för klostret, och under deträttlakejerna ring-
de, stegö personerna ur vagnärne. Uti den
första voro herr och fru de Villeneuve; utiden
andra hertig de Beausset jemte sin far, en
fubbe Kvars bröst Vär betäckt med franska
och utländska ordnar. De begge familjerna
vexlade någrå artiga ord.
Lussan och Chavigny drogo sig undan för
att ej bemärkas.
Ändtligen hördes en hostning ifrån gården;
orten öppnades, och syster Catharina, me
ykta i handen, visade sig. Då hon igen-
Kände fru de Villeneuve började hon gråta
och snyfta.
ACK, min frä!s utropade hon, hvad skall
pi tänka? Hvilken olycka, hvilken skandal!
Jag svär på att det icke är mitt fel. Den
beliga jungfrun vet attidet icke är mitt fel.
Min Gud! mitt bästa barn, hvad fattas er?
frågade fru de Villeneuve med oro.
Hyad är det fråga om? stammade den
tjocke generalförpaktaren småskrattande.
Är det något hinder för giftermålet? frå-
gle den gamle hertigen de Beatässet miss-
lynt. I så fall förargar det mig mycket
att ha nödgats vaka ända till midnatt, jag
som alltid går till sängs klockan -tio: hvarje
afton.
De gingo in på gården. Lussan och Cha-
vigny, insvepta i sina kappor, följde efter.
Nunnan tog dem för gäster ochlät dem pas-
sera. Hvar öch en af de begge familjerna
ansågo dem som vänner till dön andra.
Min frus, sad nucban, värdigas stiga upp
i vår vördade mors kabinett, hon skall be-
rä er allt.n
K Nvad har dåänd:? Jag vill veta det.,
i skall få se att den skälmaktiga
försvunnit, i stället för ätt låta viga
nerälförpaktaren skämfände.
f, hert de Villeneuve att tiga