lige, hvars röst vi hört, sade Philip med beständhet. Vi hafva gått igenom hvalf lika farliga som detta; dessa pelare, som stå sedan århundraden, skulle de icke stå ännu nå— Gå framför oss, Hartman; jag änner icke igen mig i detta kaos., Den gamle vägvisaren sökte orientera sig. Jemmerropen komma derifrån,, sade han och pekade på en gång, som gick ifrån ett hörn af atelieren; den vägen måste också föra oss direkte till trappan från Val-de-Gråce.v I Guds namn, lätom oss då taga den! svarade Philip. Och utan att tänka på de försigtighetsmått Salomon anbefallt dem, sprang han framåt. Den modige unge mannen skulle just skynda ina i gången, då tysken, som hittills gått helt långsamt och på tåspetsarne, liksom om han fruktatatt jorden skulle försvinna under hans fötter, störtade efter honom och fattade hans arm: Gå icke längre,, sade han med sakta men genomträngande röst, vi kunna ej taga vägen genom denna gång ... se. Han visade på hvalfvet. Men för att förklara vägvisarens förbud, äro vi tvungne att gifva några tekniska detaljer öfver de underjordiska gångarne. Uti hålorna under Paris och i de flesta underjordiska hvalf sker ofta långsamma, nästan obemärkliga instörtningar, som kallas jordfall eller vanligtvis klockor. Först 10ssnar en liten sten, ett sandkorn, från taket och nedfaller på! marken. Några timmar sednare, dagen derpå, de följande dagarne, nedfaller alltjerat ny sand och nya stenar; omärkligt ökas spillrorna till en pyramid, under det rutt hvalfvet urhålkas likt en dom öfver den. från detta ögonblick är klockan börjad, den r med mer eller mindre hastighet, men ill: den onpphörligt. Ofta går det flera år