åt, innan den uppnår en ansenlig höjd; men
då kan den minsta händelse, det aflägsna
rullandet af en vagn-på jordytan; den obe-
tydligaste atmosferiska förändring åstadkom-
ma ett jordras, som krossar allt i dess väg.
En dyhk klocka hade bildat sig i öppnin-
gen till den gång, uti hvilken Philip ville
vika af. Pyramiden stängde nästan helt och
hållet ingången och lyktorna kunde icke upp-
lysa dömens höjd, som sträckte sig öfver den.
Men det var isynnerhet en sak, som i så hög
grad uppväckt den gamle stenbrytarens oro:
han såg några sandkorn och några småstenar
lossna fiån hvalfvet och utan buller nedfalla
på de andra, och att dömma efter klockans
utseende skulle den obetydligaste omständig-
het kunna förorsaka ett förfärligt instörtande.
Salomon Hartman förklarade det i få ord,
men hvarken Chavigny eller Lussan förstodo
den rysliga fara, hvaraf de hotades.
Det gör ingenting! vi måste igenomp, sade
ip.
Ja, vi måste igenom, upprepade abben.
Den gamle vägvisaren sökte ännu att hejda
dem, men jemmerropen förnyades nu mera
klagande än förut. Rösten hade närmat sig,
utan tvifvel hade man varseblifvit ljussken
och skyndat åt det håll, hvarifrån det syntes.
Snart hördes till och med tydligt följande
ord, sagde med den mest sönderslitande röst.
Om ;j ären christne, så bistån migl!
Denna bön besegrade de begge vännernas
sista tvekan, de ville störta in uti gången,
men Salomon Hartman fattade i deras kläder
och oaktadt deras förtviflade ansträngningar,
fasthöll han dem; med en af vrede darrande
röst utropade han:
Vid alla djeflar stån stilla!,.. den deri
muntergöken kan lika gerna gå till er, som
ni till honom.
Knappt hade han slutat, innan den förut-