de moln, som nu uti österlandet skockat sig så hotande öfver czarens hufvud, småningom draga sig till Polen, för att kanske först just der urladda sig den åska, som skall komma det moskovitiska väldet att darra? Hvem vet? Att så kan komma att ske, är åtminstone icke omöjligt. Man skulle kanske till och med kunna påstå, att det i detta ögon blick har mera sannolikhet för sig, än någonsin. Möjligheten af en sådan sakernas vändning är åtminstone en tillräcklig anledning att i närvarande ögonblick ännu något närmare betrakta den tafla, som detta blodbestänkta fält för czarens regeringsomsorger företett under den tid som förflutit, sedan den sista lemningen af Polens frihet af honom krossades. Gevast efter Waschaus fall började en fasansfull straffdom att utgå öfver Polen och dess olycklige invånare. Utan afseende på rikets lagar, som bjödo att ingen kunde fängs las utan att genom ransakning och döm vara förvunnen, och som i likhet med det vestra Europas rättsgrundsatser hade afskaffat förmögenhetskonfiskation såsom straff, infördes genast det ryska förfarandet emot statsförbry tare, som icke lemnar någon säkerhet hvarken för pe:sonlig frihet eller för egendom. Genom de ryska krigsrätternas domar förklarades en mängd polska adelsmän, som ansågos hafva understödt upproret, förlustige sitt adelskap och döm les dels till tvångsarbete, dels till så kallad kolonisering i Siberiens skogar, dels till krigstjenst i de siberiska bataljonerna. Konfiskeringar af egendom skedde i massa; äfven furst Czartoryski, som tagit flykten till Galizien, förlorade alla sina ofantliga egendomar såväl i Polen som i andra delar af det vestra Ryssland. Universiteterna i Warschau och Wilna upphäfdes, och deras rika biblioteker och samlingar fördes till Petersburg såsom krigsbyte. Andra läroverk och skolor upphäfdes likaledes, och de, polska kadetterna flvttades ms:d våld till ryska militärskolor på olika håll. I jemförelse med det oinskränkta godtycke, som de ryska militärmyndigheterna hade utöfvat under de första månaderna efter Warschaus intagande, förekom det organiska statutet af den 26 Februari 1832, för hvars innehåll vi redan i korthet redogjort, de arma polackarne såsom en välgerning. En deputation af landets förnämsta män begaf sig till Petersburg för att tacka kejsaren och anropa honom om förbarmande för deras olyckliga landsmän. Huru han förbarmade sig, skulle snart visa sig. Det var icke blott de revolutionära elementer, hvilka lågo i Polackarnes politiska inrättningar, som skulle med ens utrotas. Med den skoningslösaste stränghet vidtogs hvarje åtgärd, som syntes kunna bidraga till väfvande af sjelfva derås nationalitet. Så anbefalldes i Maj 1832, några få veckor sedan det organiska statutet blifvit utfärdadt, en åtgärd, som fyllde hela Europa med fasa. En kejserlig ukas hade redan i Februari anbefallt, att myndigheterna skulle taga vård om de gossar, som hade förlorat sina föräldrar och saknade utkomst, samt skicka dem att uppfostras i militärkolonierna. Denna befallning, måhända ursprungligen gifven i en menniskovänlig afsigt, verkställdes på det sätt, att tusentals polska gossar och ynglingar, ifrån 6 till 17 år, lika mycket antingen de hade sina föräldrar i lifvet eller eja med våld grepos och bortfördes till det inre af Ryssland. Det visade sig nu, att det icke så mycket var fråga om att rädda de arma faderoch moderlösa i de genom kriget förhärjade trakterna från undergång, som fastmera att befolka de ryska militärkolonierna och att försätta den ungdon af rebeller, som de kejserliga militärmyndigheterna tyckte sig se uti alla polska barn, i en sådan belägenhet, att de skulle blifva goda ryska undersåter. . Den 18 Maj uppfångades i Warschau alla gossar, som funnos på gatorna, efter ortens sed kringbärande till salu hvarjehanda småsaker, såsom svafvelstickor, sand, blommor och dylikt. Dagen derpå grepos likaledes alla gossar, som infunnit sig i en mängd af stadens skolor. Alla fördes de till en kasern. Sedan man der först rakat af dem håret, kastades de på vagnar, hvilka snart med sitt dån under bortrullandet genom gatorna öfverröstade mödrarnes jemmer och klagorop. Endast det minsta antalet af de arma barnen uppnådde sin bestämmelseort. Tre fjerdedelar skola under vägen hafva omkommit genom brist på vård, dålig föda, ångest och förtviflan. Men det var icke blott barn, som bortfördes till det inre Ryssland. Ehuru en stor del af Polens manliga befolkning redan genom kriget hade borttagits på slagfälten, i landsflykt eller i rysk fångenskap, utskrefs likväl genast en allmän rekrytering öfver hela konungariket, och i stället för att vid en sådan i det egentliga Ryssland vanligen en :ast uttogos 2 man på 500 manliga invånare, så blefvo hör 20 man bland 500 uttagna till rysk krigstjenst. Men att vara rekryt i rysk krigstjenst et vill för sjelfva ryssen säga detsamma som att dagligen örfilas, nypas, piskas, sargas, samt att tillika under allt detta svälta, med ett ord att behandlas värre än ett kreatur. Och hvad skulle: väl då polackarne hafva att vänta? I många trakter flydde de polska bönderna hoptals till.skogarne för att undgå rekryteringen. Men deras läge förbättrades icke derigenom. Kossacker utskickades i alla riktningar för att hålla jagt efier de flyende och taga de motspänstige tillfånga; och den som vågade sätta sig till motvärn nedsköts eller hudflängdes, icke sällan till döds. Detta rekryteringssystem har allt framgent i Polen fortsatts med den skoningslöshet, att man hört resande, som för några år sedan besökt detta land, försäkra att af hela den manliga befolkningen i flera trakter föga annat än gubbar och barn återstått, så att qvinnor måst odla jorden, om denna icke skulle råka i vanhäfd. De flesta män i kraftfull ålder hade instuckits i de ryska regementena och företrädesvis skickats till kaukasiska armen för att nedskjutas af tscherkesserna. Den hemliga polisen med detta system af