skärgårdsvapnet, synnerligast till en betydlig grad
u vidgadt, alldeles icke utgör någon besparing ikost-
noaderna eller. fås för bättre pris; och ett af skälen,
hvarföre grefve von Platens förslag föll, var sanno-
likt, att man derigenom fick ögonen öppna för, att
detta system fordrade stora, mycket stora summor. —
Det torde icke kunna bestridas, att krigsfartygens
egentliga ändamål är att så till sägandes vara kanon-
lavetter, eller att de äro till för artilleriets skull och
att deras styrka beräknas efter kanonantalet, hvar-
före man också alltid ser uppgifvet: en flotta icke
blott af så och så många fartyg,utan af så och så
många kanoner. — Ett linieskepp om 84 kanoner,
eller sådana som våra, kostar i rund summa, utan
ångmaschin, cirka 600,000 rår bko; 3!, bataljoner
eller 42 kanonslupar med en kanon i tvardera ändan,
hvilka således aldrig samtidigt kunna begagnas, kosta
enligt de uppgifter vi ega, utom dertill hörande bog-
serings-, transport-, sjuk- och chefsfartyg, mera än
600,000 rdr bko. — I sammanhang härmed talas na-
turligtvis äfven om svårigheten att bemanna en ör-
logsflotta. 84-kanonskeppet erfordrar en besättnings-
styrka af ungefär 735 man, deraf 10 å 12 öfver-
befäl. De 84 kanonerna på 42 kanonslupar erfordra,
å 60 man på hvarje slup, 2,520, deraf 50 öfver-
befäl, således 3!, gånger så mycket, och då ofvan-
nämde oundgängliga bogserings-, transport m. fl.
fartyg tillräknas, mer än 4 gånger så mycket folk
(hvilket ej heller torde förbises i afseende på kostna-
den), och alla, till följd af fartygens konstruktion,
mer än både 4 och 8 gånger mera blottställda för
decimering genom fiendens eld och väderlekens men-
liga inverkan på helsotillståndet?). De 150 å 200
kanonslupar, förf. skulle vilja erbjuda de allierade,
fordra med tillhörande fartyg 10 åa 13,000 man, eller
ungefär lika mycket som 13 å 18 linieskepp.
Förf. yttrar, att det visar sig också nu att, lika-
som förhållandet var i Sverge 1808 och 1809, Ryss-
land af alla sina fartyg kan till strid begagna en-
dast sina kanonslupar,. Detta är ett dubbelt miss-
tag; ty dels har det alldeles icke nu visat sig att
Ryssland kunnat begagna sina kanonslupar, dels var
förhållandet alldeles icke likaså i Sverge 1808 och
1809, då skärgårdsflottan svårligen kunnat begagnas
så som skedde, om den ej haft örlogsflottan att re-
pliera på, hvilken t. ex. 1808 höll ryska flottan inne-
stängd vid Roggersvik !2).
I viss mån var förhållandet äfvenså under 1788 och
1790 årens krig. Det kan icke falla oss in att vilja
förringa äran och värdet af den städse och äfven af
förf. i förbigående framhafda segern vid Svensksund,
öfver hvilken vi känna lika stor nationalstolthet som
trots någon skärgårdsman; men denna seger är ett i
historiens rustkammare upphängdt minne; ett likartadt
tillfälle kan efter ångkraftens användande icke vidare
inträffa, emedan vi aldrig kunna få en likartad fiende
ati uppträda emot!!). —I förbigående torde äfven kunna
anmärkas, att den då uppträdande skärgårdsflottan till
minsta delen bestod af de berömda kanonsluparne.
