de moln, som nu uti österlandet skockat sig
så hotande öfver czarens hufvud, småningom
draga sig till Polen, för att kanske först just
der urladda sig den åska, som skall komma
det moskovitiska väldet att darra?
Hvem vet? Att så kan komma att ske, är
åtminstone icke omöjligt. Man skulle kanske till
och med kunna påstå, att det i detta ögon
blick har mera sannolikhet för sig, än någon-
sin. Möjligheten af en sådan sakernas vänd-
ning är åtminstone en tillräcklig anledning att
i närvarande ögonblick ännu något närmare
betrakta den tafla, som detta blodbestänkta
fält för czarens regeringsomsorger företett un-
der den tid som förflutit, sedan den sista lem-
ningen af Polens frihet af honom krossades.
Gevast efter Waschaus fall började en fa-
sansfull straffdom att utgå öfver Polen och
dess olycklige invånare. Utan afseende på
rikets lagar, som bjödo att ingen kunde fängs
las utan att genom ransakning och döm vara
förvunnen, och som i likhet med det vestra
Europas rättsgrundsatser hade afskaffat för-
mögenhetskonfiskation såsom straff, infördes
genast det ryska förfarandet emot statsförbry
tare, som icke lemnar någon säkerhet hvar-
ken för pe:sonlig frihet eller för egendom.
Genom de ryska krigsrätternas domar förkla-
rades en mängd polska adelsmän, som anså-
gos hafva understödt upproret, förlustige sitt
adelskap och döm les dels till tvångsarbete,
dels till så kallad kolonisering i Siberiens
skogar, dels till krigstjenst i de siberiska ba-
taljonerna. Konfiskeringar af egendom skedde
i massa; äfven furst Czartoryski, som tagit
flykten till Galizien, förlorade alla sina ofant-
liga egendomar såväl i Polen som i andra
delar af det vestra Ryssland. Universiteterna
i Warschau och Wilna upphäfdes, och deras
rika biblioteker och samlingar fördes till Pe-
tersburg såsom krigsbyte. Andra läroverk och
skolor upphäfdes likaledes, och de, polska
kadetterna flvttades ms:d våld till ryska mi-
litärskolor på olika håll.
I jemförelse med det oinskränkta godtycke,
som de ryska militärmyndigheterna hade ut-
öfvat under de första månaderna efter War-
schaus intagande, förekom det organiska sta-
tutet af den 26 Februari 1832, för hvars in-
nehåll vi redan i korthet redogjort, de arma
polackarne såsom en välgerning. En depu-
tation af landets förnämsta män begaf sig till
Petersburg för att tacka kejsaren och anropa
honom om förbarmande för deras olyckliga
landsmän.
Huru han förbarmade sig, skulle snart visa
sig. Det var icke blott de revolutionära ele-
menter, hvilka lågo i Polackarnes politiska
inrättningar, som skulle med ens utrotas.
Med - den skoningslösaste stränghet vidtogs
hvarje åtgärd, som syntes kunna bidraga till
väfvande af sjelfva derås nationalitet. Så
anbefalldes i Maj 1832, några få veckor se-
dan det organiska statutet blifvit utfärdadt,
en åtgärd, som fyllde hela Europa med fasa.
En kejserlig ukas hade redan i Februari an-
befallt, att myndigheterna skulle taga vård
om de gossar, som hade förlorat sina föräl-
drar och saknade utkomst, samt skicka dem
att uppfostras i militärkolonierna. Denna be-
fallning, måhända ursprungligen gifven i en
menniskovänlig afsigt, verkställdes på det
sätt, att tusentals polska gossar och ynglin-
gar, ifrån 6 till 17 år, lika mycket antingen
de hade sina föräldrar i lifvet eller eja med
våld grepos och bortfördes till det inre af
Ryssland. Det visade sig nu, att det icke så
mycket var fråga om att rädda de arma fader-
och moderlösa i de genom kriget förhärjade
trakterna från undergång, som fastmera att be-
folka de ryska militärkolonierna och att för-
sätta den ungdon af rebeller, som de kej-
serliga militärmyndigheterna tyckte sig se uti
alla polska barn, i en sådan belägenhet, att
de skulle blifva goda ryska undersåter. . Den
18 Maj uppfångades i Warschau alla gossar,
som funnos på gatorna, efter ortens sed kring-
bärande till salu hvarjehanda småsaker, så-
som svafvelstickor, sand, blommor och dy-
likt. Dagen derpå grepos likaledes alla gos-
sar, som infunnit sig i en mängd af stadens
skolor. Alla fördes de till en kasern. Se-
dan man der först rakat af dem håret, kasta-
des de på vagnar, hvilka snart med sitt dån
under bortrullandet genom gatorna öfverrö-
stade mödrarnes jemmer och klagorop. En-
dast det minsta antalet af de arma barnen
uppnådde sin bestämmelseort. Tre fjerdede-
lar skola under vägen hafva omkommit ge-
nom brist på vård, dålig föda, ångest och
förtviflan.
Men det var icke blott barn, som bortför-
des till det inre Ryssland. Ehuru en stor del
af Polens manliga befolkning redan genom
kriget hade borttagits på slagfälten, i lands-
flykt eller i rysk fångenskap, utskrefs likväl ge-
nast en allmän rekrytering öfver hela konungari-
ket, och i stället för att vid en sådan i det
egentliga Ryssland vanligen en :ast uttogos 2
man på 500 manliga invånare, så blefvo hör
20 man bland 500 uttagna till rysk krigs-
tjenst. Men att vara rekryt i rysk krigstjenst
et vill för sjelfva ryssen säga detsamma som
att dagligen örfilas, nypas, piskas, sargas,
samt att tillika under allt detta svälta, med
ett ord att behandlas värre än ett kreatur.
Och hvad skulle: väl då polackarne hafva att
vänta? I många trakter flydde de polska
bönderna hoptals till.skogarne för att undgå
rekryteringen. Men deras läge förbättrades
icke derigenom. Kossacker utskickades i alla
riktningar för att hålla jagt efier de flyende
och taga de motspänstige tillfånga; och den
som vågade sätta sig till motvärn nedsköts
eller hudflängdes, icke sällan till döds. Detta
rekryteringssystem har allt framgent i Polen
fortsatts med den skoningslöshet, att man hört
resande, som för några år sedan besökt detta
land, försäkra att af hela den manliga be-
folkningen i flera trakter föga annat än gub-
bar och barn återstått, så att qvinnor måst
odla jorden, om denna icke skulle råka i van-
häfd. De flesta män i kraftfull ålder hade
instuckits i de ryska regementena och före-
trädesvis skickats till kaukasiska armen för
att nedskjutas af tscherkesserna.
Den hemliga polisen med detta system af