sådana känslor hos en general. (DBiltallsrop:) Hvad
blef resultatet? Jag vill säga huset det. Två dagar
derefter blefvo nägra marinerilandsatta från flottan och
ställda runder befäl: af den öfverste:som hade komman-
dot vid Balaklava, der de användes till samma slags
tjepstgöring som trupperna af linien.. : Under natten
blef en af dem, dä han stod på post, angripen af
Kölera och förd till hospitalet, men läkaren vägrade
att lemna sängen, sägande att karlen ej kunde intagas
på lasarettet då han var marin. Han fördes derpå
vill ett annat hospital, der man äfven nekade att mot-
taga honom, och den stackars karlen lemnades slut-
ligen på stranden att dö. Denna händelse kom till
lord-Raglans kunskap, och hvilket steg tog han med
anledning deraf? Jo, han tadlade strängt läkarens
uppförande, men sade tillika att han nyligen utfär-
dat en order, deri han uttryckte sitt missnöje med
oägra läkare, och om han så snart derpå utfärdade
en ny, skulle förtroendet till läkarekåren bli i grand
förstördt. Jag vill ej säga ett enda ord mot lord
Raglan. Jag anvser lord Raglan vara en god och
ilskvärd man; men hvad jag säger är, att de män
som skola kommendera armåeer -behöfva vara
nägot mer än älskvärda och goda. De män som
skola kommendera särmåer måste vara män med
jernvilja- och orubblig beslutsamhet — män; färdiga
att oftra slägtingar, vänner, ja allt hvadde hålla kärt
. veriden, om det blir nödvändigt för att uppfylla hvad
om är en oundgänglig pligt. (Bifallsrop.) Om j
fortfaren på samma sätt j börjat, varen vissa pä,
att j, innan ännu några få månader förfutit, endast
skolen ega qvar en liten, -återstod af denna tappra
arme. Kommissioner skola endast öka det onda och
vaga dem i skydd som borde: ställas till räkenskap
ör sina handlingar. (Hör; hör.) Skicken ut en man
med kraft, som upphugger det onda med roten, som
ej skonar någon eller nägot, om han anser det vara
in pligt. Om ni genast vidtagen denna utväg, kan
det ännu vara en möjlighet att rädda de öfverlefvan-
de af er täppra armå:; om j ej gören det, skola de
alla omkomma och öfver edra hufvuden kommer då
deras blod. (Bifallsrop.) Den ärade gentlemannen,
koloniaisekreteraren, säger mig, att armeen ej är van
vid stora fälttåg, och att vi derföre ej förmå det-
samma , som fransmännen: - Nåväl, sir, det är ej
sannt. Jag ämnar ej sätta den ärade gentlemannens
sannfärdighet i fråga, men hvad jag menar är ått
päståendet är falskt. Aro ej våra fälttåg och strider
i Indien större än fransmännens i Algier? Har i Al-
sier förefallit någon batalj större än den vid Sobraon,
eller ett större fälttåg än värt i Afghanistan ? Kunna
persorers tjenster, som deltagit i sädana fälttåg, sät-
cas under deras som tillbragt sitt lif i sysslolöshet?
f en läg och lumpen afundsjuka använden j ej per-
soner som räddat edra kolonier, som upprätthällit lan-
dets värdighet och som befriat armåer ur farliga 18-
sen. Och hvarföre icke? Emedan de ej äro i kro-
nans tjenst, utan få sin sold af ostindiska kompaniet.
Och af- denna orsak gän j förbi män som ledt sina
trupper till seger, som sett stora fälttäg, och af den-
na orsak utsändenj män som fyllt sina 70 är, som aldrig
sett ett krig och som knappast förstä att kommendera
ett regemente, men som händelsevis räka att hafva
inflytelse i parlamentet eller höga slägtförbindelser.
(Hör, hör.) Ett sädant sakernas tillständ är under
närvarande tid nägonting oerhördt, — det är olidligt.
Man säger mig att jag, genom att yrka på detta steg,
söker störta aristokratien. Det är ej händelsen. Jag
vill endast rädda aristkratien. Hvad skref en af
detia lands talentfullaste män för tre mänader sedan?
