(landshöfdingen friherre Rålamb, biskop Heur-
lin, revisionssekreteraren Faxe, kammarrådet:
Cassel och fullmäktigen i riksgäldskontoret;j
Hans Jansson), hade fullgjort sitt uppdrag d. ;j
2 Okt. 1839. Sedan komiterades förslag, i
de väsentligaste delar godkäadt af 1840 års;
ständer, ytterligare undergått en pröfning efi
konungens befallningshafvande i samråd med
häradshöfdingar och andra personer, samt kam- i
markollegii och högsta domstolens utlåtanden
afgifvits (det sistnämnda den 2 Maj 1844), ut-
färdades omsider efter nio års förlopp nu gäl-
lande förordning i ämnet den 13 Juli 1853.
Denna författning skiljer sig ifrån den förut
gällande hvad hemmansklyfning beträffar huf-
vudsakligen deruti, att intet hemman utan
föregående undersökning eller särskild tillå-
telse får klyfvas till mindre del än Yg:dels
mantal; att ifall genora köp, skifte eller gåfva
sådan klyfning sker, då må afbandlingen der-
om icke lagföljas; att undersökning rörande
besutenhet verkställes af tvenne personer, ut-
sedde inom socknenämnd. I afseende på jord-
afsöndring åter stadgas, att ingen sådan må
hädanefter ske för alltid under full eganderätt,
utan såvida den lägenhet, som afsöndras må,
anses kunna bilda enahanda besutenhet som
i afseende på hemmansklyfning är stadgad;
hvilket beror på undersökningsnämndens pröf-
ning.
Svenska allmogens missnöje med den nya
författningen uttalade sig uti flere inom bon-
deståndet väckta motioner, åsyftande dels dess
upphäfvande dels ändringar i väsentliga punk-
ter. Så yrkades af Tobias Lind från Bohus
län båda författningarnes (1827 års och den
sednastes) upphäfvande, emedan orsaken till
det med rätta öfverklagade stattorparesystemet
och de beklagliga utflyttningarne till främ-
mande land egentligen vore att söka i de
stadganden, som lägga hinder i vägen för
jords förvärfvande. I händelse detta förslag
skulle anses alltför genomgripande, föreslog
motionären s,:dels mantal såsom minimum
för besutenhet, der ingen binäring kan påräk-
nas; i annat fall Y-,:dels mantal. Uti denna
motion hade flere af bondeståndets ledamöter
instämt: Johannes Nilsson från samma län,
hvilken, med förmälan att förordningen ej stad -
gade huru förfaras bör vid arfskiften, då min-
dre delar än Y4:dels mantal hvarken kunna lö-
sas, intecknas eller afyttras, föreslog författ-
ningens upphäfvande och utfärdande af en ny,
hvarigenom tillstånd till obegränsad hemmans-
klyfning lemnades; Nyqvist från Werm-
lands län, hvilken, efter att hafva lemnat åt-
skilliga upplysningar om förhållandet i nämnue
län (der hemman funnes, på hvilka 1200 pe:-
soner hade sin bergning), äfvenledes påyrkade
författningens upphäfvande. Denna motion
åtföljdes af en petition med sjuttiosju under-
skrifter. Johan Petter Andreasson från Elfs-
borgs län anmärkte det otydliga och ofull-
ständiga i författningen, huru af jordabalkens
fem laga fång här endast trenne vore omför-
mälda, huru förvecklingar i fråga om arfskif-
ten skulle uppkomma m. m., hvarföre han yr-
kade att författningen skulle upphäfvas och
förut gällande stadgar varda bibehållna, Lars
Gustaf Sandberg ifrån Westerbottens län före-
slog endast upphäfvande af det stadgande, som
förbjuder, att afhandling om köp, skifte eller
gåfva må, innan klyfningen godkänts, lagföl-
jas. Erik Ersson från Gefleborgs län föreslog
1 tunnland såsom minimum för afsöndringar
då binäringar kunde påräknas, i annan hän-
delse 2 tunnland. Magnus Månsson från Öster-
götland föreslog att utjordar och urfjell måtte
utan afseende å egovidd, i fall öfverenskom-
melse derom kunde träffas med innehafvarne,
få återköpas till stamhemmanet. Dessutom
hade prosten Qviding föreslagit en undersök-
ning till utrönande dels af alla i strid med
1827 års förordning skedda hemmansklyfnin-
gar och jordafsöndringar, dels ock afalla en-
ligt äldre författningar olagliga hemmansaf-
hysningar, samt i förening dermed åtgärder
att återbringa de förra till besutenhet och
förse de afhysta hemmanen med landtbönder;
att hofveri- och stattorparesystemet måtte af-
skaffas, backstuguväsendet inskränkas o.s.v.
Lag- och ekonomiutskotten stannade här-
öfver i följande beslut: 1:o Att 3 och 19
mom. af 1 S i författningen (innehållande för-
bud emot utfärdande af uppbud å de mindre
än Yg:dels mantal utgörande hemmansdelar,
hvilka medelst köp, skifte eller gåfva blifvit
utklufna, så framt ej afhandlingen derom ef- 1
ter förutgången undersökning blifvit godkänd);
2:0o att I mom. i samma skulle erhålla en
förändrad lydelse, hvarigenom bestämdes huru
lösningsanspråk skulle vid domstol fullföljas,
samt att egare af hemmansdelar, hvilka utan :
skedd undersökning blifvit klufna i mindre
delar än i allmänhet för orten är tillåtet, fort-
farande skulle vara underkastade det lösnings-
anspråk, som i 1827 års författning 1 kap. 51.
S stadgas; 3:o att förordnas måtte, det för de
orter i riket, der den för på viss tid ellerl:
lifstid afsöndrad lägenhet i 1827 års förord- ;
ning bestämda minsta jordrymd i anseende
till skiljaktiga förhållanden kan undantagsvis
tåla nedsättning, konungens befallningshafvan-
de må :ega att efter samråd med sakkunnige
män inom länet derom afgifva underdånigt
förslag, samt derefter för hvarje sådan ort
bes ämma den minsta rymd, hvartill afsön-
dring af jord må verkställas. Sistnämnde
punkt, hvarigenom Erik Erssons motion för-
kastades, blef inom utskotten afgjord med
dan förgeslade sedeln.