lige, hvars röst vi hört, sade Philip med be-
ständhet. Vi hafva gått igenom hvalf lika
farliga som detta; dessa pelare, som stå se-
dan århundraden, skulle de icke stå ännu nå-
— Gå framför oss, Hartman; jag
änner icke igen mig i detta kaos.,
Den gamle vägvisaren sökte orientera sig.
Jemmerropen komma derifrån,, sade han
och pekade på en gång, som gick ifrån ett
hörn af atelieren; den vägen måste också föra
oss direkte till trappan från Val-de-Gråce.v
I Guds namn, lätom oss då taga den!
svarade Philip.
Och utan att tänka på de försigtighetsmått
Salomon anbefallt dem, sprang han framåt.
Den modige unge mannen skulle just skynda
ina i gången, då tysken, som hittills gått helt
långsamt och på tåspetsarne, liksom om han
fruktatatt jorden skulle försvinna under hans
fötter, störtade efter honom och fattade hans
arm:
Gå icke längre,, sade han med sakta men
genomträngande röst, vi kunna ej taga vä-
gen genom denna gång ... se.
Han visade på hvalfvet.
Men för att förklara vägvisarens förbud,
äro vi tvungne att gifva några tekniska de-
taljer öfver de underjordiska gångarne.
Uti hålorna under Paris och i de flesta un-
derjordiska hvalf sker ofta långsamma, nä-
stan obemärkliga instörtningar, som kallas
jordfall eller vanligtvis klockor. Först 10ss-
nar en liten sten, ett sandkorn, från taket
och nedfaller på! marken. Några timmar sed-
nare, dagen derpå, de följande dagarne, ned-
faller alltjerat ny sand och nya stenar; omärk-
ligt ökas spillrorna till en pyramid, under det
rutt hvalfvet urhålkas likt en dom öfver den.
från detta ögonblick är klockan börjad, den
r med mer eller mindre hastighet, men
ill:
den onpphörligt. Ofta går det flera år