Hari skref: Om armån gär under, så var viss på att
detta -skall bli det härdaste slag som någonsin mät-
tats-åt aristokratien i detta land. Detta land kom-
mer alltmer: till den öfvertygelsen att j uppoffrat er
jelfva, emedan j ej viljen tillåta män med talent
att komma emellan er och er adel, och j ban väckt
ett anskri, som det:skall kosta er mera möda att tysta
än j tron. Några säga att det är Times, som hö-
jer detta anskri, liksom funnes det nägon hemlig
trollkraft is Printings house-square. Sade ej Carl I
att revolutionen, som han ansåg ruinera landet,
var ett verk af de puritanska predikanterna, ej in-
seende att det var revolutionen som alstrade de puri-
tanska predikanterna. Det var ej Rousseau eller
Voltaire ! som skapade det allmänna tänkesättet hos
franska folket, utan det var det allmänna tänkesättet
bos det frarska folket som skapade dem; och på sam-
ma sätt är det nu ej heller Times som förorsakar
den allmänna förbittringen hos folket i detta land, utan
den är den allmänna förbittringen hos folket i detta
fand som tvingat Times att inslå den väg den tagit.
Nej sir, det är ej Times som är orsaken till denna
förbittriog, det är den usla styrelsen som framkallat
den. (Bifallsrop.) Tror ni att Times skulle vara hvad
det är, om det delade edra äsigter, — om den be-
droge landet, liksom j bedragen det. Om j önsken
er den ställning som Times innehar — om j önsken
bli understödda af folket i detta land, så gören hvad
Tirses gjort. Stigen modigt fram och sägen oss hvad
j sjelfve tänken om sakernas närvarande skick, ej
hvad j viljen att andra skola tänka derom, (Bifalis-
rop.) Det är många punkter öfver hvilka jag skulle
önska att få höra styrelsens tankar. Man säger oss
— och jag tror uppgiften vara väl grundad — att
en ädel lord, den förra styrelsens ledare i detta hus
— skall afgå på en beskickning -till Wien; att han
skall intaga den plats som en gäng fylldes af lord
Castlereagh, — men afgär han med samma uppdrag
som lord Castlereagh? Skola de fyra punkterna bilda
basen för underhandlingarne? Har styrelsen samma
ssigter som för några veckor sedan, då man sade oss
att kabinettet stod under inflytelse af den förre pre-
mierministerns anbängare? Den ädle lorden kunde
hafva sagt oss om han var villig att mottaga freden
på nägra vilkor — om landet skulle komma att in-
7ecklas i ett långvarigt krig — om det vore menin-
ep att bland våra stridskrafter begagna oss af för-
ryckta nationaliteter — om tscherkesserna skulle er-
hälla hjelp af oss eller icke — han kunde, med ett
ord, hafva gifvit huset någon upplysning om sin ut-
sikes politik. Frågan är af så omätlig vigt, att vi
ba en rättighet att fordra ett öppet och tydligt svar
vå dessa frägor. . Hurudan är vår ställning till Frank-
rike? Jag vill ej beröra något ämne; hvarpä det
skul!e vara farligt att inlita-sig i-en offentlig för-
amling under en tidpunkt lik denns; men jag skulle
vilja fråga, har det ej stött er för hufvudet att Eng-
lands folk är försatt i en ställning som är egnad att
från vära grannars sida draga öfver oss känslor som
vi mest af alla hata? Insen j ej att landet kan
konima att bjttert få ångra hvad som händt, ej på
grund af vårt eget intresse, utan på grund af det olidliga
intryck som derigenom väckts hos dem som måhända
af själ och hjerta äro fiender, fast de nu synas ivän-
skspens drägt? Glömmer styrelsen att vi innebafva
denna ställniog i heia verldens äsyn, med hela Euro-
pas ögon riktade på oss, och tvekar deå då att taga
je nödvändiga stegen eller tillåter den familjekonsi-
derationer attfjättra sina händer? Att så handla skulle
vara att göra sig till ett ätlöje för hela verlden och
visa att vi ej längre inneha den -högas plats hvarpå
vi göra ansprik, utan att vi skola bli ett lätt rof för
demsom söka vårt förderf. Jag hoppas den ädle lorden
ej. skall anse mig för närgången om jag här gör en
anspelning. på hans närvsrande ställning. Ingen man
hade i heta Epgland;! i belå Ebropa folkets sym-
patier mera för- sig än den ädle lorden. Som
jag förut sagt honom, har jag hört hans namn
opprepas i hvarie olikhet-i form öfver hela Eu-
ropå; detta namn vär ett magiskt -pamn, säsom
representant af frihetens störa: grundsatser. Detta
namn, var så lysande, att icke en gång de 1848 be-
dragna Sicilianarne kunde fördunkla det; det har o-
skadadt, genomgått hvarje storm i detta hus, och hela
detta hus var färdigt att understödja den ädle lorden,
när han öfvertog ärendernas ledning, emedan man
allmänt insåg att han i ett ögonblick af allmän fara
åtagit sig en allmän sak. Skall Englands folk nu
vara belåtet med hvad han gjort? Det ligger i en:
gelska folkets natur att vara tåligt och långmodigt;
men den tid kommer, då det allmänna tänkesättet