sådana känslor hos en general. (DBiltallsrop:) Hvad blef resultatet? Jag vill säga huset det. Två dagar derefter blefvo nägra marinerilandsatta från flottan och ställda runder befäl: af den öfverste:som hade kommandot vid Balaklava, der de användes till samma slags tjepstgöring som trupperna af linien.. : Under natten blef en af dem, dä han stod på post, angripen af Kölera och förd till hospitalet, men läkaren vägrade att lemna sängen, sägande att karlen ej kunde intagas på lasarettet då han var marin. Han fördes derpå vill ett annat hospital, der man äfven nekade att mottaga honom, och den stackars karlen lemnades slutligen på stranden att dö. Denna händelse kom till lord-Raglans kunskap, och hvilket steg tog han med anledning deraf? Jo, han tadlade strängt läkarens uppförande, men sade tillika att han nyligen utfärdat en order, deri han uttryckte sitt missnöje med oägra läkare, och om han så snart derpå utfärdade en ny, skulle förtroendet till läkarekåren bli i grand förstördt. Jag vill ej säga ett enda ord mot lord Raglan. Jag anvser lord Raglan vara en god och ilskvärd man; men hvad jag säger är, att de män som skola kommendera armåeer -behöfva vara nägot mer än älskvärda och goda. De män som skola kommendera särmåer måste vara män med jernviljaoch orubblig beslutsamhet — män; färdiga att oftra slägtingar, vänner, ja allt hvadde hålla kärt . veriden, om det blir nödvändigt för att uppfylla hvad om är en oundgänglig pligt. (Bifallsrop.) Om j fortfaren på samma sätt j börjat, varen vissa pä, att j, innan ännu några få månader förfutit, endast skolen ega qvar en liten, -återstod af denna tappra arme. Kommissioner skola endast öka det onda och vaga dem i skydd som borde: ställas till räkenskap ör sina handlingar. (Hör; hör.) Skicken ut en man med kraft, som upphugger det onda med roten, som ej skonar någon eller nägot, om han anser det vara in pligt. Om ni genast vidtagen denna utväg, kan det ännu vara en möjlighet att rädda de öfverlefvande af er täppra armå:; om j ej gören det, skola de alla omkomma och öfver edra hufvuden kommer då deras blod. (Bifallsrop.) Den ärade gentlemannen, koloniaisekreteraren, säger mig, att armeen ej är van vid stora fälttåg, och att vi derföre ej förmå detsamma , som fransmännen: Nåväl, sir, det är ej sannt. Jag ämnar ej sätta den ärade gentlemannens sannfärdighet i fråga, men hvad jag menar är ått päståendet är falskt. Aro ej våra fälttåg och strider i Indien större än fransmännens i Algier? Har i Alsier förefallit någon batalj större än den vid Sobraon, eller ett större fälttåg än värt i Afghanistan ? Kunna persorers tjenster, som deltagit i sädana fälttåg, sätcas under deras som tillbragt sitt lif i sysslolöshet? f en läg och lumpen afundsjuka använden j ej personer som räddat edra kolonier, som upprätthällit landets värdighet och som befriat armåer ur farliga 18sen. Och hvarföre icke? Emedan de ej äro i kronans tjenst, utan få sin sold af ostindiska kompaniet. Och afdenna orsak gän j förbi män som ledt sina trupper till seger, som sett stora fälttäg, och af denna orsak utsändenj män som fyllt sina 70 är, som aldrig sett ett krig och som knappast förstä att kommendera ett regemente, men som händelsevis räka att hafva inflytelse i parlamentet eller höga slägtförbindelser. (Hör, hör.) Ett sädant sakernas tillständ är under närvarande tid nägonting oerhördt, — det är olidligt. Man säger mig att jag, genom att yrka på detta steg, söker störta aristokratien. Det är ej händelsen. Jag vill endast rädda aristkratien. Hvad skref en af detia lands talentfullaste män för tre mänader sedan? Hari skref: Om armån gär under, så var viss på att detta -skall bli det härdaste slag som någonsin mättats-åt aristokratien i detta land. Detta land kommer alltmer: till den öfvertygelsen att j uppoffrat er jelfva, emedan j ej viljen tillåta män med talent att komma emellan er och er adel, och j ban väckt ett anskri, som det:skall kosta er mera möda att tysta än j tron. Några säga att det är Times, som höjer detta anskri, liksom funnes det nägon hemlig trollkraft is Printings house-square. Sade ej Carl I att revolutionen, som