TEA BKIARAISVURTVA ARA MIARSAAR VVAR MVAJPAEV oo NPR de turkiska fästningarne vid Donau: Kejsaren infann sig sjelf vid hären, der hans närvaro likväl påstås mera hafva varit till hinder, såsom förminskande öfverbefälhafvarens anseende, än till fördel. Emot årets slut måste ryssarne upphäfva de försökta belägringarhe af Schumla och Silistria, samt draga sig tillbaka till Jassy i ett ganska bedröfligt tillstånd... Under tiden hade likväl Paskewitsch vunnit åtskilliga framgångar i Asien, och när general Diebitsch i Februari 1829 såsom öfverbefälhafvare aflöste Wittgenstein och fick hären ökad till 240,000 man, samt derjemte understöddes af en större flotta på Svarta hafvet, kunde turkarne ej längre motstå öfvermakten. Silistria intogs, ryssarne tågade öfver Balkan, hvilket förskaffade Diebitsch hederstiteln Sabalkanski, ochi Augusti stodo de redan i Adrianopel. Sultanen måste då, i September 1829, ingå den fred, som bär namn af sistnämde stad, och dervid till Ryssland afstå flera fästningar i Asien, bevilja fri segelfart, på Donau, på Svarta hafvet och i Sunden, jemte särskilta handelsfriheter i Turkiet ) åt ryska undersåter, äfvensom förbinda sigl att betala 11, millioner dukater. Donaufurstendömena skulle väl fortfarande erlägga en skatt till Turkiet, men under sina egna furstar stå under ryskt beskydd. Nikolaus hade sålunda genom båda dessa krig, utförda under hans fyra första regeringsår, utvidgat sina landamären och på samma gång förödmjukat och försvagat sina mäktigaste grannar i öster och söder. En ny anledning till en annan utvidgning lät icke länge vänta på sig. Efter att trenne särskilta gånger genom de nesligaste kränkningar af folkrätten, som den nyare historien vet att omtala, af sina öfvermäktiga grannar hafva blifvit våldfördt, stympadt ech rånadt, hade ett konungarike Polen j sedan år 1815 genom kongressen i Wien blifj vit åter upprättadt. Det hade blifvit erkändt såsom ett särskilt rike, med egen representativ författning och med särskilt förvaltning, under Rysslands beskydd. Men — föreningen af en sjelfherrskäres och en konstitutionel konungs kronor på ett hufvud var en af dessa politiska missbildningar, hvilka icke länge kunna ega bestånd). Den moderation, som ännu till en viss grad hade utmärkt kejsar Alexanders regering såsom konung i Polen, upphörde ock, när Nikolaus besteg tronen. De mångfaldiga kränkningar af polackarnes frioch rättigheter, som storfursten Konstantin, : hvilken redan af Alexander hade blifvit utsedd till generalissimus öfver den rysk-polska krigsmakten och numera i Polen företrädde sin broder Nikolai ställe, allt mer och mer derstädes tillät sig, hade redan alstrat hemliga förbindelser till återställande af Polens sjelfständighet och framkallat en häftig opposition på den polska riksdagen, när utbrottet af Julirevolutionen i Paris år 1830 och underrättelsen om de rörelser, som deraf föranleddes i flera delar af Europa, verkade såsom en tändande gnista äfven i polackarnes eldfängde sinnen. Ett uppror börjades helt oväntadt af några och tjugu kadetter ur krigsskolan iWarschau. De inträngde den 29 November på aftonen uti storfursten Konstantins palats, och denne undgick endast genom flykten faran att blifva mördad. Polska militären grep samtidigt uti olika delar af ståden till vapen emot ryssarne, och inom kort hade resningen utbredt sig kring hela landet. Chlopicki, en officer ur Napoleons skola, blef diktator. Han skickade tvenne sändebud till Petersburg, för att hos kejsar Nikolaus begära afbjelpandet af polackarnes klagomål. Kejsaren emottog dem, men icke såsom sändebud, utan såsom flyktade tjenare. Detenda besked de af honom erhöllo var, att om polackarne genast återvände till den gamla ordningen och lydigt underkastade sig den af kejsaren tillsatta regeringen, så skulle de erhålla — full amnesti. Emellertid hade polska riksdagen församlat sig. När de utskickade sändebuden återkommo med kejsarens svar, tillstyrkte Chlopicki, som misströstade om framgången af ett krig mot den ofantliga öfvermakten, när man icke hade visshet att erhålla hjelp från något håll, . antagande af den erbjudna amnestien. Och när riksdagsdeputationen icke ville gå in härpå, afträdde han från sin post och afsade sig öfverbefälet, men ställde sig i stället som frivillig wi de simpla krigarnes led. Riksdagens båda kamrar antogo derpå genom enhällig acklamation det af furst Roman Soltyk väckta förslaget att uppsäga huset Romanow all tro och lydnad eller med andra ord att förklara Nikolaus och hans familj afsatta från olska tronen. Furst Czartoryski, som vid Hetta tillfälle var president i första kammaren, blef äfven ordförande uti den nu tillsatta provisoriska regeringen. Till öfverbefälhafvare utsågs furst Radziwil, beklagligtvis icke emedan han var någon utmärkt fältherre, utan emedan han var en af de rikaste godsegarne. En proklamation af den 3 Februari 1831 förkunnade, att tronen blifvit ledig, och uppmanade folket att gripa till vapen för att försvara sin frihet och sjelfständighet. Tvenne dagar derefter ryckte en rysk krigshär af 120,000 man under fältmarskalken DiebitschSabalkanskis anförande in uti konungariket. De blodiga händelserna från detta krig, med hvars fasor den inom båda armåeerna härjande koleran, då ännu nyi Europa, snart blandade sin fruktansvärda förödelse, äro allmänt bekanta. Oaktadt underverk af tapperhet, dukade polackarne under, till en del i följd afl inre oenighF under ofta vexlande öfverbefäl. . Sedan Diebit:ch kort efter slaget vid Ostrolenka I fallit ett offer för koleran, hvilken någrä da-1 gar derefter äfven bottryckte storfursten Konstantin, lemnade kejsaren öfverbefälet åt Paskewitsch, som gick öfver Weichseln på sjelfva preussiska gränsen och härigenom blef i tillfälle att kunna innesluta det på vestra sidan endast dåligt befästade Warschau. Hufvudstaden, snart skådeplats för en blodig anarki, måste den 8 September kapitulera. Enskilta afdelningar af den splittrade polska ärmåen nedlade sina vapen dels på österrikiskt; dels