Jräddning utom sitt fäderneslands gränser, utan
råkade i rysk fångenskap? - Låtom oss höra
hvad den ofvannämde engelske författaren,
dhvilken sjelf i Ryssland skaffat sig underrät-
telser;om deråg öde, har att derom berätta.
Ett ädelmodigt hjerta,, säger han, skulle, ef-
ter att hafva underkufvat Polen, hafva åtnöjt
(sig med att pålägga det eröfringens hårda la-
gar. Nikolaus ville icke uti polackarne se an-
nat än upproriska undersåter, hemfallne till
d det förfärligaste straff; han räknade dem till
klassen af fega !önnmördare, och nekade dem
dtill och med den pardon, som man vanligen
skänker åt pulitiska förbrytelser vid högtid-
liga tillfällen, då en amnesti kan, utan någon
I fara, användas. Reguliera armåer hade stridt
emot hvarandra och kejsaren hade sjelf emot-
Ttagit sina motståndares deputationer; men när
striden var slutad, tvingade man de fångar,
som med: hjeltemod stridt på slagfältet, hvilka
icke hade underkastat sig, och som endast
hade gifvit sig i förtroende till ett kar el, att
tjena i sina fienders leder, och enrollerade
dem uti armeåens kårer, der de uppfordrades
att aflägga trohetsed åt kejsaren. Men äfven
detta var ej nog för deras förföljare; en hopp-
lös träldom, en evig landsflykt ansågs allt för
ringa. Man tvingade dem derföre att välja
emellan en ed, som bekräftade deras egen
förnedring, och de förfärligaste kroppsstraff.
ögon deras, i gräsliga marter, döende kam-
rater. Djefvulska barbari, som fortsattes ända
till dess: den sistes af dessa olyckliga död
undanryckte dem den menskliga grymbetenl,
Må manicke tro att detta är en öfverdrif-
ven beskrifning om något som händt uti nå-
granna berättelsen om hvad gom timat vid
slutet af polska kriget, uti staden Cronstadt,
knappt tre mil från Petersburg; en punkt den
mest tillgängliga för beröringen med vestra
Europa. Flera hundrade polska fångar, an-
att svärja trohetsed åt kejsaren, hvilket de
efter man, spöslita dem, men detta oaktadt
med en ståndaktighet, som måste anses be-
undransvärd, ådagalagd för hvilken sak som
helst. Tidtals återförde man dem stympade
talet såsom obotliga krymplingar, för att fram-
släpa sitt förfärliga lif, sammankedjade med
missdådare.
Alla dessa gräsligheter egde rum under
ögonen af Kronstadts invånare, de räckte flera
veckor, och utfördes, om ej på kejsarens be-
fallning, dock sannolikt med hans vetskap.,
tillfällen. Man har prisat honom derföre, att
han icke dömde någon enda ens af revolu-
tionens anstiftare till döden f), och man har
bland annat, såsom bevis på hans mildhet,
anfört, att under nitton år af hans regerings-
tid endast sju personer skola hafva blifvit
dömda till döden. Vi veta icke, om detta är
sannt, ej heller om förhållandet varit ena-
handa äfven under de senare åren af hans
regeringstid. Men äfven om så vore, om
också inga egentliga dödsdomar blifvit fällda,
så hindrar likväl icke detta, att i sjelfva ver-
ket genom bödelns hand under Nikolai rege-
ring flera personer kunna hafva omkommit
än under alla föregående regeringar tillsam-
mans. Man halshugger icke mera, det är
sannt; man spetsar icke, såsom fordom; man
upphänger icke fångarne på jernkrokar, fä-
hafva hudflängts, tills döden följt. För poli-
tiska brott hafva tusentals menniskor under-
sliter musklerna och rycker från benen stora
köttflingor; de dö antingen få dagar derefter
aller, om de öfverlefva torturen för ögonblic-
handling har man underkastat menniskor,
hvilkas enda brott är att hafva vägrat att af-
svärja sina fäders frihet, som blifvit dem af
Europa tillförsäkrad, någon gång äfven såda-
na, hvilkas enda brott varit att hafva vägrat
afsvärja sina fäders tro.
Den ed, som så många af de olycklige po-
lackarne ända uti den qvalfullaste död vägrade
att underkasta sig, var den, hvarigenom de
ålades att erkänna den ryska czaren såsom
Polens sjelfherskare, i stället för att han en-
ligt den af honom sjelf besvurna författnin-
gen endast var deras konstitutionelle konung.
Polens konstitution tillintetgjordes nemligen i
följd af upproret genom ett penndrag af kej-
saren, eller — såsom det heter på det rysk-
diplomatiska språket — dess författning er-
höll genom det organiska statutet af den 26
Febr. 1832 en förändrad gestalt,, Denna så
kallade förändrade gestalt bestod deruti, att
Polen blef, alla fördrag och eder till trots,
såsom en provins införlifvadt med Ryssland,
att dess riksdag förklarades afskaffad, och att
dess krigshär upphäfdes såsom en nationell,
för att dess officerare och soldater numera i
stället skulle instickas här och der i de ryska
regementena.
Kejsaren lofvade visserligen äfven, att Po-
len skulle få en särskilt förvaltning under en
af kejsaren utnämd ståthållare och att polec-
kerna skulle få åtnjuta borgerlig frihet och
skydd för sin egendom samt behålla sin reli-
gion, som hos flertalet är den romersk-katol-
ska. Men huru dessa senare löften blifvit
hållna, kan man ana af de förtviflans jemmer-
rop, som någon gång banat sig väg till Eu-
ropas öron ur den hemska, af spioner, böd-
lar, ukaser och Siberien omftöcknade natt.
Alla de som nekade att äflägga denna ed, l:
blefvo dömde till spöstraff; och de undergingn )
det, den ena efter den andra, lika så under-
gifna denna martyrdomyjlika så ståndaktiga uti
sitt nekande, som om de icke egt under Jsina I
gon aflägsen del utaf riket: det är den nog-l
vände vid fästningsbyggnaden, bletvo ålagdal
likväl enstämmigt afslogo. Man lät då, man
fortforo de flesta uti sitt nekande, och dettal
och blodiga, men okufliga uti sitt hjeltemod, )
för att ånyo undergå samma straff, ända tilll
dess deras till trasor sargade kroppar kasta-l
I des i en kärra och fördes, somliga till graf-
ven, andra till hospitalet; då icke döden gjorde
ett slut på deras lidande, lemnade de hospi-
Sådan var den mildhet, för hvilken åtskil-
liga historieskrifvare icke blygas att prisa
kejsar Nikolaus både vid detta och andral
stade i refbenen, såsom förr varit seden il
Ryssland; men hela skaror af polska fångar
gått knut- och plitt-straffet, hvilket sönder-
set, omkomma de på vägen till Siberien, dit!
de ofördröjligen sändas. Denna förfärliga be-1