ämnar omedelbart: derefter afresa till Lund,
der han har i kikaren att med tiden kunna
blifva professor, hvarefter det ju icke är nå-
gon omöjlighet att kunna återvända hit som
ecklesiastikminister och att sist slå sig i ro
på någon ledig biskopsstol — — —. De
andra vännerna hafva andra planer, men
alla lofva de hvarandra att, burudana de-
ras öden ock må blifva, ständigt bibehålla
den hjertliga vänskap som de nu hysa för
hvarandra, och - till bekräftelse härpå öfver-
enskomma de, på förslag af en bland dem,
att efter trettio år åter mötas på samma ställe.
Så sker också. De träffas återigen på samma
källare, och till och med den nuvarande hr
källarmästaren är ingen annan än samme lof-
vande kypare som för trettio år sedan serve-
rade dem deras afskedsbål. Men — hur tiden
förändrar,! Den der varma vänskapen har be-
tydligt svalnat; blott en af vännerna, hvilken
vid det första mötet svärmade allt för mycket
för frihetsider m. m., men allt för litet tänkte
på något praktiskt mål, och som slutligen
hamnat som skolmästare, bibehåller samma
ungdomliga känslor som förr. En närmare
bekantskap med de särskilda karaktererna och
den förändring de med tiden wundergått in-
hemtas bäst genom styckets åskådande, och
vi inskränka oss att säga, att förf. gjort skil-
dringen af kontrasten mellan förr och nu i
afseende på de svärmiska vänskapsideerna till
sin hufvudsakliga uppgift.
Rolerna utföras ganska förtjenstfullt och pu-
bliken har mottagit stycket med ett ofta rätt
ljudeligt bifall.