(landshöfdingen friherre Rålamb, biskop Heurlin, revisionssekreteraren Faxe, kammarrådet: Cassel och fullmäktigen i riksgäldskontoret;j Hans Jansson), hade fullgjort sitt uppdrag d. ;j 2 Okt. 1839. Sedan komiterades förslag, i de väsentligaste delar godkäadt af 1840 års; ständer, ytterligare undergått en pröfning efi konungens befallningshafvande i samråd med häradshöfdingar och andra personer, samt kami markollegii och högsta domstolens utlåtanden afgifvits (det sistnämnda den 2 Maj 1844), utfärdades omsider efter nio års förlopp nu gällande förordning i ämnet den 13 Juli 1853. Denna författning skiljer sig ifrån den förut gällande hvad hemmansklyfning beträffar hufvudsakligen deruti, att intet hemman utan föregående undersökning eller särskild tillåtelse får klyfvas till mindre del än Yg:dels mantal; att ifall genora köp, skifte eller gåfva sådan klyfning sker, då må afbandlingen derom icke lagföljas; att undersökning rörande besutenhet verkställes af tvenne personer, utsedde inom socknenämnd. I afseende på jordafsöndring åter stadgas, att ingen sådan må hädanefter ske för alltid under full eganderätt, utan såvida den lägenhet, som afsöndras må, anses kunna bilda enahanda besutenhet som i afseende på hemmansklyfning är stadgad; hvilket beror på undersökningsnämndens pröfning. Svenska allmogens missnöje med den nya författningen uttalade sig uti flere inom bondeståndet väckta motioner, åsyftande dels dess upphäfvande dels ändringar i väsentliga punkter. Så yrkades af Tobias Lind från Bohus län båda författningarnes (1827 års och den sednastes) upphäfvande, emedan orsaken till det med rätta öfverklagade stattorparesystemet och de beklagliga utflyttningarne till främmande land egentligen vore att söka i de stadganden, som lägga hinder i vägen för jords förvärfvande. I händelse detta förslag skulle anses alltför genomgripande, föreslog motionären s,:dels mantal såsom minimum för besutenhet, der ingen binäring kan påräknas; i annat fall Y-,:dels mantal. Uti denna motion hade flere af bondeståndets ledamöter instämt: Johannes Nilsson från samma län, hvilken, med förmälan att förordningen ej stad gade huru förfaras bör vid arfskiften, då mindre delar än Y4:dels mantal hvarken kunna lösas, intecknas eller afyttras, föreslog författningens upphäfvande och utfärdande af en ny, hvarigenom tillstånd till obegränsad hemmansklyfning lemnades; Nyqvist från Wermlands län, hvilken, efter att hafva lemnat åtskilliga upplysningar om förhållandet i nämnue län (der hemman funnes, på hvilka 1200 pe:soner hade sin bergning), äfvenledes påyrkade författningens upphäfvande. Denna motion åtföljdes af en petition med sjuttiosju underskrifter. Johan Petter Andreasson från Elfsborgs län anmärkte det otydliga och ofullständiga i författningen, huru af jordabalkens fem laga fång här endast trenne vore omförmälda, huru förvecklingar i fråga om arfskiften skulle uppkomma m. m., hvarföre han yrkade att författningen skulle upphäfvas och förut gällande stadgar varda bibehållna, Lars Gustaf Sandberg ifrån Westerbottens län föreslog endast upphäfvande af det stadgande, som förbjuder, att afhandling om köp, skifte eller gåfva må, innan klyfningen godkänts, lagföljas. Erik Ersson från Gefleborgs län föreslog 1 tunnland såsom minimum för afsöndringar då binäringar kunde påräknas, i annan händelse 2 tunnland. Magnus Månsson från Östergötland föreslog att utjordar och urfjell måtte utan afseende å egovidd, i fall öfverenskommelse derom kunde träffas med innehafvarne, få återköpas till stamhemmanet. Dessutom hade prosten Qviding föreslagit en undersökning till utrönande dels af alla i strid med 1827 års förordning skedda hemmansklyfningar och jordafsöndringar, dels ock afalla enligt äldre författningar olagliga hemmansafhysningar, samt i förening dermed åtgärder att återbringa de förra till besutenhet och förse de afhysta hemmanen med landtbönder; att hofverioch stattorparesystemet måtte afskaffas, backstuguväsendet inskränkas o.s.v. Lagoch ekonomiutskotten stannade häröfver i följande beslut: 1:o Att 3 och 19 mom. af 1 S i författningen (innehållande förbud emot utfärdande af uppbud å de mindre än Yg:dels mantal utgörande hemmansdelar, hvilka medelst köp, skifte eller gåfva blifvit utklufna, så framt ej afhandlingen derom ef1 ter förutgången undersökning blifvit godkänd); 2:0o att I mom. i samma skulle erhålla en förändrad lydelse, hvarigenom bestämdes huru lösningsanspråk skulle vid domstol fullföljas, samt att egare af hemmansdelar, hvilka utan : skedd undersökning blifvit klufna i mindre delar än i allmänhet för orten är tillåtet, fortfarande skulle vara underkastade det lösningsanspråk, som i 1827 års författning 1 kap. 51. S stadgas; 3:o att förordnas måtte, det för de orter i riket, der den för på viss tid ellerl: lifstid afsöndrad lägenhet i 1827 års förord; ning bestämda minsta jordrymd i anseende till skiljaktiga förhållanden kan undantagsvis tåla nedsättning, konungens befallningshafvande må :ega att efter samråd med sakkunnige män inom länet derom afgifva underdånigt förslag, samt derefter för hvarje sådan ort bes ämma den minsta rymd, hvartill afsöndring af jord må verkställas. Sistnämnde punkt, hvarigenom Erik Erssons motion förkastades, blef inom utskotten afgjord med dan förgeslade sedeln.