Jräddning utom sitt fäderneslands gränser, utan råkade i rysk fångenskap? Låtom oss höra hvad den ofvannämde engelske författaren, dhvilken sjelf i Ryssland skaffat sig underrättelser;om deråg öde, har att derom berätta. Ett ädelmodigt hjerta,, säger han, skulle, efter att hafva underkufvat Polen, hafva åtnöjt (sig med att pålägga det eröfringens hårda lagar. Nikolaus ville icke uti polackarne se annat än upproriska undersåter, hemfallne till d det förfärligaste straff; han räknade dem till klassen af fega !önnmördare, och nekade dem dtill och med den pardon, som man vanligen skänker åt pulitiska förbrytelser vid högtidliga tillfällen, då en amnesti kan, utan någon I fara, användas. Reguliera armåer hade stridt emot hvarandra och kejsaren hade sjelf emotTtagit sina motståndares deputationer; men när striden var slutad, tvingade man de fångar, som med: hjeltemod stridt på slagfältet, hvilka icke hade underkastat sig, och som endast hade gifvit sig i förtroende till ett kar el, att tjena i sina fienders leder, och enrollerade dem uti armeåens kårer, der de uppfordrades att aflägga trohetsed åt kejsaren. Men äfven detta var ej nog för deras förföljare; en hopplös träldom, en evig landsflykt ansågs allt för ringa. Man tvingade dem derföre att välja emellan en ed, som bekräftade deras egen förnedring, och de förfärligaste kroppsstraff. ögon deras, i gräsliga marter, döende kamrater. Djefvulska barbari, som fortsattes ända till dess: den sistes af dessa olyckliga död undanryckte dem den menskliga grymbetenl, Må manicke tro att detta är en öfverdrifven beskrifning om något som händt uti någranna berättelsen om hvad gom timat vid slutet af polska kriget, uti staden Cronstadt, knappt tre mil från Petersburg; en punkt den mest tillgängliga för beröringen med vestra Europa. Flera hundrade polska fångar, anatt svärja trohetsed åt kejsaren, hvilket de efter man, spöslita dem, men detta oaktadt med en ståndaktighet, som måste anses beundransvärd, ådagalagd för hvilken sak som helst. Tidtals återförde man dem stympade talet såsom obotliga krymplingar, för att framsläpa sitt förfärliga lif, sammankedjade med missdådare. Alla dessa gräsligheter egde rum under ögonen af Kronstadts invånare, de räckte flera veckor, och utfördes, om ej på kejsarens befallning, dock sannolikt med hans vetskap., tillfällen. Man har prisat honom derföre, att han icke dömde någon enda ens af revolutionens anstiftare till döden f), och man har bland annat, såsom bevis på hans mildhet, anfört, att under nitton år af hans regeringstid endast sju personer skola hafva blifvit dömda till döden. Vi veta icke, om detta är sannt, ej heller om förhållandet varit enahanda äfven under de senare åren af hans regeringstid. Men äfven om så vore, om också inga egentliga dödsdomar blifvit fällda, så hindrar likväl icke detta, att i sjelfva verket genom bödelns hand under Nikolai regering flera personer kunna hafva omkommit än under alla föregående regeringar tillsammans. Man halshugger icke mera, det är sannt; man spetsar icke, såsom fordom; man upphänger icke fångarne på jernkrokar, fähafva hudflängts, tills döden följt. För politiska brott hafva tusentals menniskor undersliter musklerna och rycker från benen stora köttflingor; de dö antingen få dagar derefter aller, om de öfverlefva torturen för ögonblichandling har man underkastat menniskor, hvilkas enda brott är att hafva vägrat att afsvärja sina fäders frihet, som blifvit dem af Europa tillförsäkrad, någon gång äfven sådana, hvilkas enda brott varit att hafva vägrat afsvärja sina fäders tro. Den ed, som så många af de olycklige polackarne ända uti den qvalfullaste död vägrade att underkasta sig, var den, hvarigenom de ålades att erkänna den ryska czaren såsom Polens sjelfherskare, i stället för att han enligt den af honom sjelf besvurna författningen endast var deras konstitutionelle konung. Polens konstitution tillintetgjordes nemligen i följd af upproret genom ett penndrag af kejsaren, eller — såsom det heter på det ryskdiplomatiska språket — dess författning erhöll genom det organiska statutet af den 26 Febr. 1832 en förändrad gestalt,, Denna så kallade förändrade gestalt bestod deruti, att Polen blef, alla fördrag och eder till trots, såsom en provins införlifvadt med Ryssland, att dess riksdag förklarades afskaffad, och att dess krigshär upphäfdes såsom en nationell, för att dess officerare och soldater numera i stället skulle instickas här och der i de ryska regementena. Kejsaren lofvade visserligen äfven, att Polen skulle få en särskilt förvaltning under en af kejsaren utnämd ståthållare och att poleckerna skulle få åtnjuta borgerlig frihet och skydd för sin egendom samt behålla sin religion, som hos flertalet är den romersk-katolska. Men huru dessa senare löften blifvit hållna, kan man ana af de förtviflans jemmerrop, som någon gång banat sig väg till Europas öron ur den hemska, af spioner, bödlar, ukaser och Siberien omftöcknade natt. Alla de som nekade att äflägga denna ed, l: blefvo dömde till spöstraff; och de undergingn ) det, den ena efter den andra, lika så undergifna denna martyrdomyjlika så ståndaktiga uti sitt nekande, som om de icke egt under Jsina I gon aflägsen del utaf riket: det är den nog-l vände vid fästningsbyggnaden, bletvo ålagdal likväl enstämmigt afslogo. Man lät då, man fortforo de flesta uti sitt nekande, och dettal och blodiga, men okufliga uti sitt hjeltemod, ) för att ånyo undergå samma straff, ända tilll dess deras till trasor sargade kroppar kasta-l I des i en kärra och fördes, somliga till grafven, andra till hospitalet; då icke döden gjorde ett slut på deras lidande, lemnade de hospiSådan var den mildhet, för hvilken åtskilliga historieskrifvare icke blygas att prisa kejsar Nikolaus både vid detta och andral stade i refbenen, såsom förr varit seden il Ryssland; men hela skaror af polska fångar gått knutoch plitt-straffet, hvilket sönderset, omkomma de på vägen till Siberien, dit! de ofördröjligen sändas. Denna förfärliga be-1