han ansåg ruinera landet, var ett verk af de puritanska predikanterna, ej inseende att det var revolutionen som alstrade de puritanska predikanterna. Det var ej Rousseau eller Voltaire ! som skapade det allmänna tänkesättet hos franska folket, utan det var det allmänna tänkesättet bos det frarska folket som skapade dem; och på samma sätt är det nu ej heller Times som förorsakar den allmänna förbittringen hos folket i detta land, utan den är den allmänna förbittringen hos folket i detta fand som tvingat Times att inslå den väg den tagit. Nej sir, det är ej Times som är orsaken till denna förbittriog, det är den usla styrelsen som framkallat den. (Bifallsrop.) Tror ni att Times skulle vara hvad det är, om det delade edra äsigter, — om den bedroge landet, liksom j bedragen det. Om j önsken er den ställning som Times innehar — om j önsken bli understödda af folket i detta land, så gören hvad Tirses gjort. Stigen modigt fram och sägen oss hvad j sjelfve tänken om sakernas närvarande skick, ej hvad j viljen att andra skola tänka derom, (Bifalisrop.) Det är många punkter öfver hvilka jag skulle önska att få höra styrelsens tankar. Man säger oss — och jag tror uppgiften vara väl grundad — att en ädel lord, den förra styrelsens ledare i detta hus — skall afgå på en beskickning -till Wien; att han skall intaga den plats som en gäng fylldes af lord Castlereagh, — men afgär han med samma uppdrag som lord Castlereagh? Skola de fyra punkterna bilda basen för underhandlingarne? Har styrelsen samma ssigter som för några veckor sedan, då man sade oss att kabinettet stod under inflytelse af den förre premierministerns anbängare? Den ädle lorden kunde hafva sagt oss om han var villig att mottaga freden på nägra vilkor — om landet skulle komma att in7ecklas i ett långvarigt krig — om det vore meninep att bland våra stridskrafter begagna oss af förryckta nationaliteter — om tscherkesserna skulle erhälla hjelp af oss eller icke — han kunde, med ett ord, hafva gifvit huset någon upplysning om sin utsikes politik. Frågan är af så omätlig vigt, att vi ba en rättighet att fordra ett öppet och tydligt svar vå dessa frägor. . Hurudan är vår ställning till Frankrike? Jag vill ej beröra något ämne; hvarpä det skul!e vara farligt att inlita-sig i-en offentlig föramling under en tidpunkt lik denns; men jag skulle vilja fråga, har det ej stött er för hufvudet att Englands folk är försatt i en ställning som är egnad att från vära grannars sida draga öfver oss känslor som vi mest af alla hata? Insen j ej att landet kan konima att bjttert få ångra hvad som händt, ej på grund af vårt eget intresse, utan på grund af det olidliga intryck som derigenom väckts hos dem som måhända af själ och hjerta äro fiender, fast de nu synas ivänskspens drägt? Glömmer styrelsen att vi innebafva denna ställniog i heia verldens äsyn, med hela Europas ögon riktade på oss, och tvekar deå då att taga je nödvändiga stegen eller tillåter den familjekonsiderationer attfjättra sina händer? Att så handla skulle vara att göra sig till ett ätlöje för hela verlden och visa att vi ej längre inneha den -högas plats hvarpå vi göra ansprik, utan att vi skola bli ett lätt rof för demsom söka vårt förderf. Jag hoppas den ädle lorden ej. skall anse mig för närgången om jag här gör en anspelning. på hans närvsrande ställning. Ingen man hade i heta Epgland;! i belå Ebropa folkets sympatier mera försig än den ädle lorden. Som jag förut sagt honom, har jag hört hans namn opprepas i hvarie olikhet-i form öfver hela Europå; detta namn vär ett magiskt -pamn, säsom representant af frihetens störa: grundsatser. Detta namn, var så lysande, att icke en gång de 1848 bedragna Sicilianarne kunde fördunkla det; det har oskadadt, genomgått hvarje storm i detta hus, och hela detta hus var färdigt att understödja den ädle lorden, när han öfvertog ärendernas ledning, emedan man allmänt insåg att han i ett ögonblick af allmän fara åtagit sig en allmän sak. Skall Englands folk nu vara belåtet med hvad han gjort? Det ligger i en: gelska folkets natur att vara tåligt och långmodigt; men den tid kommer, då det allmänna tänkesättet