Ett af förf:s till förvåning kolossala misstag är
uppgiften, att frih. Gyllengranats och grefve von Pla-
tens sjöförsvarsplaner voro bygda på vhufvudsakligen
samma grundsats,, ehuru den sednares i inskränk-
tare skala hvad ångskeppens anskaffande beträf-
fars. Den ära, författaren genom denna samstäm-
mighet velat tillmäta de begge f. d. sjöministrar-
he, undanbedja de sig troligen begge, synnerligast
den förstnämde. — Friherre Gyllengranats plan upp-
vg säsom en väsentlig beståndsdel stora ång-linie-
skepp, men deremot en förminskning i redan befint-
ligt antal kanonslupar, icke blott utrangerande helt
och bållet af de däckade, utan. derutöfver 17 af de
öfrige, hvars antal från 89 inskränktes till 72, sä
att nybyggnad af sädana ännu icke för längre tid
behöfde verkställas. Grefve von Platens plan der-
emot hade till hufvudid att utrota och bannlysa allt
hvad linieskepp heter, vare sig med eller utan änga,
och betydligen utvidga skärgärdsvapnet; och detta kal-
lar förf. hufvudsakligen samma grundsats! !?)
Uppgiften att; enligt frib. Gyllengranats plan, nå-
gon egentlig kostnad icke skulle under tiden (intill-
dess nya ångskepp kunde byggas) vedläggas på de
pu egande linieskeppen, är alldeles grundfalsk. Vi
vilja citera frih- G:s egna ord, sädana de befinnas
uti det K. M:ts proposition bilagda statsrädsprotokol-
let af den 9 Nov. 1847.
Sedan frih. G. utvecklat sin plan för materielens
framtida beståndsdelar, hvilken ansågs blott successivt
kunna utföras, samt framställt den något besynnerliga
satsen, att det var alldeles nödvändigt att fartygens
både antal och beskaffenhet bestämdes nu, eburu deri
kunde förestä väsentliga förändringar sedav, så ytt-
rar han:
Ingendera af dessa fartygscerter (nemligen de
anvarande, blött för segel afsedda linieskeppen och
kanonskonertarne) ingår i den nu underdänigst före-
hvad som då kan och lärer blifva fallet. Man
skall säga: Vi bafva nu en linieflotta af åtta
skepp, men anslagen räcka ej till att underhälla
dem efter tidens fordringar. De flesta af dessa
skepp äro ej af denna beskaffenhet. De sakna
åvgkraft, nog starkt artilleri, tillräckliga dimensio-
ner att bära båda. delarne; vi mäste hafva medel
till byggande af en änglinieskeppsfiotta. :
5) Detta är redan påpekadt medelst anvisande på de
rika medel som regeringen haft och har till sin dis-
position i kreditiverna.
9) Insändarens beräkning af kanonsluparnes betydliga
bemanning och kostnad i jemförelse med kanon-
antalet tillåta vi oss förklara för ensidig och orik-
tig. Vi hafva i tryckta skrifter sett uppgifvas kost-
naden för en kanonslup till blott 6000 rdr, som
dock lärer vara alltför litet, hvaremot 10,000 anses
utgöra i det närmaste det verkliga. Å andra sidan
är kostnaden för linieskepp påtagligen för lägt an-
slagen. I England räknas den till 1000 pund ster-
ling pr kanon. Besinnar man att på linieskepp
blott halfva antalet kanoner kan tjenstgöra på en
gäng, så förändras jemförelseberäkningen, och 100
kanonslupar- Jära då allraminst kunna sättas upp
mot ett linieskepp, hvad gagnet beträffar, utan att
taga i betraktande det ojemförligt olika äfventyret
af förlusten genom fientlig eld.
Att skärgärdsflottans organisation varit försum-
mad lärer ingen neka; denna flotta utgör egentli-
gen en fiytande krigshär; den strider mot fientliga
fartyg, dä dessa anträffas; den förer de gröfsta ka-
noner, och dessa flytande batterier kunna befösta
vigtiga punkter på vår kust, betäcka en landstigen
armås flank och försvara egna förråder; den gör
landstigningar på fientliga kuster, der de äro minst
väntade, medförande ett kraftigt landstignings-
artilleri.
!0) Svaret härpä ligger i en föregående not.
!1) Under de båda sednaste krigen med Ryssland in-
säg dåvarande administration det stora behofvet af
kanonslupar framför de större armerade skärgårds-
fartygen, hvarföre äfven under dessa bäda krig
beslöts byggandet af ett betydligt antal kanonslu-
par; men som derpå tänktes för sent, blefvo de
icke alls färdiga under krigets lopp. Mätte ej nä-